1. Inledning

Tanken bakom det här lilla projektet är att redogöra för olika innebörder av begreppen modernitet, modernism, postmodernitet och postmodernism samt att försöka svara på frågan huruvida Malmö är eller inte är en postmodern stad. I den här inledningen förklarar jag mer allmänt vad de fyra begrepp står för och fortsätter sen med en djupare överblick över dess innebörd i två skilda kapitel. Avslutningsvis kommer jag att applicera teorien om postmodernism på ett konkret fall i projektets avslutande Malmökapitel.
Modernitet och postmodernitet är alltså begrepp med vilka man vanligtvis betecknar två historiska faser eller epoker. Modernitet står för de ekonomiska, politiska, sociala, teknologiska och kulturella processerna som påverkar samhällsutveckling under industrialisering, eller, som F. Jameson utrycker det, under monopolkapitalismen med imperialismen som kännetecken. De konstnärliga reaktionerna på modernitetens processer utrycker man med begrepp modernismen. Med konstnärliga processerna menar man själva konsten som förekommer under en vis epok och som är en konstnärs reaktion på sin tid.
Postmodernitet står följaktligen för samma processer som påverkar samhällsutvecklingen i det postindustriella samhälle, alltså i ett informationssamhälle, som också betecknas som det postmoderna samhället. F. Jamesons beteckning för informationssamhälle är sen- eller multinationellkapitalismen med globalisering som kännetecken och postmodernismen är senkapitalismens kulturella motsvarigheter, alltså själva konst som har skapats under senkapitalismen betecknas som postmodernismen.
Man borde säga här att modernismen och postmodernismen inte bara står för konst utan för de dominerande kulturella processerna under två olika epoker, industrialismen och postindustrialismen. Den teknologiska utvecklingens indelning i två faser följs alltså av motsvarande indelningen av den kulturella utvecklingen. Eftersom det finns stor skillnad mellan olika världsdelar i frågan om både den industriella och den kulturella utvecklingen är det kanske viktigt att påpeka att i det här projektet försöker jag utgå från det västerländska perspektivet.

2.Modernitet och modernism

2.1Modernitetens och modernismen ursprung

Modernitetens ursprung förknippar man oftast med upplysningen och de första tekniska uppfinningar ( ångmaskinen o.s.v.) som skapade förutsättningar för en allt snabbare utveckling av det nya samhällets formen, alltså kapitalismen, som ersatte det feodala samhället. Upplysningen, eller förklaringen (efter det tyska ordet die Aufklärung), var den kulturströmning som präglade 1700-talet, då man försökte "lysa upp" tillvaron, d.v.s. att man övergav de religiösa förklaringarna och försökte i stället med hjälp av vetenskap och förnuft frigöra människor och möjliggöra en obegränsad och framgångsrik utvecklingen av dåtidens samhälle. Man kan säga att engelsmannen Isaac Newton (1642-1727) blev den som satte igång upplysningsrörelse, med sina naturvetenskapliga upptäckter som tyngdlagen och ljusets brytning, med vilka han visade vad experiment och kalkyler, alltså naturvetenskap, kan åstadkomma.
Den naturvetenskapliga utvecklingen spelade stor roll inte bara för den tekniska boomen, utan också för uppkomst av nya filosofiska idéer. Berman hävdar med rätta att fransmannen Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) var "en arketypisk modern röst under modernitetens tidiga fas" . Rousseau medverkade tillsammans med Voltaire och Montesquieu i skapandet av den stora Encyklopedi (Encyklopedi eller resonerande uppslagsbok över vetenskap, konster och hantverk, 1-35, 1751-1780) som kom att spela en viktig roll för spridningen av upplysningsidéerna i Frankrike och hela Europa.

2.2 Modernitetens ambivalens

Det är just hos Rousseau vi finner den moderna människans dilemma i förhållandet mot modernitetens ambivalens, eftersom han var medveten om att framstegstänkande och utvecklingen hade sitt pris. Han gav oss inte bara beskrivningen av den pariska atmosfär i vilken "den moderna uppfattningsförmågan föds" utan också varnade oss för det faustiska då han hävdade att "det man kallar framsteg egentligen kostat människorna deras lycka: livet i lyx medför sysslolöshet, omoral och sociala klyftor." Han var alltså fullt medveten om både de positiva och de negativa sidor av moderniteten, något som kännetecknar de största moderna andar. Bland dem stora modernisterna finner vi Johan Wolfgang von Goethe (1749-1832) med hans ingående beskrivning av den faustiska i hans tragedi "Faust" och Karl Marx (1818-83) med hans "Kommunistiska manifest" där han bl.a. ger en beskrivning av just de sociala klyftor som Rousseau varnar för.

