Efter avslutad undersökning 1999



STARTSIDA

EFTER AVSLUTAD UNDERSÖKNING 1999


Efter sex veckors undersökning, med ett strålande väder och en oerhört entusiastisk allmänhet, tänkte jag nu mycket kortfattat presentera en del av de fantastiska resultat vi har kommit fram till. Ingen av oss som varit engagerade i undersökningen hade ens vågat drömma om att så mycket av kyrkoruinen skulle vara bevarad.

Visningsdagen med ett knappt 100-tal intresserade av de uppskattningsvis 1500 personerna som trotsade blåsten för att få se rundkyrkan.

Kyrkans ingång har varit i sydväst. I ett senare skede byggdes ett vapenhus vid ingången. Vapenhuset har inte undersökts men vi har konstaterat att det finns murar och ett stenlagt golv bevarat. Tre fragmentariska golvnivåer har undersökts i rundhuset. Det äldsta har utgjorts av kalkbruk medan nästföljande varit av trä. Spåren av det yngsta golvet består av en mycket vacker röd kalksten. Denna yngsta golvnivå är samtida med ett sekundärt tegelgolv i det 2/3-dels runda koret.

Innanför ingången i rundhuset, i kyrkans mittaxel, har dopfunten stått. Ett hundratal kalkstensfragment från denna har påträffats där. Direkt väster om dopfunten, dvs i kyrkans västparti har det funnits en herrskapsläktare i trä. Från denna har den aristokratiska familjen från Klåstad gods kunnat följa gudstjänsten. Möjligen har familjen kunnat ta sig dit via en utvändig trappa i väster vilket ett stenfundament indikerar.

Resterna efter den nedbrunna träläktaren i väster visar tillsammans med många av kyrkans skörbrända stenar att kyrkan förstördes vid en brand, sannolikt inte allt för långt efter kyrksilverkonfiskationen år 1540.

Församlingen stod eller låg på knä i rundhuset under andakten. De som hade svårigheter med detta kunde sitta på den väggfasta sittbänk som löpte utmed rundhusets vägg, den enda bänk som fanns i kyrkan. Personerna på bilden sitter på denna. På bilden syns också spåren efter golvreglarna till trägolvet i nord-sydlig riktning samt en gravnedgrävning i väster.

Väggbänken avslutades åt öster vid de båda sidoaltarna i koröppningen. Det södra altaret var helgat åt kyrkans skyddshelgon medan det norra altaret var helgat åt jungfru Maria. Fundamenten till altarna var bevarade till en höjd av 0,5 meter. På dessa bör det ha funnits en altarskiva och träskulpturer av de båda helgonen. Triumfbågsöppningen har under en period endast varit en meter bred.

I rundkyrkans västra del påträffades en rest gavelhäll till en grav från 1000-talet. Lite djupare ner kunde själva lockhällen med ristad djurornamentik och runor samt ett skelett friläggas. Runtexten lydde: ….a reste detta kummel efter ….. Ett parti av lockhällen, där ristarens och den dödes namn har funnits, saknades. Graven utgör en av de få runristade gravar, som påträffats i ursprungligt läge täckande ett skelett. Det kan röra sig om skelettet från den person som lät uppföra en av de tidigaste kyrkorna i landet – Klosterstad träkyrka.

Clas Ternström gräver fram den runristade kalkstenshällen. Behuggningen är ett exempel på en mycket skicklig stenhuggares verk enligt Helmer Gustavsson på Runverket, Riksantikvarieämbetet.

Idag, måndagen den 11 oktober, har vi varit ute vid kyrkan en sista dag och täckt in murarna med isoleringsmattor och presenningar som vi har fått låna av NCC i Motala. Anledningen till intäckningen är att förhindra att murbruk och tegel ska frysa sönder under vintern. Vår förhoppning är att vi ska få medel till en fortsatt undersökning nästkommande sommar. Det finns nämligen mycket kvar att undersöka, som tex rundhusets byggnadslager, vapenhuset, korets äldre golvnivåer och en förväntad sakristia norr om koret. Under stenkyrkan påträffades dessutom ett kulturlager från 1000-talet. Lagret som är samtida med den runristade hällen hör troligen samman med den träkyrka som föregått den rundbyggda stenkyrkan. En undersökning av detta lager kan resultera i att spåren efter träkyrkan och ytterligare gravar från 1000-talet påträffas.

Klosterstad kyrka, som på 1700- och 1800-talet avbildades i kartmaterialet som en ordinär rektangulär kyrka, har efter två månaders undersökning gett oss en mängd nya fakta om hur denna rundkyrka en gång sett ut och fungerat. Kyrkan har genom att den förstördes vid en brand paradoxalt nog gett oss en bild av hur våra medeltida kyrkor som är i bruk idag kan ha sett ut med dopfunten i väster, sidoaltare vid koröppningen, en minimal triumfbågsöppning, och en väggfast bänk i rundhuset. T.o.m. fyndmaterialet visar på den uppdelning i mans- respektive kvinnosida i kyrkorummet som gällde under en period av medeltiden. Detta är spåren efter den katolska tidens interiör och liturgi vilken i mycket liten grad överlevt de nya kraven på våra kyrkobyggnader fram till idag.