I Brunnsvikarnas Årsskrift 1989/90 skrev jag med anledning av Ivars död i april 1990 en artikel . Här publiceras nu i Ivar Lo-bladet en reviderad version av Ivar Lo och Brunnsvik. För många författare har folkhögskolan varit en stark inspirationskälla. På Brunnsvik - arbetarrörelsens äldsta folkhögskola - har ett 70-tal författare fått sin bildningsväg allt sedan starten 1906. Namn som Dan Andersson, Ragnar Jändel, Stig Sjödin och Marit Paulsen är väl kända. En av de skribenter som skulle ha kunnat räknas till de s k brunnsviksförfattarna är Ivar Lo-Johansson. Han och Josef Kjellgren fick dock nobben då de sökte sig till skolan. Någon skriftlig dokumentation om detta finns inte men Ivar har själv berättat att motiveringen till avslaget var att Brunnsvik tyckte att det räckte med författare… Något som man i efterskott kan ångra. Ivar fick dock sitt folkhögskoleår på Södra Stockholms läns folkhögskola numera Västerhaninge. 

Brunnsvik kom ändå att betyda en hel del för Ivar Lo. I sin självbiografiska roman Författaren (1957) berättar han om sitt första möte med Karl-Erik Forsslund - en av Brunnsviks legendariska grundare. I Ivar Los text Romanen utan a kan man läsa om hur manuskriptet till Godnatt, jord (1933) växer fram på Ivan Oljelunds fäbod Gasenberget som ligger ett par mil norr om Brunnsvik. Mitt under den slitsamma renskrivningen tappar skrivmaskinen sitt a… Stor vånda och uppfinningsrikedom leder så småningom författaren till Storgården där den av Ivar häcklade skalden och hembygdssvärmaren F huserar med sin hustru Fejan. Jag tänker inte berätta mer vad som utspelas utan rekommenderar omläsning av kapitlet som även finns med i Ivars bok om författarskapets yttre och inre villkor Att skriva en roman (1981). 

Kontakten med Brunnsvik är knuten och de båda författarna hör sporadiskt av sig till varandra. 1941 dör Forsslund men innan dess hinner Ivar besöka folkhögskolan. Det är här han för första gången redogör för det litterära program som kom att kallas "Statarskolan i litteraturen" men mottagandet blev inte särskilt starkt och Ivar påpekar i Tröskeln (1982): "Jag gissade då att inte många av åhörarna begripit särskilt mycket av vad jag egentligen menat med det jag sagt." Därför låter han året därpå, 1938, trycka en del av föredraget i Bonniers Litterära Magasin

Så dröjde det nästan 50 år till Ivar åter besöker Brunnsvik. Bakgrunden är att jag i samband med hans 85-årsdag skriver ett personligt brev och välkomnar honom åter till Brunnsvik. I mitt brev hänvisar jag såväl till Karl-Erik Forsslund som till det misslyckade besöket 1937. Jag förklarar att han är välkommen när han så önskar och att några krav på föredrag eller liknande inte finns… 

En sommardag i juni 1986 dyker Ivar upp. Han står oanmäld i Bokstugan med mitt brev i bröstfickan. Skolan är fullbokad på grund av att Unga Örnar har sin kongress men vi trollar med knäna och lyckas ordna rum åt såväl Ivar som hans chaufför Jan Fogelbäck, vilken också skildrat Ivars årliga resa med stort R i Romanen om Ivar (1993). De stannar ett par dar och gör utflykter i Finnmarken; besöker Dan Anderssons Luossa och Ivan Oljelunds Gasenberget, det var där bokstaven a tappades… 

Under årens lopp fick jag många hälsningar och även sommarbesök från Ivar och vid hans födelsedag 23 februari sågs vi i samband med firandet av arbetarlitteraturens dag i Stockholm. 1990 blev sista gången. Det var då författargruppen Fyrskift sprängde akademikerspärren och Kjell Johansson, Hans Lagerberg, Gunder Andersson och Reidar Jönsson fick Ivar Lo-priset. På eftersittningen förklarade Ivar att han gärna ville göra en bronsgjutning av sin Dan Andersson-skulptur som i sextio år stått i författarlyan på Bastugatan. Han ville att Dan skulle komma hem. 

- Tror du han skulle passa, frågade Ivar och höjde glaset. Jag bejakade frågan men fick då veta att så kunde jag inte göra. Ta honom osedd. Jag måste först godkänna skulpturen och det gjorde jag två veckor senare den 6 mars då jag hälsade på Ivar uppe på Mariaberget.. Under flera timmar guidade han mig runt i sina dubbletter, talade om litteratur, skator och minnen. Lägenheten var alldeles nyrenoverad och Ivar visade med stolthet sitt kylskåp och sin kryddhylla. Vilka moderniteter! 

Där satt jag i författarlyan och blickade ut över Riddarfjärden. Jag tog bilder av skulpturen och Ivar plockade bl a fram sitt kinesiska exemplar av Kungsgatan. Han tummade på ABF-skriften Röster om Ivar Lo-Johansson (1990) och menade att den var minsann bättre än de flesta doktorsavhandlingar. Han efterlyste en estetisk analys av sitt författarskap och senare på kvällen när vi satt på Black & Brown Inn funderade han över det reportage som han ännu inte skrivit: det om sin moster som emigrerade till Amerika… I 70 år hade han också planerat att skriva en essä om Dan Andersson. Kanske skulle det bli av. 

När vi promenerade hem längs Hornsgatan skrockade Ivar och kommenterade att det var nog tur att han inte blev antagen till Brunnsvik: "Då hade jag kanske hamnat i fullmäktige och aldrig blivit författare…" 

Ivar Lo hann aldrig skriva sin essä om Dan Andersson. Ivar dog som vi vet i april 1990. Ett halvår senare, en författarafton i oktober, överlämnades Dan Andersson-statyetten till Brunnsvik. Ivar hade själv åkt med den till ett bronsgjuteri och postumt överlämnades den nu av det nybildade Ivar Lo-sällskapets första ordförande, Dan Mellin. Med fanns även trefjärdedelar av gruppen Fyrskift. Nu står Dan Andersson i Bokstugan på Brunnsvik. Mitt emot hänger en olja som föreställer Ivar Lo. 46.000 böcker finns i hyllorna. Många av dem är skrivna av arbetarförfattare. 

Christina Garbergs-Gunn
bibliotekarie på Brunnsvik
styrelsemedlem i Ivar Lo-sällskapet
Bildtext:  

Dan Andersson-skulpturen är gjord av Bertil Nyström och gipsoriginalet fick Ivar 1931. Bronsavgjutningen står nu i Brunnsviks Bokstuga och har inskriptionen "Nu mörknar min väg". Hela Dan Anderssons dikt som trycktes postumt i Naggens julnummer 1920 lyder: 

Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort, 
mitt hjärta är trött, min säd har jag sått. 
Som en tiggare står jag, o Gud, vid din port, 
och blodrosor växa på stigen jag gått.