2.3 Faust - skaparen och förstöraren

I sin bok om moderniteten och modernismen, som jag utgår ifrån i detta kapitel, påpekar Berman att "Goethes Faust är den första och fortfarande det bästa utvecklingstragedin" . Utvecklingen är en av dem centralla momenten i det moderna, tillsammans med alltings flyktighet och hoppet om en bättre framtid. Berman sätter också stor vikt på miljön i vilken det moderna dramat utspelar sig, något som kan förklaras med detta faktum att just den urbana miljön har en avgörande roll i både det moderna och det postmoderna samhället.
Faust i Goethes tragedi är den mänskliga kraft som driver fram utvecklingen på varje pris. Han inleder en pakt med djävulen, Mefistofeles, som ska hjälpa honom att förverkliga planer om "dammar för storskaliga konstbevattning, ett omfattande och intensivt jordbruk; vattenkraft för att attrahera och understödja framväxande industrier; blomstrande bosättningar, nya städer som ska växa sig stora - och allt detta skapat ut ur en ofruktbar ödemark där människorna aldrig har vågat leva" . Men i sin roll som utvecklare är Faust inte bara den store skaparen utan också den store förstöraren. För att skapa det nya är han alltså tvungen att förstöra det gamla, som i tragedin representeras av det gamla paret, Filemon och Baucis. Faust är tvungen att döda det gamla paret för att kunna skapa ett fullständigt modern samhället. Utvecklingens pris har ofta varit undergång för människor som varit i vägen, och Faust är bara en av många litterära återspeglingar av detta faktum. Men det största priset har kanske inte varit det mänskliga, för i dag är vi fullt medvetna om priset som naturen fått betala för att vi människor skulle ha följt vårt "oundvikliga öde". I slutet av detta kapitel beskriver jag lite närmare hur förstörelsen av naturen i samband med andra faktorer kanske har lett till modernismens tysta död.

2.4 Allt som är fast förflyktigas

Den centralla rollen i Bermans uppfattning av modernitet och modernismen är tydligen reserverat för den flyktighet som dominerar vårt öde. Hans boks titel är ju Allt som är fast förflytigas, som han tog från Marx` Kommunistiska manifest: "Allt som är fast förflyktigas, allt helig profaneras, och människorna blir tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon."
Det moderna hos Marx finner Berman bl.a. i Marx` betoning på förändringen som det grundläggande villkoret i det kapitalistiska samhället. På grund av den fria konkurrensen som råder i kapitalismen tvingas enligt Marx alla att förnya sig, eftersom "den som inte aktivt förändrar sig på eget hand blir ett passivt offer för förändringar som drakonisk påtvingas av dem som behärskar marknaden" . Denna ständiga rörlighet tycks vara en av de stora generella lagarna som styr över allting, alltså över människor, djur, naturen och själva universum som enligt de senaste teorierna inte står stilla utan fortfarande utvidgas som påföljd av den förmoda "Big bang". Berman skriver att " moderna män och kvinnor måste lära sig att sträva efter förändring, att inte bara vara öppna för förändringar i sitt personliga och sociala liv utan också positiv begära dem, aktiv söka upp och genomföra dem." Här vill jag gärna påpeka att detta påstående verkar vara en universell sanning som gäller både den moderna och den postmoderna människan.
Den moderna tron på att saken och ting ska bli bättre finner sitt uttryck också hos Marx då han skriver om "nya människor", d.v.s. arbetarna, som kommer att lösa modernitetens motsättningar. En annan stor artonhundratals filosof, Friedrich Nietzsche (1844-1909), delar denna tro på ett nytt slags människa, som Nietzsche kallar för "morgondagens och övermorgondagens människa" och också för övermänniska, som ska vara " den hänsynslöse livsbejakaren, som kännetecknas av tapperhet, hårdhet, handlingskraft och det glada skrattet."

