Tisteldalen, Dikter, Wiken, 1992 

Detta postuma urval dikter omspänner tiden 1919-1945. Det äger intresse först och främst som ”en romanförfattares vers”. Ivar Lo-Johanssons inledande ”anteckningar till dikterna” äger sitt intresse inte minst därför att det tillhör det sista som han skrev i livet. Den långa tidsrörelsen i författarskapet visar sig när han efter 70 år kommenterar sin första tryckta dikt någonsin (Såningsmannen, 1919:31): 

Om jag tar den lilla 1919 tryckta, trestrofiga dikten I hembygden så minns jag fortfarande den med sina årsringar mönstrade stubben där jag satt och skrev den, backsluttningen med enar och granar som skyddade mig för överrumpling, det knottriga landskapet omkring, och jag minns likaså dagens kvardröjande läten, kvällens ljud med mjölkkärl som skramlade och dörrar som stängdes för natten. Jag höll den svarta anteckningsboken tryckt mot mitt knä.  
  

  I hembygdens backe jag sitter 
  en stilla aftonstund 
  och ser hur landskapet glider 
  ur dagsid i skymningsblund. 

  Där nere ligga hemmen  
  så stilla i lördagskväll. 
  Plogen körts in, och tystnat 
  har vridmaskinens gnäll. 

  Nu jordens trälar slumra 
  i ro från mark och myr. 
  Mens lerig spade torkar 
  tills måndagsmorgon gryr. 

   Tillbaka