Efter avslutad undersökning 2000



STARTSIDA

EFTER AVSLUTAD UNDERSÖKNING 2000


Klosterstad år 2000 med Vadstena och Vättern i bakgrunden. Flygfoto av Jan Norrman. Undersökningen av rundkyrkan pågår mitt i stubbåkern vid den blåa manskapsboden.

Fem veckors undersökning har gett oss många nya resultat och fynd. Sammanlagt har 15 personer deltagit i år. Undersökningen har, liksom föregående år, dessutom följts och dokumenterats av filmteamet Kent Persson och Sebastian Jakobsson. Förhoppningsvis kommer filmen att visas på SVT så snart undersökningen av kyrkan är klar. Kent och Sebastian har dessutom gjort en spännande film om Vadstena, som fyller 600 år i år. Filmen, som bl a innehåller en del arkeologi, visas på SVT 27/12 kl 20.00. Ett stort arbete har lagts på att bygga upp datamodeller av Vadstena kloster och den medeltida bebyggelse som undersöktes i stadsdelen Sanden år 1995-96.

Filmarna Sebastian och Kent.

Sakristia och vapenhus

Förutom kyrkans rundhus och kor skulle vi i år konstatera om det också funnits en sakristia norr om koret. Det visade sig snart att det enda som fanns var byggnads- och raseringslager från själva kyrkan. Någon sakristia har aldrig funnits här.

Att det däremot hade funnits ett vapenhus kände vi till sedan föregående år. Frågorna gällde i stället hur detta sett ut, var det halvrunt som koret och när hade detta uppförts?

Spåren från den ödesdigra branden syntes i de sotiga och skörbrända golvstenarna. Mängder med spik låg på golvet. Formen var rektangulär. Kraftiga syllstensrader skvallrade om att denna byggnadsdel varit uppförd i trä. Under stengolvet stack en vackert ornerad sidohäll från ett tidigkristet gravmonument fram. Stenen, som inte hör ihop med förra årets runristade monument, låg inte i ursprungligt läge. Även om vi inte kan säga när vapenhuset byggdes så vet vi att det byggdes till kyrkan i ett senare skede.

Det frilagda vapenhusgolvet i förgrunden.

Alexandra Sanmark har frilagt den ornerade kalkstenshällen under vapenhusgolvet.

Gravar

Ett mål med årets grävning var att undersöka flera eventuella gravar inne i rundhuset. Två grävdes ju fram förra året, varav en var samtida med rundkyrkan och den andra tillhörde en föregångare till denna. Skelettet täcktes av det runristade gravmonumentet i vikingastil(se undersökningen 1999). Sammanlagt har 45 gravar undersökts. Hälften av dessa tillhör rundkyrkan. Det har varit mycket enkelt att urskilja vilka gravar som hört till vilken kyrka genom olika armställningar och gravfyllningsmaterial. Vid de äldre gravläggningarna har armarna lagts utmed sidorna medan de yngre har haft händerna över magen. Något kalkbruk har dessutom inte följt med ner i gravfyllningen vilket är fallet med samtliga yngre begravningar. Gravarnas orientering avviker dessutom ofta mellan de äldre och de yngre. I många, framför allt bland de äldre begravningarna, hade skelettet lagts i en ihopspikad träkista.

Gravundersökning inne i kyrkan av från vänster Tony Nilsson, Kristina Jonsson, Johan Westerlund, i förgrunden Lars Rosenlund och bakom honom Annika Toll. I bakgrunden gräver Hanna Menander och Ann Catherine Bonnier fram korgolvets fundamentering.

Ruben Brage och Andreas Hennius letar efter gravnedgrävningar.

Emma Karlsson undersöker en av de äldsta och djupast nedgrävda gravarna. Eduardo Kotlar i vinröd tröja i bakgrunden deltog också i årets undersökning.

Claes Ternström och Kristina Jonsson vid ett av de välbevarade skeletten.