2.5 Den urbana miljön

Berman förknippar alltså modernismen med den urbana miljon och dess eviga framåtsträvande och tro på framtiden. Modernitet som epok uppstod med den moderna stadens bebyggelse, med den stora förflytningen från landsbygden in till staden, där industrins blommor, fabriker, blomstrade. Städerna började växa okontrollerat och människor befann sig i helt nya levnadsvillkor: den urbana miljön. Modernismen har återspeglat alla dem olika frågor som uppstått i förhållandet mellan en människa, en individ, och staden. Ständiga förbättringar inom tekniken och industrin ledde till ständiga förändringar av levnadsvillkor, vilket ställde stora krav på den moderna människan.
"Att vara modern är, sade jag, att uppleva det personliga och sociala livet
som en strömvirvel, att finna sin värld och sitt jag i ständig upplösning och
förnyelse, kluvenhet och motsägelse, att ingå i ett universum där allt som
är fast förflyktigas."
Med dessa ord understryker Berman sin tro på modernismen i en tid, på 80-talet alltså, då många förklarade modernismens död.

2.6 Modernismen idag

Här vill jag påpeka att arvet efter både Marx och Nietzsche blev också destruktivt då en del av deras tankar vanställdes av kommunister respektive nazister. De två stora diktatorerna, Stalin och Hitler, var svaret på 1800-talets filosofers framtidstro, vilket hade stark påverkan på modernismen. Därefter upplevde vi förstörelse av Hiroshima och Nagasaki, några dystra decennier av kalla kriget då vår existens befann sig i en ständig skugga av ett hotande kärnvapenskrig och slutligen blev vi medvetna om den miljöförstörelse som vår okontrollerade tekniska utveckling resulterade i. Det verkade som om allt detta framkallade modernismens död. De mörka sidorna av utvecklingen var alltså så skrämmande att många tappade tro på framtiden. "Ihab Hassan, postmodernistisk ideolog, klagar över modernitetens envisa vägran att dö bort…" och han var bara en av många.
Nittonhundratalets "framtidstro" återspeglas i George Orwells (1903-50) Nineteen Eighty-Four, 1949, eller i Aldous Huxleys (1894-1963) Brave New World, 1932, där beskrivs politiska diktaturer utrustade med den moderna teknikens och vetenskapens möjligheter. Även i William Gibsons postmoderna roman Neuromancer(1984), utspelar handlingen sig i en dyster värld som uppstod efter ett förödande krig.
Men det kan också vara så att först nu efter Berlinmurens fall (1989) kan vi fortsätta vår utveckling i den riktning som de stora moderna filosoferna trodde på. I så fall kan vi kanske "upptäcka nya livskällor genom uppfinningsrika möten med det förflutna" . Genom att blicka bakåt kan vi enligt Bergman hitta vägen tillbaka till rötterna till vår egen modernitet.
För de stora moderna frågorna är aktuella även i dag, livet i städerna ställer samma stora krav på ständiga förändringar, och vi människor har likadana behov. Abraham H. Maslow(1908-70), representant för den humanistiska psykologin, framställer människans behov i form av följande behovstrappa: fysiologiska behov - trygghet - kärlek/närhet - uppskattning/respekt - självförverkligande. I en urban miljö är fysiologiska behov och behov för trygghet tämligen tillfredställda, medan tillfredställande av de tre sista kräver ständiga ansträngningar och tillhör egentligen några av de frågorna som modernismen försöker hitta svar på. Hur kan den postmoderna människan lyckas i sin jakt efter kärlek, respekt och självförverkligande i det postindustriella, postmoderna, digitala samhället? Bermans svar är: att vara modernist!

"Att vara modernist är att på något sätt göra sig hemmastadd i denna strömvirvel,
att göra dessa rytmer till sina egna, att röra sig inom dess flöden på jakt efter
de former av verkligheten, skönhet, frihet och rättvisa som dess glödande och
farofyllda ström ger utrymme för."

