Briardkojan

• Hem
• Sorro
• Theo
• Briard
• Foton
• Miniblogg
• Gästbok
• Mail
• länkar

Briard

Briard är en vall- och vakthund av franskt ursprung;
det franska namnet är chien berger de Brie. Rasen är känd sedan 700-talet. Den finns avbildad redan på
Karl den Stores tid och man vet att Napoleon använde briarder som vakthundar i Egypten.


Briarden är en aktiv och livlig hund som behöver få utlopp för sin energi för att må bra. Det får den bland annat genom att träna och eventuellt tävla i lydnad, spår, sök och/eller rapport, arbeta som bevakningshund eller i räddningstjänst, eller på annat sätt få använda både huvud och kropp. Briarden är absolut ingen "soffpotatis".
Mot sin familj är briarden lojal och trogen, med utpräglad revirinstinkt. Det har det positiva med sig att en briard sällan försöker springa hemifrån; det är en "stanna hemma"-hund tack vare vallningsinstinkten.
Allmänt anses att briard hör till de hundraser som mognar sent i livet. Det kräver lite extra tålamod och en viss envishet med fostran de första åren, innan belöningen i form av en harmonisk, "färdig" hund kommer. Därmed inte sagt att en briard är särskilt jobbig som ung; den anpassar sig lätt till de flesta situationer och blir bara bättre av att få mycket social träning som ung.


Bruksegenskaper
Arbetande briarder använder en teknik som kan beskrivas som ett "levande stängsel". Arbetssättet har utvecklats i Frankrike och Tyskland där betena är relativt små och hjordarna därför måste flyttas ofta. Tekniken innebär i korthet att fåraherden går i täten med ledarfåret, medan hunden eller hundarna har till uppgift att bevaka sidorna och slutet av hjorden. Hunden rör sig upp och ner i utkanten av hjorden och "rapporterar" till fåraherden mellan varven. Den fungerar som ett levande stängsel. Jämför det med border collie, som utvecklats på de brittiska öarna för att samla ihop och driva fåren från ett stort betesområde mot en väntande herde. Detta hindrar inte att briarden kan användas i vallningstävlingar på samma villkor som, border collie och andra vallhundar.

 
Utseende

Briarden är en kraftfull, rustik och rörlig hund. En hane är 62-68 cm och en tik 56-64 cm över manken. Maxmåttet får överskidas med upp till 2,5 cm.
Huvudet är kraftigt, med marked panna, försett med skägg, mustascher och ögonbryn som skuggar ögonen. Nostryffeln ska vara svart. Ögonen är stora, mörka och runda. Öronen är högt ansatta, hängande och något utstående från huvudet. Svansen är lång, hårig och bärs med uppåtböjd svanstipp - den så kallade "herdekroken". Pälsen är lång, lätt vågig och torr "som gethår". Pälsen ska varken trimmas eller klippas under normala omständigheter. Baktassarna ska ha dubbla sporrar. En briard som saknar en bakre sporre kan inte premieras. Dubbelsporrarna ska bestå av två skelettpartier med klor, placerade så nära marken som möjligt för bättre fotfäste.
En briard kan ha vilken färg som helst, utom vit, mahogny och brun. Men färgen bör vara enhetlig och mörka nyanser är att föredra. De vanligaste färgerna är svart och viltfärg- fawn. 
Se SKK.s officiella rasstandard för en detaljerad beskrivning av "den idealiska briarden",det vill säga den mall som används av domarna på utställningar.
Text är lånad från Svenska Briardklubbens hemsida.


Foto lånad från Briardklubbens galleri


Länk till vovve's galleri med bilder på massor av vackra Briarder!!
www.vovve.net

Mod i barm...

I modern tid har briarden använts som ammunitionsbärare under krig och i Röda Korsets tjänst, för att visa sjukvårdare till sårade soldater.
Efter världskrigen spreds briarden via hemvändande soldater till många länder, bland annat till USA där den idag är en stor och omtyckt ras. Till relativt
nyligen användes briard som polishund i Tyskland och den arbetar fortfarande som får- och boskapsvallare på många håll i Frankrike.

Även om briarden är skapt att leva i det fria är den bara lycklig när den får vara hos sin ägare. Den älskar sällskap och familjeliv och dess behov av kroppskontakt och närhet är väldigt utpräglat. På grund av denna egenskap är det klart att man aldrig kan hålla en briard bara som koppel och vakthund!

Briarden är en blid, uppriktig och hängiven hund men likväl besitter den en stark personlighet. Med briarden uppnår man mest med en konsekvent och lugn uppfostran.

Den är lättlärd om man gör rätt och den förstår vad det är den ska göra. Här är det naturligtvis också helt avgörande vilken kontakt det är mellan hund och ägare.

Det viktigaste när man skaffar sig en briardvalp är att ge den trygghet, självtillit och livsglädje. Detta gäller naturligtvis alla valpar av alla raser men är särskilt viktigt för vår ras som annars kan utveckla den tidigare nämnda misstänksamheten och skepsisen till sin omgivning. Avgörande för personlighetsutvecklingen är hållningen speciellt till den unga hunden. Här bör man gå inför mesta möjliga omväxling då hunden som vuxen kommer att föra sig med lugn och värdighet.Briarden har ett temperament som kräver daglig sysselsättning. Man måste ge den möjligheten att utveckla sin kraft och intelligens i samliv med människor. För att kunna utnyttja dess krafter är det viktigt att den får regelmässig träning. Det är inte alltid nog att man bara går en promenad med den. Den kräver att man dessutom ger den uppgifter. De flesta briarder har en hög utvecklad inlärningsförmåga och minne, och kräver därför inte den rutinmässiga träningen som många andra hundar. Om sakerna är ordentligt inlärda och förstådda kommer briarden ihåg dem.

Som sammanfattning kan man tryggt säga att en briard är en brukshund i ordets rätta bemärkelse men kräver mycket uppmärksamhet och kärlek.
 Text lånad från Canis