|
En revolutionerande förändring i själva jordbruket påverkade
också den nya sociala utvecklingen. Före 1700-t odlades åkrarna
i tegen och varje hushåll ägde en teg som sen ärvdes mellan
familjens barn. Då man ofta hade mer än ett barn blev tegen
allt mindre. Detta orsakade att människor inte gifte sig som unga
utan fick vänta på grund av den dåliga ekonomin. En annan
påföljd var faktiskt födelsekontroll. Man kunde inte skaffa
fler barn innan man hittade en annan inkomstkälla. Men under 1700-t
började man inhägna åkrarna (enclouser) för att få
större avkastning. Nu var det inte familjen utan olika byns delar
som ansvarade för jorden. Även om detta var en förbättring,
enligt kapitalistiskt synsätt, var bönderna ovilliga att acceptera
det nya systemet. Under århundraden talade präster och adel
om traditionens heliga värde så det var inte konstigt att bönderna
var emot förändringar. Dessutom var tillgång till mat
en ständig utmaning för bönderna. Varje misslyckande, oftast
orsakad av missväxt, fick bönderna betala med hunger. Eftersom
bönderna nu arbetade för lön skapades ett proletariat på
landet. Oftast stannade de kvar i sina byar men de unga började nu
lämna hemmet i sökandet efter arbete. Dessa förflyttningar försvagade familjens och samhällets sociala kontroll. Under 1700-t andra del, skriver McKay med flera, inträffade en befolkningsexplosion, inte bara i Europa utan i hela världen (men inte i Afrika). Denna ökning beror mest på att antalet onaturliga dödsfall minskade eftersom pesten försvann och krigen blev mindre blodiga, menar McKay med flera. Egentligen, skriver han, var det inte mördande i kriget som orsakade de flesta dödsfallen. Det var faktiskt så att soldater spred sjukdomar samt tog maten från befolkningen. Unga flyttade alltså av nöden eftersom det inte fanns någon framtid för dem i deras byar. De letade efter jobb inom jordbruket, textilindustri och som lärningar hos hantverkarna. Kvinnor jobbade oftast som tjänsteflickor där de ofta utnyttjades av de med högre status. De fick jobba hårt hela dagen och utnyttjades ibland även sexuellt. Men de fick sparken om de blev med barn. Den större friheten betydde större risker eftersom med den sociala kontrollen försvann också det sociala skyddsnätverket. Friheten var för det mesta bara illusorisk, åtminstone för kvinnor. Deras enda utväg var egentligen att gifta sig och på så sätt förbättra sin eländiga ekonomi. Men det som hände var att antalet utomäktenskapliga barn ökade. Man och kvinna som planerade giftermålet praktiserade föreäktenskaplig sex, men när kvinna blev gravid vågade mannen inte ingå äktenskapet på grund av deras dåliga ekonomi. Förr tvingade familjen och samhället mannen att ta sitt ansvar genom att gifta sig med sin gravida flickvän. Det var vanligt med barn som till exempel föddes under de första tre månader av äktenskapet. Men nu var den sociala kontrollen försvagad. I städerna, som var marknaden för jordbruksprodukter, fanns
också arbetstillfällen för det nya proletariatet. Samhället
blev också mer differentierat och förutom hantverkare och handelsmän
bestod nu medelklassen också av de som utövade fria yrken som
advokater och journalister. Små hantverkare och köpman samt
de intellektuella fick inte delta i riksdagen eftersom de befann sig utanför
ståndsindelningen, de var varken bönder eller adel. Denna oprivilegierade
medelklass bildade egna klubbar och träffades på kaféer.
På dessa nya mötesplatser var sociala skillnader oviktiga och
på så sätt utvecklades jämställdhet bland de
ståndslösa. Här spreds sig upplysnings idéer som
under 1700-t stannade inom eliten. Upplysningens idéer påverkade
elitens syn både på religionen och på den folkliga kulturen.