3 Postmodernitet och postmodernism

3.1 Postmodernitet

Postmodernitet är ett av många namn med vilket benämnas vår egen tid, några andra namn är postindustrialism, senkapitalism, informationssamhälle, konsumtionssamhälle osv. Den tekniska utvecklingen har lett människan från jordbruksamhälle, då de flesta var sysselsatta inom jordbruk, över till industrisamhälle, där de flesta arbetstillfällena var inom industriområden, som någonsin på 70-talet ersattes av informationssamhälle med sysselsättning inom tjänste- och informationssektorn. Det stora framsteget inom informationsteknologi (som satellitkommunikation, dator och Internet), kalla krigets slut, ökad migration och kapitalismens omstrukturering har varit de avgörande faktorerna i skapandet av en ny värld. Än en gång har vi sett Faust skaparen och förgöraren, den gamla har gått till historien, den nya har kommit och fortsatt med de ständiga förändringarna. Marshall Mc Luhans 60-talets vision om den globala byn har blivit vår verklighet, först genom den ekonomiska globaliseringen som en ny fas i kapitalismens utveckling, alltså multinationellkapitalismen, och sen genom den kulturella globalisering som påföljd av konsumtion och kulturindustri. Den globala byn, the Global Village, är enligt Mc Luhans inte skapad av bilar eller flygplaner utan av elektronisk informations utveckling. Postmodernitetens värld har blivit alltmer sammanhängande, avståndet spelar mindre roll p.g.a. ökad mobilitet av både människor ( turism, migration, yrkesroll…) och varor ( som tillverkas i sådana länder där man hittar billig arbetskraft och säljs i de rikaste länderna) och tillgång till information är näst intill obegränsad. Populär kultur eller masskultur har förvandlat kultur till en vanlig vara och därmed skapat den s.k. kulturindustrin ( Hollywoods filmer som tillverkas på löpande band, skivindustri med populärmusik, mode o.s.v.).
Konsumtion är lika som globalisering en av de dominerande företeelser i det postmoderna samhälle, som också kallas för konsumtionssamhälle. Poängen är att alltings värde bestäms av marknaden, och då menar man inte bara materiella produkter utan också konst, kultur osv. De postmoderna människor är konsumenter och köpcentra har blivit vår tids heliga platser.
Om den moderna människan var "stadens medborgare" då är den postmoderna människan "världens medborgare", vilket verkar vara ett naturligt steg i människans befrielse. Först gjorde människa sig fri från naturen, sen från religioner och nu från staten, något som naturligtvis ställer nya frågor, som postmodernismen - kulturell motsvarighet till postmodernitet - har försökt svara på.

3.2 Postmodernism

Fransk filosof Jean François Lyotard förklarar att de stora berättelserna som marxism, liberalism, vetenskap o.s.v., som var typiska för modernism, inte längre håller i vårt postmoderna samhälle. "Det postmoderna definieras av Lyotard som en misstro mot metaberättelser." Det finns inga universella sanningar utan det finns många lokala sanningar.
J. Baudrillard, en annan fransk filosof instämmer faktisk med Lyotard i hans tvivel på den absoluta sanningen. Baudrillard menar att illusionen i form av virtuell verklighet och datorgrafik blir mer verklig medan verkligheten blir mer och mer overklig. Han har skrivit bok "Gulfkriget ägde aldrig rum", där han alltså menar att detta krig utspelade sig mer i medierna än i verkligheten, genom fjärrstyrda bomber och kameraögon.
Postmodernismens befrielse av stora berättelse kan man se i Todd Gitlins (1989) beskrivning av postmodernismen :
"Den blandar självmedvetet genrer, attityder, stilar. Den tycker om att sudda ut
gränser mellan former eller utnyttja juxtapositioner (fiktion - ickefiktion),
attityder (direkt - ironiskt), stämningar (våldsamt - komiskt), kulturella nivåer
(högt - lågt)…Den finner njutning i spelet med ytor och betraktar hånfullt sökandet
efter djup som en ren nostalgi."
Denna beskrivning återspeglar den postmodernism som vi hittar i postmoderna SF - filmer som "Blade Runner"(1982) eller i Q. Tarantinos "Pulp fiction"(1994) och i litteraturen, i William Gibsons Neuromancer (1984) (där begreppet "cyberspace" användes för första gången) eller i Charles Bukowskis (1920-94) "Pulp"(1994), som betecknas som postmodern Mickey Spillain thriller.
Kanske är kritiken mot postmodernismen som starkast på den här punkten. Det finns röster som menar att postmodernismen har genom konsumtion och masskultur förstört den fina kulturen. J. Baudrillards svar på frågan varför Los Angeles är så fascinerande är: "Det beror på att allt djup där har lösts upp." Om konsumtion och globalisering, som postmodernismens bestående delar, skriver jag mer i Malmö-kapitel.
Enligt Ralf Wadenström skapar postmodernismen dessutom "förutsättningar för integrationer bl.a. genom att den bryter ner den suveräna nationalstatens legitimerande berättelse." Detta möjliggjorde enligt honom ett finskt och ett svenskt medlemskap i Europiska unionen. Men kritiken mot globalisering, som ofta uppfattas som amerikanisering, menar att det lokala kommer att suddas bort, något som jag inte håller med. Ett exempel som kanske understryker min mening hittar jag i Gene Brewers roman " mannen från K-PAX" (1995) om en utomjordning med namn "prot" som besöker vår planet. Han kommer från ett perfekt organiserad samhälle på planeten K-PAX, där människor lever i harmoni med varandra och med naturen, bl.a. kommunicerar de med djuren och använder små bokstäver för namn på människor och stater. Jag återger här ett litet stycke ur romanen:
"Den eftermiddagen hittade jag Giselle i sällskapsrummet där hon livligt diskuterade med prot. … De hade till exempel jämfört jorden med K-PAX och en av de frågor hon ställt till honom, i ett försök att spåra hans ursprung, hade varit var han ville bo, om han kunde bo var som helst på Jorden. Hon hoppades att hon skulle säga "Olympia, Washington", eller någon liknande stad i Väst. I stället hade han svarat "sverige"
- Varför Sverige? Ville hon veta.
- Därför att det är det land som liknar K-PAX mest. "
Jag menar alltså att trots globaliseringen fortsätter det ursprungliga, det lokala att ha stor betydelse i samhällsutvecklingen. Skillnader mellan olika länder kommer inte att försvinna och jag hoppas att vi inte behöver utomjordningar att förklara det för oss.
Postmodernismens bidrag till bättre förståelse av vår samtid återspeglas som bäst i Artur Asa Bergers resonerande:
" Vi amerikaner har utan att inse det skapat ett i grunden postmodernt samhälle. Och nu har vi fransmännen (och andra) som förklarar teoretisk vad vi har gjort, och amerikanska kulturanalytiker som förklarar de franska teorikerna för oss och gör upp listor över konstverk och aspekter av vår kultur som är postmoderna så att vi kan inse i vilken utsträckning vi har blivit postmoderniserade."

