|
Althusser säger att ideologin interpellerar individen till att bli
ett subjekt. Förklara med egna ord vad han menar med det och ge exempel
på hur det kan gå till i vårt eget samhälle. Försök
i ditt/dina exempel att ange på vilket sätt ideologin har "material
existence" och vilket "Unique and central Other Subject"
som det enskilda subjektet interpelleras i förhållande till.
I Althussers subjektsteori är det ideologin som gör människan
till ett subjekt, som alltså inte är ett fritt utan ett underkastat
subjekt. En människas frihet består enbart i ett fritt val
av ideologi som hon ska då underkasta sig. Som Althusser säger
det, interpellerar ideologin individen till att bli ett subjekt, det är
nämligen ideologin som gör individen till subjektet.
Allthussers menar att det är staten, eller som han skulle vilja säga,
statsmakten som använder sig av ideologin för att bevara och
reproducera de sociala relationer som staten grundar sig på, t.ex.
familjen, klasskillnader, juridiska och ekonomiska lagar o.s.v. Det effektivaste
sättet för staten att nå sitt mål är att få
individerna själva att uppfatta det som naturligt och rättvist
att leva i sådana sociala relationer. Detta gör man, enligt
Althusser, genom Ideological State Apparatuses (ISA), nämligen genom
ideologin som kan ha olika uttrycksformer som religiös ISA, familjens
ISA, politisk ISA, kulturell ISA o.s.v.
Althusser beskriver ideologin som en bild av de imaginära relationerna
mellan individer och deras verkliga livsvillkor. Vi ser världen genom
ideologins förvridning istället för att se verkligheten
som den egentligen är. Med alla de olika ISA åstadkommer staten
att individer blir subjekt som "work by themselves" (s. 323).
Men staten har också apparater för behandlig av "bad subjects"
(s.323) alltså de som inte handlar i enlighet med den rådande
ideologin. Sådana apparater kallar Althusser för Repressive
State Apparatuses (RSA).
Ideologins materiella existens förklarar Althusser som den enda formen
som ideologin har. Ideologin finns alltid i praktiken och den fångar
alltid individer genom praktiska ritualer. Det är genom de små
praktikerna som en skoldag, en liten mässa i kyrkan, bröllop
o.s.v., som ideologin verkar. Man väljer fritt en ideologi men sen
ska man handla enligt den, något som man gör genom de små
praktikerna (ritualerna).
Ideologin rekryterar ett subjekt bland individer genom att interpellera,
d.v.s. kalla på det enskilda subjektet. Först när en individ
"has recognized that the hail was 'really' adressed to him..."
(s.321) transformeras individen till ett subjekt. Varje individ är
"always-already a subject" (s. 321) men den blir det verkligen
först när den svarar på ideologins interpellation. För
att alla individer ska kunna känna igen ideologin och sig själv
som subjekt måste det finnas "a Unique, Absolute Other Subject"
(s.322), alltså ett upphöjt subjekt som t.ex. Gud eller en
stor idé som Nation, Demokrati, Kommunismen o.s.v.
Genom att svara och underkasta sig ideologin blir man ett subjekt och
det uppstår ett ömsesidigt igenkännande mellan subjektet
och Subjektet, ett igenkännande mellan alla subjekt samt subjektets
igenkännande av sig själv. Man kan säga att en individ
hittar sig själv genom ideologin och på så sätt
blir ett subjekt, man blir nämligen någon först i förhållandet
till andra och ideologin. Ett subjekt blir aldrig en individualist eftersom
det underkastar sig ideologins regler/praktiker och kan inte se sig själv
och sina livsvillkor som de verkligen är utan enbart via ideologins
synvinkel.
Först blir man ett subjekt som medlem i sin familj, där Familjen
är "central Other Subject". Man hittar sin plats i familjen
och utvecklar föreskrivna relationer med andra familjemedlemmar,
nämligen kärlek, tillgivenhet, lojalitet, respekt o.s.v. Ideologins
"material existence" kan ses i de olika små praktikerna
i familjen. Äta tillsammans, gå tillsammans till affären,
till kyrkan, på semester eller på en söndagspromenad,
diskutera och komma överens om en mängd vardagliga saker, efterlikna
varandra och hålla sig tillsammans både i goda och dåliga
tider.
Som Althusser skriver är det också i familjen som små
praktiker återspeglar ideologin. Familjen förbereder egentligen
barnet för alla andra ideologiska samanhang. Man tillhör först
familjen och definierar sig själv som en son eller en dotter, en
bror eller en syster. Senare har man en likadan tillhörighet i skolan
(min klass), i staden (vi invånarna i Malmö) och staten/nationen
(vi svenskar), i Europa (vår västerländska kultur), i
världen (vi människor) och i rymden (vi på Jorden) o.s.v.
