Mandola: Ola Söderström, Upplands Väsby. Se här:
http://home.swipnet.se/gamla-apoteket/os.html

Ett av de stränginstrument med hals som har sitt ursprung i det moriska Spanien. Den italienska mandolinfamiljen innefattade mandolin, mandola, mandocello och mandobasso, motsvarande stråkinstrumentens olika stämmor. Alla dessa var kvintstämda och med lutliknande, välvd rygg. 1920-talets vurm för mandolinensembler gjorde att både mandolinen och dess altvariant mandolan spreds över världen. Mandolinen togs upp i amerikansk folkmusik som exempelvis bluegrass, och byggdes allt oftare med platt rygg liksom gitarrens. Båda dessa instrument började på 1960-talet att användas även av irländska och  

engelska folkmusiker, och spred sig sedan vidare även till andra europeiska länder. Ursprungligen stämdes mandolan i kvinter som en altfiol: Cgda. Numera är det svårt att dra gränsen mellan mandola och närbesläktade instrument som bouzouki – det råder stor namnförvirring eftersom båda dessutom förekommer i flera olika stämningar. Den mandola som vi i Herr Arnes penningar använder oss av är en plattryggad, 4-körig oktavmandola, som stämts ADAD, alltså ett öppet D-ackord. Den är byggd av Ola Söderström i Rio-jakaranda med lock av alpgran och hals av mahogny.