3.3Den postmoderna människan

Bent Madsen, dansk socialpedagog, hävdar att det postindustriella samhällets grundläggande resurs är information och att informationer kommer till oss i kaotisk orden. Den postmoderna människan är enligt honom väll informerad men han skiljer mellan information och kunskap. Kunskapen är enligt Madsen mer en bara summan av informationer ( det gäller alltså att tolka informationen för att uppnå kunskap) och i informationssamhälle kan det största källan till okunskap vara för många informationer.
Individen har rätt att skapa sig själv, vilket öppnar nya möjligheter för självförverkligande med också medför nya motsättningar och konflikter som kräver mer personligt ansvarstagande. Den postmoderna människans liv grundar sig på frivillighet från kärleksliv till yrkesliv och samhälleligtansvar och det är upp till varje individ att åstadkomma vällust och meningsfullt liv.
Valmöjligheten och friheten är alltså större för den postmoderna människan än de var för den moderna. Å andra sidan sker förändringarna i allt snabbare takt och förbindelsen mellan nutid och framtid är bruten, den postmoderna människan får ingen hjälp av traditioner och kunskap och erfarenhet snabbt föråldras och blir ogiltiga. Framtiden kan inte förutsägas genom att förlänga nutidens tendenser. Den ovissa framtiden minskar känsla av tryggheten så att den postmoderna människan är i ännu högre grad tvungen att acceptera förändringen och rörligheter som trygghetsgaranti.

4 Malmö - en postmodern stad

4.1 Postindustrialism

"Omkring år 1275 grundades den lilla fiskestaden Malmö och salt sill i tunnor var Malmös och Öresundsregionen stora exportprodukt under flera hundra år. Staden växte snabbt och blev snart en livaktig handelsstad som styrdes omväxlande av Sverige, Danmark och den tyska Hansan." Ungefär så här beskrivs Malmös historia på stadens hemsida år 2000. Från sillen och handeln till industrialismens Kockums (1840) och Baltiska utställningen (1914) och till den postmoderna samtiden som jag försöker beskriva lite närmare i detta kapitel.
Eftersom Los Angeles är det bästa exempel på en modern stad tycker jag att Malmös postmodernitet kan analyseras i jämförelse med just LA.
David Lyon skriver att "mer än en kommentator hänvisar till Los Angeles som världens första verkligt postmoderna stad" och hänvisar sen till stadens avindustrialisering som ett tecken att det verkligen är så. Någon gång på 70-talet har antalet sysselsatta inom tjänstefaktorn i Malmö överstigit 50 % procent av alla arbetande invånare och därmed steg staden också in i det postmoderna samhället. År 1998 var 0,3 % sysselsatta inom jordbruk, 14.5 % inom tillverkningsindustri och 5,8 inom byggindustri, medan resten av sysselsatta var alltså inom handel, finans, utbildning och tjänstesektorn.