En människans behov av förebilder verkar ha avgörande betydelse
i hennes uppfattning av sig själv som en individ. Den stora frågan
"vem jag är" besvaras egentligen med hjälp av "the
Other Subject". Den troende är nämligen Guds avbild och
handlar i enlighet med guds lagar, man existerar alltså genom sådana
handlingar som man delar med gruppen, utan dem finns man inte till. Man
uppfattar sig själv som det subjekt man strävar efter att vara
och inte som det subjekt eller den individ man är. Egentligen uppför
sig människan som ett flockdjur som behöver en stor grupp, ju
större desto bättre, och en stark ledare för att känna
sig trygg. Det kan vara det trygghetsbehov som staten "utnyttjar"
för att transformera individer till ideologiska subjekt.
Familjens ISA är egentligen en produkt av den stora statens ideologi
som ska försäkra statens fortsatta existens i en och samma form.
Med alla förändringar i familjen, som nu i allt mindre utsträckning
har den ideala mamma-pappa-barnformen, försvagas kanske en av statens
viktigaste ideologiska apparaturer.
Ett levande exempel på faran av familjens upplösning är
en fjortonårig tysk tjej som jag träffade i december på
min tågresa genom Tyskland. Hon berättade för mig att
hon var på flykt från sitt hem och att hon redan hade gjort
det omkring femton gånger. Det visade sig att det inte fanns någon
orsak för hennes otaliga flykter. Hon hade inga problem med sin familj,
inga konflikter o.s.v. Men hon flydde eftersom ingen där hemma brydde
sig om henne, hon fick lov att göra som hon ville men hon hade ingen
aning om vad hon egentligen ville. Hennes öde påminner mycket
om den postmoderna nomaden som rör sig utan ändamål och
som är hemmastadd i hemlösheten. Men tanken på den postmoderna
barnnomaden är lite skrämmande. Man kan säga att hon saknade
både ideologin och "the Other Subject" eftersom familjens
praktiker var i det stora hela frånvarande och ingen ideologi interpellerade
henne. En sådan ny situation utmanar staten att återgärda
familjens svaghet som troligen är ett resultat av just statens agerande.
Genom att interpellera tyska föräldrar i en ideologi som inte
ger dem tid (eller ork) för sig själva och sina familjer orsakar
staten denna svaghet. Man kan nu tänka sig att "skolans ISA"
borde rätta till felet eftersom den repressiva ISA inte kan användas
i det fallet.
Pierre Bourdieu skriver i sin bok Den manliga dominansen om dominansförhållandet
som enligt honom inte kan bekämpas inom familjen utan först
och främst inom skolan och staten (Bourdieu, s.14). Han understryker
på så sätt en större roll som skolan får i
vår tid. Jag nämner honom eftersom hans idéer om det
socialt konstruerade subjektet liknar Althussers idéer. Bourdieu
skriver inte om ideologi, men, som Althusser, menar han också att
det är de sociala strukturerna och institutionerna som konstruerar
människan till ett subjekt.
Det verkar som om "skolans ISA" spelar allt viktigare roll i
samhället. Problemet är att skolan inte är anpassad till
den nya, större rollen. Här i Sverige har man blivit medveten
om svårigheterna som skolan redan har med den gamla, mindre rollen.
"Vi måste få hjälp både från familjens
och från statens sida", det är skolans vädjan här
i Sverige.
Althussers idé om att människan bör ha en objektiv bild
av sina livsvillkor i stället för den förvrängda ideologiska
bilden kommer att bli mer realistisk om ett nytt skolsystem ersätter
det gamla. Den objektiva bilden av människans livsvillkor blir kanske
nödvändig i den fortsatta utvecklingen. Allt fler "the
Other Subjects" lämnar scenen, så som Gud och Kyrkan redan
har gjort och som Familjen (ingen kärnfamilj) och självaste
Staten (globalisering) håller på att göra. Det postmoderna
samhället kräver tydligen nya lösningar för att få
människor att själva tycka att det är naturligt och rättvist
att leva i ett sådant samhälle. Det krävs antingen en
ny ideologi eller också att människan transformeras till en
individualist och inte till ett subjekt. Med en individualist menar jag
då ett sådant subjekt som ser både sig själv och
sina livsvillkor utan några förvrängningar, så som
Althusser föreslår. En sådan människa skulle frivilligt
bevara de rådande sociala formerna som de bästa möjliga
under samtida villkor, om de formerna verkligen är de bästa.
Alternativet kan tänkas som allt mer RSA och allt mindre ISA
<<-- KULTUR
|