"Termen monism avser i det här sammanhanget att uttrycka individens
sexuella och psykologiska ensamhet... Ungdomen i puberteten tvingas av
förhållandena till jagfixering, till ensamhet. Varje individ tvingas i
ungdomen av uppfostran bokstavligt talat, i armarna på sig själv. Den vuxna
mänskan övervinner sedermera sällan denna inställning till självälskandet.
Den vuxna mänskan fortsätter också i objektkärleken att vara övervägande
monistisk...
  Vi drivs av uppfostran till att bli ensamindivider, till att bli
övergivna enslingar, till att bli monissosar. I puberteten utformas
slutgiltigt hos mänskan den samhällsinställning som hon sen i livet ska
komma att i stort sett behålla. Vad jag här framförallt vetat ge en ny
terminologi, som uttrycker en konkretisering av ensamhetens problem.
Monismen är en teori om hur jaget blir inkrökt i sig självt."

Tillbaka