Vilém Flusser föreslår i sin bok En filosofi för
fotografin en annorlunda sätt att tolka och dechiffrera fotografiska
bilder. Han utgår ifrån förhållandet mellan fotografen
(människan) och kameran (apparaturen). Huvudfrågan i detta
förhållande är fotografens frihet (och människans
frihet i ett större sammanhang). Han delar bilder i informativa och
redundanta. Informativa bilder är sådana som ännu inte
har setts, bilder som han kallar för "osannolika bilder"
(Vilém Flusser, En filosofi för fotografin, s.40).
Sådana bilder skapas när fotografen segrar över apparaturen
och på så sätt uppnår frihet i en för övrigt
determinerad värld. Om man gör bilder som redan är gjorda
och sedda kallar Flusser sådana bilder för redundanta.
"Crimescene" , bilden från Expressen,
10 oktober 2002
Foton från Expressen, som jag kommer att kalla för Crimescene i denna text, kan då dechiffreras som en redundant bild. Det vi ser på bilden har vi redan sett både i tidningarna och i Hollywoodfilmer. Bildens innebörd bestäms enligt Flussers av distributionskanalen och i detta avseende är Crimescene kodad som en informativ bild som ska distribueras via nyhetstidningar, Internet eller tv. Fotografen avlönas av AP och måste uppfylla agenturens krav. Ur denna synpunkt verkar Crimescene vara en bra genomtänkt bild som uppfyller höga kvalitetskrav. Bilden påminner mig om en vanlig teaterscen med avgränsade linje av ljuset i övre delen av bilden, den starktbelysta huvudscenen samt den mörka nedre delen av bilden (där publiken brukar befinna sig och titta på scenen). I bakgrunden ser vi en rik grön scenografi (alltså träd) och på scenen ser vi skådespelare bakom polisavspärrningslinje (gränslinje scen - publik).
Crimescene är alltså gjort som illustration till en text så skylten med bensinstationens namn Sunoco, något som ytterligare understryker bildens relevans till texten. Bilden är troligen viktigare än texten eftersom vi tror att bilden är sann. Texten kan däremot var falsk, förvrängd o.s.v. Crimescene kan alltså dechiffreras som apparaturens seger, inte bara när det gäller kamera utan också agenturen AP som en större apparatur, samt andra ännu större apparaturer som finns bakom (eller över) AP.
Å andra sida kan man också säga att reflektion av kamerans blixt som syns i nedre höger delen är fotografens lilla seger. Fotografen lyckades med att koda in sitt eget meddelande i Crimescene eftersom blixten säger oss att vi tittar på en bild gjord av en fotograf som använde sig av blixt. All detta är överflodig och oväntat information som vi får av Crimescene och går därmed utöver de determinerade avsikterna. Blixten kan uppfattas som fotografens signatur för den finns på den delen av bilden där vi är vana att se t.ex. konstnärens signatur på en konstmålning. I den ojämna kampen mellan människan och apparaturen som Flusser skriver om verkar den minsta antydan av seger som en egentligen stor seger.