Blå Jungfrun. En roman om diktens födelse, Wiken, 1992
Denna postumt utgivna roman skall ha skrivits 1960, när
Ivar Lo-Johansson, enligt efterordet, ”gick igenom en vanlig
författarkris då jag tyckte allt skrivande var meningslöst”.
Därför handlar också Blå Jungfrun om diktandets
mening och betydelse. Romanen handlar om författarens orena
estetik och utgör på så vis hans konstnärliga
testamente.
Man kan säga att Ivar Lo-Johansson var romantisk nog
att tro på den allena saliggörande realismen. Och
omvänt, att han var realistisk nog att inse den makt som
romantiken har över våra våra liv. Blå
Jungfrun visar realistens romantiska sida; romanen visar hur
Ivar Lo-Johansson paradoxalt nog såg såväl det
romantiska i livets nödtorft som det torftiga i romantiken.