Topografi och fornlämningsmiljö



STARTSIDA

TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ

Klosterstad ligger på östgötaslätten, i landskapets västra del, tre kilometer öster om Vadstena. Utsikten från gården sträcker sig långt ut över Vättern mot Västergötland, över de medeltida kyrkorna i Vadstena, Fivelstad och Hagebyhöga.

Vadstena är en av Östergötlands sex medeltida städer. Vadstena, som fick stadsprivilegier år 1400, utgjorde tidigt en viktig ort. Detta visas bl a genom uppförandet av folkungaättens palats på 1200-talet. Detta har dessutom troligen föregåtts av en stormansgård på samma plats (Stibéus i manus) till vilken en romansk gårdskyrka, S:t Per, sannolikt uppförts. Det är också till Vadstena gård som den heliga Birgitta förlägger sitt kloster då gården doneras för detta ändamål av kung Magnus Eriksson och drottning Blanca av Namur (Hasselmo 1982:15).

Guld och silverfynd från folkvandrings- och vikingatid samt den enda vikingatida runstenen i området talar för Vadstenas särställning i bygden redan under yngre järnålder (Lindeblad och Nielsen 1997:25 ff).

Norr om Vadstena och Klosterstad, mot den östgötska bergsslagen, fanns också den medeltida central- och tätorten Motala (Lindeblad i manus).

Karta över västra Östergötland.

Östgötaslätten, som länge utgjort ett rikt jordbruksområde, utmärks bl a av de små socknarna med sina mycket tidiga romanska stenkyrkor. Flera av de äldsta dendrokronologiskt daterade kyrkorna i landet uppfördes i det här området under 1100-talets förra del. Kyrkorna bör i stor utsträckning ursprungligen ha tillkommit som privata gårdskyrkor, i några fall troligen kopplade till kungamakten som t ex Herrestad. Speciellt för kyrkorna i detta område är också deras skiftande utseende och konstruktiva detaljer som speciella torn, herrskapsläktare, tidigt slagna valv etc (Bonnier 1996:67 ff). Ingen kyrka är den andra lik i området. Till ett stort antal av dessa kyrkor hör också merparten av de fragment från eskilstunakistorna som påträffats i landet. Att personer begravda under dessa härstammat från en elitär miljö råder det knappast något tvivel om.

Byarna på slätten har sannolikt varit relativt stora under medeltiden. Det äldsta kartmaterialet, från 1600-talet, uppvisar byar med upp mot 15 hemman (Helmfrid 1962:25).

Klosterstad eller Klåstad, som det tidigare hette, var en egen socken fram till år 1380 då den, av biskopen Nils i Linköping tillsammans med Örberga, Vadstena och Nässja socknar, lades under Vadstena kloster (SRP 1511, Linköping 17 juli 1380). Enligt jordeböckerna från 1540-talet omfattade Klåstad socken följande enheter: Granby, Egeby och Klåstad samt Klåstatorp av vilken Klåstad ursprungligen verkar ha varit den största byn. Förutom de medeltida bytomterna och kyrkplatsen finns få fornlämningar från tiden yngre järnålder och medeltid i socknen. Detta kan till stor del ha sin förklaring i att i stort sett hela socknen är uppodlad och att fornlämningarna därmed är bortodlade.

I Granby, som är socknens enda kvarvarande by, har en vapengrav innehållande bl a flera spjutspetsar, sköldbucklor, romerskt importgods och skelettdelar från häst undersökts. Detta är en av tre ovanligt rika vapengravar på Vadstenaslätten, som indikerar områdets särställning redan under romersk järnålder. En teori är att dessa rika vapengravar kan kopplas till ett politiskt militärt ledarskikt i västra Östertgötland (Lindeblad och Nielsen 1997:27). Förutom graven från äldre järnålder har här också funnits ett senmedeltida kapell in på 1500-talet (Fröjmark 1990:139).

Från Aska by i grannsocknen Hagebyhöga, endast 1 km från Klåstad kyrka, kommer ett flertal rikt utrustade gravar innehållande en stor mängd inhemska och importerade föremål bl a vapen, hästutrustningsdetaljer, förgyllda berlocker, arabiska silvermynt. Mest känt bland gravfynden är de fantastiska silverhängsmyckena föreställande en vikingatida kvinna och en samtida krigare. I byn finns också en av Östergötlands största gravhögar, även den sannolikt från yngre järnåldern (Claréus och Fernholm i tryck).

Hängsmycke från Aska i Hagebyhöga socken, Ög. föreställande en vikingatida krigare.
Foto av Bertil Centerwall från: Östgötar. Från urtid till Birgitta av Holger Arbman år 1957.