| Ungefär ett år efter Ivar Lo-Johanssons död
den 10 april 1990 omvandlades hans arbetslägenhet på Bastugatan
21 i Stockholm till ett litterärt museum. Omvandling är för
mycket sagt, eftersom arbetslägenheten sedan ett drygt halvsekel redan
hade karaktär av museum . Ivar Lo-Johansson hade nämligen inte
gjort några egentliga förändringar sedan han flyttade in
1934. På femtiosex år hade endast tillkommit ny konst på
väggarna, och fler böcker i bokhyllorna; hans egna i översättning
till trettiotalet språk. Ser man till utanverket är Ivar Lo-Johanssons
enkla arbetslägenhet inte mycket till museum; vad den mest rymmer
är arbetstimmar. Men eftersom det stått praktiskt taget oförändrat
i sextiofem är det också något av en tidskapsel; en liten
sådan visserligen, men en som rymmer ett desto större livsverk.
Eftersom hyreslägenheterna i fastigheten hade hunnit ombildas till
bostadsrätter, dyra sådana, inte minst på grund av den
hänförande utsikten över Riddarfjärden och centrala
Stockholm, köptes arbetslägenheten av Svenska Lantarbetareförbundet
1990, som i all framtid kommer att betrakta Ivar Lo-Johansson som sin
författare. Från och med 2002 ägs den av Kommunalarbetareförbundet, där numera lantarbetarna ingår. Ivar Lo-sällskapet, som
bildades en kort tid efter hans död, förvärvade hans bostadslägenhet,
även den en etta, på samma våningsplan. Alla lägenheter
i huset är ettor, förutom den ateljevåning som ligger högst
upp, och Ivar Lo blev faktiskt erbjuden den etta som är belägen
mellan hans arbetslägenhet och privatbostad, men han tackade nej med
motiveringen att han "ville ha en bit att gå till jobbet". |
