Absolutism och konstitutionalism

I A history of a World Societies (2004, sjätte upplaga) skriver McKay med flera om de hårda levnadsvillkoren i Europa under 1600-t. Under denna period upplevde Europa en klimatisk försämring, nämligen en så kallad liten istid. Kylan och regn orsakade flera missväxtår som drabbade befolkningen ganska hårt eftersom marginaler var små och varje missväxt ledde till hunger. Dessutom var det också en krigstid då nya höga skatter infördes för arméns skull. Missväxt, krig och nya skatter orsakade många bondeuppror. Frågan var, menar McKay, hur man skulle upprätthålla ordningen. I europiska stater löste man problemet genom utveckling av antigen absolutistiska eller konstitutionella stater.
Med absolutismen betecknas ett statsskick där monarken har den fullständiga, absoluta makten. Monarken försökte befria sig från begränsningar från mäktiga sociala grupper, alltså den gamla aristokratin, och konkurrerade institutioner, vanligtvis i form av parlament. McKay med fler påpekar att det var just aristokratin och borgare som styrde i parlamentet. Aristokratin och borgare ville behålla sina traditionella rättigheter och privilegier och monarkens absolutistiska ansträngningar orsakade en politisk kamp. Monarken försökte legitimera absolutismen med hjälp av religionen som förklarade att monarkens makt kommer från Gud och att monarken styr med Gudsnåde. Aristokratin och borgare menade däremot att även om monarken styr av Gudsnåde kunde han ersättas i fall hans styre blir tyranniskt. De påstod att monarken inte kunde härska efter sin vilja utan att han borde respektera folkets representativa institutioner och följa de etablerade konstitutionella mekanismer. Monarkens makt bygger på folkets vilja som representerades just av adel och borgare. Adel och borgare var alltså för konstitutionalismen, ett statsskick där monarkens makt begränsas av lagar och kontrakten. Enligt McKay med flera var kampen mellan absolutismen och konstitutionalismen en maktkamp mellan de rika och stora.
Bönderna i Europa använde sig av en likadan retorik som adeln, nämligen en så kallad rättighetsretorik. De ville också ha det som det var förr under den medeltida privilegiefeodalismen. Som alla andra ständer hade också bönder egna privilegier då. Den reaktionära responsen från adel och bönderna kom i en tid då den starka centraliserade staten började ta sin form i Europa. Adeln var försvagad efter pestens och missväxten århundrade och riddarstånden höll på att försvinna när den nya militära organisationen så småningom tog sin form. För de ständiga krigens skull var monarken tvungen att bygga upp en stark armé. De adla riddarna förvandlades nu till statens tjänare i armé och förlorade därmed sin självständighet.
Robert Marks skriver i The Origins of the Modern World (2000) att monarken egentligen kunde lätt använda våld men föredrog frivilligt underkastelse. Makten byggdes alltså både på våld och på medgivande. Bönderna som var den stora majoriteten i staten uppfattade monarkin som nödvändig för att undvika anarki. De gjorde inte uppror mot det ständiga krigandet eftersom kriget var också något som existerade i alla tider. Monarkens svårigheter med maktupprätthållandet orsakades enligt McKay med flera av missväxten, krigen och nya skatter. Det kan också vara så att det var bara de nya skatterna som skapade problem medan krigen och missväxten egentligen hjälpte monarken att bygga en stark, centraliserad stat. Robert Marks skriver bara om de nya skatterna som orsaken till monarkens svårigheter med maktupprätthållandet. Som jag ser det känner människor i en svår kristid ett psykologiskt behov av starka ledare som kan säkra lite trygghet i samhället. Efter den elfte september i nutidens USA visade sig folket villigt att avstå från åtskilliga friheter och rättigheter för trygghets skull. Den amerikanska presidentens position förstärktes på grund av bristande trygghet. Däremot verkar en skattehöjning otänkbar i USA där den inte bara skulle försvaga presidentens position utan också skulle betyda hans politiska självmord. Det går nog inte att jämföra nutidens USA med dåtidens Europa men jag gör det bara för att understryka det psykologiska bidraget till accepterande av en absolut makt.
De som inte accepterade absolutismen i 1600-talets Europa var alltså adel och borgare som tänkte inte på staten eller på folket utan på sin egen ställning. I deras ideologi ingick det att folk måste delta i makten, men det var just de som faktiskt representerade folket. Med folk menade de alltså den högre medelklassen och inte folk i allmänhet. Konstitutionalismens seger i den engelska Ärorika revolutionen var ingen demokratisk revolution, påpekar också McKay med flera. I den ärorika revolutionen formulerades också en "Förklaring om rättigheterna", något som enligt McKay med flera handlade om engelska folkets rättigheter. Men det handlade egentligen om parlamentets rättigheter i förhållandet till kungen och inte om några mänskliga rättigheter. Detta kan också ses i McKays påpekande att den stora majoriteten av det engelska folket hade lite att säga i sin regering. Revolutionen favoriserade parlamentets makt, och parlamentet bestod av de högre klasserna, skriver McKay med flera. Däremot skrev John Lock efter revolutionen om att staten skulle utföra en garant för den enskilde individens frihet. Införandet av begreppet individ i politiken var något verkligen nytt och revolutionerande. Redan under renässansen blev uppfattningen om individen allmänt förekommande men inte i det politiska tänkandet utan mest inom konsten. Där förknippades individbegreppet med originaliteten i konstskapandet. John Locks idéer hade stor påverkan på upplysningens filosofer, men individens rättigheter gällde under hans tid inte alla. Katoliker var nämligen ett undantag eftersom deras religion uppfattades som statens fiende.

Relationer mellan absolutismen och konstitutionalismen var alltså inte sådana som dem ofta uppfattas idag då konstitutionalismen förklaras som någon slags protoliberalismen. Ideologiska skillnader mellan dessa två statsuppfattningar var egentligen inte så stora eftersom båda föresprakade monarkin. När den konstitutionella monarkin i England ersatte den absolutistiska fick man en ny kung. Men den nya kungens makt byggdes fortfarande på absolutismens ideologi om Gudsnåde. Den verkliga skillnaden beskriver Marks i sin historieekonomiska analys. Eftersom det engelska parlamentet dominerades av manufakturens representanter fick England en regering som underordnade politik till ekonomi. Marks exemplifierar sitt påstående bland annat med förbud mot import av indisk bomull som infördes i England år 1707. Den engelska konstitutionalismen bidrog troligen landets ledande ekonomiska roll i världen under följande århundrade. På samma sätt bidrog kanske absolutismen i Frankrike landets ganska sena övergång till industrialismen.

<<-- HISTORIEN