Altblockflöjt: Kobliczek, Taunusstein, Tyskland

Blockflöjten tillhör den äldsta typen av blåsinstrument vi känner till, spaltflöjterna, som är kända från alla kontinenter och ända tillbaka till bronsåldern. De utmärks av att luften riktas genom en kanal mot en skarp kant, ett labium, nedanför munstycket; ljudet alstras av att luftströmmen klyvs mot kanten. Sådana flöjter, gjorda av ben, har hittats bland annat i vikingatida gravar. Blockflöjten av trä var populär under medeltiden men fick sin verkliga blomstringstid under renässansen och barocken, och användes då i consorts; grupper bestående av sopran-, alt-, tenor- och basinstrument, som spelade olika

stämmor. I början av 1900-talet återuppväcktes intresset för blockflöjten, och den har kommit till sin rätt även som solistinstrument.