Geniet. En roman om pubertet, Bonniers, 1947

Är man road av tioitopp-listor i romankonst, så kan man på goda grunder utse denna omöjliga roman till en av 1900-talets främsta. Språket har en spännvidd som förblir oöverträffad i den svenska 1900-talslitteraturen. Där finns naturskildring och socialskildring. Där finns hårdkokt realism och imaginära dagdrömmar. Där finns mäktig epik, känslosam lyrik och stark dramatik. Att romanen dessutom är resultatet av en medveten psykoanalys från författarens sida gör den inte mindre märklig som psykodrama och samtidsdokument. Geniet är alltså inte en pubertal roman som har genialiteten som ämne, utan en genial roman som har puberteteten som ämne.
 

    Tillbaka