|
Kring år 1500 befann sig Europa i världens periferi. Det var endast italienska stadsstater som Venedig, Genova och Florens som hade indirekt handelskontakt med Öst. Just de italienska stadsstaterna blev målet för de första europeiska krigen. Den starka konkurrensen mellan europiska stater orsakades av Europas isolering. Kriget visade sig vara den enda vägen att öka rikedomar och vällstånd. Europas feodala ekonomi börjades vid denna tid förvandla till så kallad protokapitalism där avkastningen av oftast jordbrukprodukter investerades för en ny och större avkastnings skull. Men avkastningen från jordbruket var väldigt liten, något som leder till merkantilismen eller nollsummespel. Det var en ny ekonomisk doktrin i Europa som gick ut på att någon måste förlora för att någon skulle vinna. Detta orsakade de ständiga krigen och ledde till upptäcktsresor. Kulturellt sett var Europa enad genom kristendomen och det feodala systemet var likadant i hela Europa. Stater var organiserade i hierarkisk ordning med olika ständer: adel, präster, riddare (de försvagades snart med införandet den nya militära strukturen) och bönder. Denna struktur legitimerades med uppfattningen att det var Guds vilja. Europa hade nästan ingen betydelse i världens ekonomi, något som ändrades med upptäcktsresor. Världens ekonomiska motor kring år 1500 var Kina under Mingdynasti. Kina var både den största producenten och den största marknaden i världen. Förändringar i Kina kring år 1500 orsakades, precis som i Europa, av pesten och av missväxt. Mingdynasti grundades av Zhu Yuanzhang, skriver McKay med flera, som ersatte den gamla mongoliska styren år 1368. Utvecklingen av jordbruket, med till exempel konstbevattning och övergång till två skördar ris per år, orsakade en befolkningsboom. Fler folk behövde flera nya städer eftersom städerna var marknadscentrum, så landet urbaniserades i snabbt takt. Handel i Kina återupptogs och den blomstrade tack vare nya sjöresor då amiralen Zheng He reste till Öst- och Sydasien. Men handeln var moraliskt problematisk i Kina eftersom, enligt Konfucius, handel var parasitisk. Livet i Kina präglades nämligen vid denna tid just av nykonfucianism samt av buddhism och taoism, som var Kinas viktigaste religioner. Dessa läror var egentligen en blandning av religion och filosofi. Tryckpressen, som är ursprungligen en kinesisk uppfinning, och avancerad produktion av papper möjliggjorde tryckandet av stora verk som poesi, novell och drama. Inom konstmålning dominerade landskaps- och djurmotiv. Kvinnans ställning liknade den i Europa och kvinnan var också här underordnad mannen. Enligt nykonfucianism var den patriarkala hierarkin den bästa statsformen. Silke och porslin var två av Kinas viktigaste exportvaror och som största konsument behöll Kina (som kallade sig själv för Himmelska kungadöme) en viktig position även i den globaliserande världen. Marks skriver om två olika organiserade världar i den globaliserade världen: en östasiatisk och Kinacentrerad och en euroamerikansk och Storbritanniencentrerad värld. Men då handlar det redan om 1600-t och 1700-t.Under 1500-t var det Spanien, Portugal och Holland som dominerade den europeiska ekonomin. Tre stora imperier hade islamiskt styre kring år 1500: Persien,
Ottomanska riket och Indien under dynasti Mogul (från ca 1526).
Den islamiska expansionen omfattade också Väst- och Sydafrika,
Balkan och Sydöstasien. Efter erövringen av Konstantinopel år
1453 blev Ottomanska riket ett ständigt hot mot Europa. Även
om Kina var ekonomisk ledande kontrollerades handelsvägar i Indiska
oceanen av Ottomanska riket som alltså hade en viktig roll i globaliseringen
av världsekonomin. Men detta rike var starkt på kontinenten
och svag vid sjö, något som gjorde att Portugal och sedan England
tog över kontroll över sjövägar. Ottomanska riket
styrdes av sultanen genom en utvecklad administration som liknade den
i Kina. Varken Kina eller Ottomanska riket hade en privilegierad adel
utan administrationen skötes av anställda tjänsteman, något
som möjliggjorde en större social rörlighet än den
i Europa. Även slavar kunde bli vesirer och generaler och deras ställning
var bättre än i andra världsdelar. En annan skillnad från
Europa var att det inte fanns någon privategendom eftersom allting
ägdes av sultanen själv. Kvinnans position var även här
underordnad och kvinnan stod utanför det sociala livet. Rikets expansion
grundades på användningen av krutet och kanoner. Själva
Konstantinopel erövrades snabbt just tack vare kanoner som nu blev
också viktiga för Europas expansion. Religionen var sunnigren
av islam och den var en gemensam sak för det stora riket. I Persien
var den shiitiska grenen av islam rådande under Safavid dynasti
som organiserade landet som en teokrati grundad på den heliga lagen.
Safavid fick stöd av de nomadiska stammarna som gav soldater till
persisk betalda armé. Staten styrdes av en utvecklad byråkrati
med den vackra staden Isfahan (ca 750 000 invånare) som centrum.
Persien var också delaktig i handel kring Indiska oceanen med produkter
som bomull, silke och ull. De persiska mattorna var redan då kända
i världen. Men det rikaste islamiska imperiet var i Indien under
Moguldynast. Även om det fanns bara 15 procent muslimer (sunni) och
en stor hinduisk majoritet styrdes landet av islamiska herrar av dynasti
kallad Mogul (enligt McKay med flera var de turkar, perser och mongoler).
Religionsfrihet och avskaffandet av skatt för icke-muslimer ansågs
vara en förklaring för det muslimska styret i Indien. Administration
skötes också här av fria anställda tjänsteman.
Annars präglades landet av bykultur med jordbruket som huvudsyssla.
Bomull bearbetades i stora manufakturer och indiska textiler exporterades
bland annat både till Europa och till den nya världen i Amerika.
Handelsekonomin var utvecklad och Indien var också viktig för
globaliseringen av världsekonomin. Västafrikanska imperier kring floder Niger och Sudan bidrog mest med slavar och med guld. Nordafrikanska Etiopien deltog också i handel vid Indiska oceanen, på samma sätt som det också gjorde stadsstater i Östafrika: Mombasa, Mogadishu, Kilwa och så vidare. Dessa städer sysslade med jordbruk, fiske, sjöfart och handel och var väldigt framgångsrika. Till skillnad från resten av Afrika användes de av skrift. Jordbruk för lokala behov var vanligt för Afrika medan salt, elefantben, guld och slavar exporterades. Slavhandel var nämligen vanligt i Afrika där rikedomen räknades i slavarbetare och inte i jordegendomar som det var vanligt i medeltida Europa. Kvinnans ställning var kanske bättre än i andra världsdelar eftersom de var viktiga för jordbruk. Det rådde stor konkurrens för kvinnor som man fick betala för. Kvinnor giftes därför unga, i pubertets ålder, medan männen var tvungna att skaffa medel för att köpa kvinnor och giftes i trettioårsåldern. Kvinnans position var däremot jämställd med mannens just i Sydasien som också var viktig för den globala handelsekonomin som bedrevs i Indiska oceanen. Här flyttade mannen oftast till kvinnas by. Mannen gav också hemgift som sen blev under kvinnans kontroll. Allting ärvdes lika mellan söner och döttrar även efter att område islamiserades. Även kvinnans sexuella tillfredsställelse krävdes i äktenskapet.
|