Några av de äldre begravningarna, som härrör från 1000/1100-tal, innehöll gravgåvor. I ett fall vet vi att det rör sig om en kniv. Det här är personer som levde vid övergången från hednisk till kristen tid. I några fall levde seden med gravgåvor kvar vilket inte bara konstaterats i Klosterstad utan i flera tidiga kyrkogårdsmaterial. Märkligt är att en person fått med sig en kam i graven så sent som under 1200- eller 1300-talet.

Detalj från en grav där en kniv fått följa med den döde. Kniven bör ha hängt i ett bälte runt midjan på dess högra sida.

Kniven i detalj.

Koret

Förra årets undersökning av koret stannade vid att vi tog fram tegelstensgolvet samt delar av grundmurskonstruktionen. Årets undersökning inleddes med att gräva bort resterade raseringsmassor ovan altaret och grundmurarna. Det visade sig att endast delar av det fiskbensmönstrade tegelstensgolvet fanns kvar. I framförallt den södra delen av koret låg raseringslagret direkt på tegelgolvets sättsand. På golvet hittade vi flera fragment av fönsterglas och fönsterspröjs i bly. Detta är den enda byggnadsdel som vi kan säga ha haft fönster.

När hela raseringslagret avlägsnats framgick korets grundmurskonstruktion tydligare. Den bestod liksom rundhuset av stora naturstenar. Murarna var 0,9 meter breda. Det fanns endast en kalksten kvar från korets dagermur. Hanna Menander frilägger altarfundamentet.

Under raseringen fanns fundamentet till högaltaret. Det har varit 2,2 x 1 meter stort och bestod av kalkstenar som fogats samman med kalkbruk. Framför altaret fanns rester efter ett ”trappsteg” som var lika långt som altaret men betydligt smalare. Det var byggt av natursten och kalksten. En av kalkstenarna i ”trappstegsfundamentet” visade sig vid bortplockandet vara ett fragment från ett gravmonument i vikingastil.

Ann Catherine Bonnier med det ristade fragmentet.

Altarfundament och "trappsteg". Foto Sebastian Jakobsson.

Ett äldre golv av kalkbruk låg under tegelstensgolvets sättsand. Det verkar som att golvet reparerats vid åtminstone ett tillfälle. I samband med att vi grävde fram kalkbruksgolvet hittade vi ett trettiotal mynt. Mynten identifierades och daterades preliminärt redan i fält av Henrik Klackenberg. De flesta är från 1300- och 1400-talen och är så kallade brakteatrar, ensidigt präglade silvermynt. Den övervägande delen av mynten låg i närheten av altaret. På respektive sida om altaret fanns två ”urtag” i kalkbruksgolvet. Framför dessa låg flera mynt. En tolkning är att det stått t ex träskulpturer vid sidan om altaret och att mynten vi hittade är offrade vid dessa.

Det ursprungliga kalkbruksgolvet med altarfundamentet i förgrunden.

På flera ställen i kalkbruksgolvet hittade vi avtryck efter hundtassar och fötter. Riktigt tydligt var ett avtryck efter en barnfot norr om altaret. Fotens storlek berättar att det troligen var en tre-fyraåring som gjort ett avstamp i historien! Foto Sebastian Jakobsson.

Kalkbruksgolvet var den ursprungliga golvbeläggningen i koret. Under detta fanns en fundamentering av sten som lagts som stöd för kalkbruksgolvet. På respektive sida om altaret, i samma nivå som fundamenteringen fanns flata kalkstenar som löpte i linje med altaret. De kan ha utgjort ett fundament till "sidoaltarbord" som sedan tagits bort till förmån för de ovan nämnda träkulpturerna. Under fundamenteringen fanns ett lager med kalkbruk och sten som vi tolkat som ett byggnationslager. Lagret har troligen tillkommit i samband med att man byggt grundmurarna. Byggnationslagret täckte en stor stenpackning i den västra delen av koret. Stenpackningen visade sig ligga i en stor nedgrävning som följer hela rundhusmuren. Den stenfyllda nedgrävningen har fungerat som en fundamentering för kyrkans grundmurar. Mot botten av nedgrävningen hittade vi ytterligare ett fragment av ett ristat gravmonument. Fragmentet som troligen är en gavelhäll låg inte i ursprungligt läge utan hade återanvänts som fyllning i nedgrävningen.