4.2 Globalisering

David Lyon fortsätter med beskrivningen av samspelet mellan det globala och det lokala där "det globala kommer inte bara i utryck i den världsomspännande distributionen av Hollywoodfilmer utan också i de risker som är förenade med en radikaliserad modernitet, till exempel otrygg sysselsättning - främst för spansktalande och asiater - i postfordistiska transnationella industrier." Malmö är en mångkulturell stad - här bor människor från 159 olika länder i världen, enligt Malmös webbsida på Internet. Och de har också otrygg sysselsättning som de spansktalande och asiater i LA. Med de 22 % invandrare har också det globala bosatt sig i staden, vilket är ännu ett tecken på att Malmö har blivit en postmodern stad. Tiotals små affärer ägda av invandrare med arabiskt, kinesiskt eller vietnamesiskt ursprung har berikat staden med exotiska varor från världens alla hål. I Fredrik Ekelunds roman "taxi sju-två, bland drömmare och dårar" (1993) hittar vi ett bra exempel på att det globala har sitt hem också i Malmö. Han skriver om Stippes korvbar på Davidshallsgatan och här citerar jag ägarens kort samtal med en svensk kund:
"- Jag är från Kroatien. Vi e toosen år gamla, vi! En ongorsk me meos och ajvar?
- Mycket ajvar, Stippe!"
Här har vi alltså en kroat som säljer ungersk korv i en svensk stad, något som är ett tecken på globalisering i stadens vardagsliv. Ett annat exempel är förstås Malmöfestivalen, som trots sitt namn inte har något med stadens traditioner eller historia att göra, utan med mat och kultur från hela världen, vilket är en bestående del av den postmoderna staden.
På tal om globalisering vill jag här påpeka på att Malmö inte är en stad som bara passivt genomgå globalisering process utan mycket aktivt deltar i sin globalisering. Nu gäller det Öresundsbro som ska förbinda Malmö med Köpenhamn och via den med hela den europiska kontinenten. Den officiella broinvigningen är 1.juli och detta datum är redan en del av stadens postmoderna historia.

4.3 Konsumtion

"Med rätta förknippas det postmoderna med ett samhälle där livsstilar och masskonsumtion dominerar samhällsmedlemmarnas vakna liv." Konsumtionskulturen är en viktig del av postmodernitet, menar D. Lyon, och fortsätter: "Inte bara konsumtionsvaror och konstnärliga ting utan även intellektuella och rentav religiösa produkter underkastas marknaden, som motstår monopol och hierarki." Enligt honom gjorde avindustrialisering städerna till konsumtionscentra, därav väldiga gallerier, museer och, naturligtvis, köpcentra.
Malmös museer omfattar konst och kulturhistoria samt teknik och naturhistoria, och förutom Malmö konsthall finns det en mängd av små konstgallerier. De åtskilliga kulturens palats, som Konserthuset, Stadsteatern och Biblioteket är ytterligare ett bevis på postmodernitet. Malmö stadsbiblioteks två byggnader, den ena, alltså det röda "Slottet", byggda år 1901, och den andra, av den danske arkitekten Henning Larsens, invigda år 1997, står bredvid varandra och representerar var sin tid, alltså modernismens röda slott och postmodernismens "bauhausliknande" nya byggnad.
Enligt Sven Nilsson går 60 procent av befolkningen någon gång under året på bibliotek och lika många går på någon form av konsert och lyssnar musik. 55 procent går på bio och en lika stor del av befolkningen går på museer och utställningar. Under ett år har 40 procent av invånarna varit på teater. Nilssons siffror talar alltså om Malmös postmoderna invånares kulturkonsumtion.
Den mer vanliga konsumtionen av varor försiggår i stadens otaliga köpcentra som Triangelns köpcentrum, Mobilia, Caroly City, IKEA eller nyligen invigda El - Giganten. Köpcentra har faktiskt blivit den postmoderna människor mötescentra med sin drömliknande atmosfär.
På frågan om reklamskyltar runt om staden är Malmö förstås inte i samma klass som LA, men reklamer är även i Malmö allestädes närvarande, skulle jag tro
D. Lyon skriver också att: "Spel och underhållning, konsumtion och "turistblick" är vad den postmoderna staden handlar om." Om spel i Malmö behöver man inte säga mer än : travbanna på Jägersro, MFF och MIF, samt Kasino som inom kort kommer att öppnas i vår postmoderna stad, vilket tillsammans med Malmö festivalen och Öresundsbro kommer att betyda mycket for utvecklingen av stadens turism.
I det här sammanhang vill jag också påpeka på stadens satsningen på utbildning som har redan förvekligats med Malmö högskola, vilket tillsammans med Öresundsbro, och kultur- och IT-utvecklingen understryker stadens nya postmoderna ansikte.