Folk var fortfarande djupt religiöst och gillade inte elitens förlöjligande
av religionen. Den upplysta eliten började nu också ta avstånd
från den folkliga kulturen som utsattes för elitens förfiningar.
I Folklig kultur i Europa 1500-1800 (1983) skriver Peter Burke om folkkulturens
reformering, men enligt honom började den redan under 1500-t då
katolska och protestantiska präster kritiserade folkets okristliga
uppförande under stora folkfester. Mellan 1650 och 1800, menar Burke,
inträffade reformeringens andra fas. Denna andra del var däremot
inte bara moralisk utan också politisk. För att illustrera
den politiska i folkkulturens reformering citerar Burke Gaspar de Jovellanos
som menade att kulturen borde visa exempel på "'kärlek
till fosterlandet, kärlek till monarken, kärlek till författningen.'"(Burke
sid. 272). McKay med flera påpekar att dessa nya spänningar mellan folket och eliten får senare sitt utryck i Franska revolutionen och i klasskampen som uppkom under industriella revolutionen. Den upplysta eliten försökte civilisera folket av idealistiska skäll medan de nya kapitalisterna behövde en disciplinerad arbetskraft som hölls under maktens kontroll. Men i sin bok Naturens död (1980/1989) skriver Carolyn Merchant att den vetenskapliga revolutionen och sedan också upplysningen bär ansvaret både för naturens och för kvinnans underkuvande. Enligt henne ersatte nu en ny mekanisk världsbild den gamla organiska världsbilden, något som påverkade människans verklighet på ett negativt sätt. Hon idealiserar inte bara bilden av det feodala så kallade organiska samhället utan också den påverkan som böcker egentligen hade på verkligheten. Naturens och kvinnans underkuvande orsakades enligt min mening inte av den nya normativa världsbilden utan av de nya teknologiska och ideologiska möjligheterna att öka kapitalet och att förbättra människans levnadsvillkor. Medan kapitalisten var enbart intresserad av avkastningen kunde nu den vanliga människan faktiskt frigöra sig från naturens nyck och säkra sin överlevnad på ett nytt, mekaniskt sätt. På samma grymma sätt som naturen behandlade människan började nu människa behandla naturen. Merchants tes om att förändringen handlade om makt och om ordning uppfattar jag som mer verklighetstrogen. Om samma utveckling skriver också McKay och Burke utan att beskylla
den nya, vetenskapliga världsbilden. När Merchant däremot
skriver om marknadsekonomin och om kapitalismens strävan mot tillväxt
och expansion då anser jag att hon är närmare sanningen.
Kvinnas och naturens underordnade roll börjar egentligen långt
före kapitalismens utveckling. Men det verkar som om kapitalismens
ideologi tog ifrån kvinnan det lilla oberoende hon kunde ha under
medeltiden. Under kapitalismens tidiga fas behövdes kvinna för
reproduktionen men inte för produktionen, precis som Merchant beskriver
det. Kapitalismens utveckling har dessutom orsakat en idag påtaglig
miljöförorening. Alla dessa förändringar under 1700-t borde en historiker se
som utvecklingen av dåtida samhälle och inte som en inledning
till vår tid. Människornas hårda levnadsvillkor och deras
kamp för överlevnad gjorde att de försökte utnyttja
sina möjligheter. De drevs alltså inte av framåtskridandets
ideologi utan försökte klara sig under dåtida villkor.
Den nya, starka staten utgjorde en fast struktur som egentligen eliminerade
vallmöjligheter. Böndernas otaliga uppror kunde inte stoppa
förändringarna även om de ibland påverkade utvecklingen
och mildrade egna villkor, åtminstone i Västeuropa. Människans
villkor förändrades men politiskt sett var det fortfarande gamla
sagan om folk och om elit, där folket producerade medan eliten konsumerade.
Det verkligen nya var statens och elitens ökade kontroll över
folket som offrade sin illusoriska frihet för en mer påtaglig
trygghet. |