Stenarna i rundhusgrunden.

Den stenfyllda nedgrävningen var grävd genom ett lager som är äldre än rundkyrkan. I det hittades bland annat äldre svartgodskeramik som kan dateras från 1000-tal fram till mitten av 1200-talet. Genom lagret hade sex gravar grävts. De är alla från tiden före rundkyrkan. Det fanns således ingen begravning från rundkyrkotid i koret. Tre av gravarna var endast delvis bevarade på grund av att de grävts sönder vid andra gravnedgrävningar och på grund av den stora nedgrävningen för grundmuren, som grävt av åtminstone två gravar.

Ett hänge med ett Mariamonugram från korgolvet.

Visar gravarna var vi ska söka spåren av träkyrkan?

De uppgrävda skeletten väntar på en osteologisk analys. Den utförs av Caroline Arcini, RAÄ UV Syd i Lund. Ett av analysmålen är att bestämma kön på de gravlagda. Speciellt med gravläggningsseden vid kristendomens införande var att kvinnor och män, i flera fall begravdes var för sig. Kvinnorna på den norra sidan om kyrkan och männen på den södra. Om analysen visar att de framgrävda skeletten, tillhörande den äldre kyrkan, endast utgörs av kvinnor, skulle det betyda att kyrkan bör ha legat söder om de nu undersökta skeletten. Detta skulle i så fall ha stor betydelse för nästa års undersökning.

Fler runristade gravmonument

Förutom de tre nämnda fragmenten av de tidigkristna gravmonumenten (två i koret och ett under vapenhuset) gjordes ytterligare två fynd. Vid sidan om vapenhuset låg flera stora kalkhällar delvis på varandra. Vi tolkade det som om de hade utgjort en stenlagd yta utanför kyrkans ingång. Då vapenhuset byggdes kan dessa ha plockats bort och lagts på den plats som vi nu fann dem. Speciellt med två av hällarna var att de också ingått i tidiga gravmonument. Båda bar inskriptioner av runor. Inte heller dessa stenar kan ha hört ihop med förra årets fynd.

Alexandra Sanmark dokumenterar kalkstenshällar och gravmonument.

Sammanlagt har det nu påträffats nio fragment av dessa gravmonument i vikingastil från Klosterstads kyrkogård. Tre av dessa har markägaren Torbjörn Rockler hittat för flera årtionden sedan. Det var också de fragmenten som var upprinnelsen till projektet "Rundkyrkan i Klosterstad" - ett projekt som förhoppningsvis avslutas med en arkeologisk undersökning hösten 2001.

Kyrkan stacks i brand

Efter besök av Jan Brunius från Riksarkivet är vi nu ganska säkra på att det var danskarna som brände kyrkan. Givetvis har de samtidigt passat på att ödelägga hela byn liksom så många andra byar och kyrkor i Östergötland. Utifrån tiondelängderna har han kunnat konstatera att kyrkan försvann mellan åren 1561 och 1567. År 1567 var just det år Daniel Rantzau kom till Östergötland och började sin skövling av landskapet. Däremot har vi ännu inte kunnat konstatera när rundkyrkan byggdes.

Fortsatt verksamhet

Förutsatt att vi får de medel vi sökt, kommer det fortsatta projektarbetet att omfatta följande. Förutom den osteologiska analysen och en myntbestämning ska kvinnoskelettet som påträffades under den runristade gravhällen 14C-dateras. Detta görs i ett försök till en naturvetenskaplig datering av de genom stilhistoria så grovt daterade hällarna.

De drygt 100 mynten kommer att ge en bra datering av bl a; de olika golvnivåerna, tillkomsten av sidoaltarna och triumfbågens och huvudaltarets förändring.

Grävningsrapporten, som kompletteras vid varje undersökningstillfälle, slutförs vintern 2001-02. Den är gjord som en enkel arkivrapport där undersökningen och dokumentationsmaterialet redovisas. Därefter kommer undersökningsmaterialet att sammanställas och publiceras i annan form.