4.4 Den digitala staden

Nu för tiden existerar Malmö inte bara i det verkliga utan också i det digitala rummet. I den här korta analysen har jag använt mig av stadens hemsida www.malmo.se, de flesta mina räkningar betalar jag via SEB Internet kontor www.seb.se, på Telias hemsida www.telia.se kollar jag min telefonräkning, på Malmö bibliotekets hemsida www.msb.malmo.se förnyar jag mina lån, letar efter tillgängliga böcker o.s.v., biljetter för bio bokar jag på www.sf.se. Den digitala staden håller på att bli verkligare än det verkliga, vilket gör den redan komplicerade frågan om Malmö är en postmodern stad ännu mer komplicerad.
Jean Baudrillard skriver: "Verkligheten önskar ingenting hellre än att underkasta sig teorier. Och den bekräftar dem alla. Det är detta som är dess list och dess hämnd."
Genom att jämföra Malmö med Los Angeles har jag kommit fram till det att klart är Malmö en postmodern stad. Men det betyder inte att den gamla, den moderna staden har slutat med att existera. Med att välja en annan synvinkel skulle jag kunna genomföra en analys som skulle belysa Malmö som en modern stad. Dessutom tror jag p.g.a. egen erfarenhet att Malmö är också en digital stad, och då menar jag inte bara det att staden finns på nätet, utan också det att de flesta jag känner har dator och tillgång till Internet från hemmet, och det gäller invandrare också, oavsett deras problem med arbetslösheten.
Om Goethes Faust verkligen var tvungen att förstöra den gamla för att skapa den nya, då vill jag säga att saker och ting har förändras med postmodernitet, där det gamla tolereras av det nya, eftersom den postmoderna människan är befriad av absoluta sanningar. Just därför känns det som om Malmö kan vara samtidigt modern och postmodern, och den kan förbli det i den digitala epoken också.
Intelligens är, enligt Baudrillard, att förändra verkligheten, inte att bryta ner den och ifrån delarna rekonstruera den. Men jag hoppas att jag har lyckats med att vara "ointelligent" i mitt försök att analysera Malmö ur ett postmodernistiskt perspektiv.

Referenser:

Berger, A A (1995) Kulturstudier. Lund: Studentlitteratur.
Berman, M. (1982) Allt som är fast förflyktigas. Lund: Studentlitteratur, 1987.
Brewer, G. (1995) mannen från K-PAX. Danmark: Nørhaven.
Ehrencrona, A. Jean Baudrillard. http://cgi.student.nada.kth.se/cgi-bin/d95-aeh/get/baudrillard?lang=se
01 april 2000.
Ekelund, F. (1993) taxi sju-två. Danmark: Nørhaven, 1998.
Lyon, D. Postmodernitet. Lund: Studentlitteratur, 1998.
Malmö Stad: http://www.malmo.se
Nilsson, S. (1996) Malmö, kulturen och framtiden. Malmö 1996.
Söderblom,I. & Edqvist, S G (1992) Litteraturhistoria. Örebro: Ljungföretagen, 1996.
Wadenström, R. Första läsningen. Berättelse http://ELO.helsinki.fi/~wadenstrom/europa/av1.htm
01 april 2000.

Dina kommentarer kan du lämna HÄR

<<-- KULTUR
Våren 200
FILOSOFI |DEPPIG |MAUS |WOMAN |FLASH | NOVI |WEBBDESIGN|HAVET