Rasstandard

 

 

Namn: American Akita.
Ursprungsland: JAPAN
 Hemland: USA
 Användningsområde: SÄLLSKAPSHUND/ ALLROUNDHUND.
 FCI-klassifikation: GRUPP 5.

Helhetsintryck:
American Akita skall vara storväxt, kraftigt byggd, välbalanserad, mycket massa och mycket kraftig benstomme. Särdrag för rasen är det breda huvudet som skall bilda en trubbig trekant och ha djupt nosparti, tämligen små ögon och upprättstående öron som skall luta framåt nästan i linje med nacken. Rasen skall vara mycket ståtlig, med anspråkslös värdighet och robust kroppsbyggnad.

Viktiga måttförhållanden:
 Förhållandet mankhöjd - kroppslängd skall vara som 9:10 hos hanhundar och 9:11 hos tikar.
Bröstdjupet skall motsvara halva mankhöjden.
Avståndet från nosspetsen till stopet skall motsvara avståndet från stopet till nackknölen som 2:3.

Uppförande och karaktär:
 Rasen skall vara vänlig, alert, uppmärksam, värdig, foglig och modig. 

Huvud:
 Huvudet skall vara massivt men i proportion till kroppen. Det skall inte uppvisa rynkor då hunden är i vila. Huvudet bildar en trubbig trekant ovanifrån sett.
Stop: Stopet skall vara markerat. Men inte för tvärt.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred och svart. Köttfärgad nostryffel tillåts endast hos vita individer, men svart föredras alltid.
Nosparti: Nospartiet skall vara brett, djupt och utfyllt.

Läppar: Läpparna skall vara svarta och inte hängande. Tungan skall vara rosa. Köttfärgade läppar tillåts endast hos vita individer.
Käkar/tänder: Käkarna skall inte vara rundade, utan starka och kraftfulla och tvärt avslutade. Tänderna skall vara starka med regelbundet och fullständigt bett. Saxbett föredras, men tångbett accepteras.

Ögon:
 Ögonen skall vara mörkbruna, tämligen små och ha nästan trekantig form. Det skall inte vara utstående. Ögonkanterna skall vara svarta och strama. Köttfärgade ögonkanter tillåts endast hos vita individer.

Öron:
 Öronen skall vara stramt upprättstående och små i förhållande till det övriga huvudet. Om öronen viks framåt skall öronspetsarna nå de övre ögonkanterna. Öronen skall vara trekantiga, något rundade i spetsarna, breda i basen och inte för lågt ansatta. Sedda från sidan skall öronen vara lutade framåt över ögonen i nackens förlängda linje

Hals:
 Halsen skall vara tjock, muskulös, tämligen kort och vidga sig gradvis mot skuldrorna. Nackböjen skall vara tydlig och harmoniskt övergå i skallbasen. Hakpåsen skall vara minimal.

Kropp:
 Kroppen skall vara längre än hög.
Rygglinje: Ryggen skall vara plan. Ländparti: Ländpartiet skall vara stram och muskulös.
Bröstkorg: Bröstet skall vara bred och djup med väl utvecklat bringa. Revbenen skall vara väl välvda.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.

Svans:
 Svansen skall vara stor med tät behåring. Den skall vara högt ansatt och bäras över ryggen eller mot flanken i en trekvarts, enkel eller dubbel ringla. Den skall alltid ligga mot eller under rygglinjen. Vid trekvarts ringla, skall svansspetsen falla väl ner över flanken. Svansroten skall vara grov och kraftig. Utdragen skall svansen nå till hasen. Pälsen skall vara hård, rak, tät och får inte bilda fana.

Extremiteter:
 Framställ: Frambenen skall ha mycket kraftig benstomme och vara raka framifrån sett.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara starka och kraftfulla med måttligt lutning.
Mellanhand: Mellanhänderna skall slutta något framåt med en vinkel på ungefär 15 grader mot lodplanet.
Tassar: Framtassarna skall vara framåtriktade, högt välvda s.k. kattassar. Trampdynorna skall vara tjocka. Baktassar skall vara som framtassar.

Bakställ: Bakstället skall vara mycket muskulöst med bred benstomme motsvarande framstället. Sporrar på bakbenen brukar avlägsnas.
Lår: Låren skall vara starka, väl utvecklade och bakifrån sett parallella.
Knäled: Knälederna skall vara måttligt vinklade.
Hasor: Hasorna skall vara varken utåt - eller inåt riktade. Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta.

Rörelser:
 Rörelserna skall vara kraftfulla, vägvinnande men måttliga avseende steglängd och påskjut. Det skall vara parallella framifrån och bakifrån sett och ryggen skall bibehålla sin styrka och vara fast och plan.

Hud:
 Huden skall inte vara för tunn. Inte heller för stram eller lös.


Päls:
 Pälsen på manken och baksidan av låren skall vara längre. Pälsen på svansen skall vara längre än på resten av kroppen.

Pälsstruktur:
 Pälsen skall vara dubbel. Underullen skall vara tjock, mjuk, tät och kortare än täckhåren. Täckhåren skall vara raka, hårda, styva och stå ut något från kroppen. Pälsen skall vara kort på huvudet ,öronen och nedre delen av benet. Päls längden på manken och korset vara ungefär vara 5 cm, vilket är något längre än på övriga kroppen utom på svansen där pälsen är längst och mest riklig. Det finns hundar med lång päls men det är inte godkänt av Skk eller FCI. De kan däremot bli perfekta sällskapshundar och för dig som enbart vill ha en familjehund.

Färg:
 Färgen kan vara vilken som helst, tex. röd, fawn, vit o s v, även skäck ("pinto") eller brindle. Färgerna skall vara lysande och klara och tecken skall vara väl ballanserande. Färgerna kan förekomma med eller utan mask eller bläs. Enfärgat vita hundar har ingen mask. Skäck skall ha vit grundfärg med stora jämnt placerade fläckar som täcker huvudet och mer än tredjedel av kroppen. Underullen kan ha annan färg än täckhåren.

Mankhöjden: Hanhundar: 66-71 cm. Tikar: 61-66 cm.

Fel:
 Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. 1) Feminina hanhundar, maskulina tikar.
2) Smalt eller snipigt huvud
3) Skygghet/ aggressivitet.
4) Tandförluster utom 2 P1or och /eller M3
5) Fläckig tunga.
6) Inåt eller utåtvridna armbågar.
7) Ljusa ögon.
8) Tendens till man eller behäng.
 9) Kort svans
Allvarliga fel:
 1) Lättbyggd
2) Klen benstomme
Diskvalificerande fel:
 * Dåligt pigmenterad nostryffel eller total pigment förlust
på nostryffel hos individer andra än vita.
* Tippade, hängande eller vikta öron.
* Under eller överbett.
* Svans i form av skära eller ej ringlad svans.
* Hanhundar under 63,5 cm , Tikar under 58,5 cm.
Testiklar:
 Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Vad är en Amerikansk Akita?
 En American Akita är en relativt ny ras. Den godkändes av FCI som egen ras från den 1/1 2000. Innan dess var rasen en amerikansk variant av den japanska rasen Akita. 
En  American Akita är en stor, imponerande hund som rör sig med en självsäkerhet som om de trodde att de var störst, bäst och vackrast i denna värld. Och frågar du deras ägare så är de beredda att hålla med! Kanske inte störst... men bäst och vackrast!
Utseendet påminner mer om en björn än om en varg och deras päls är tjock, tät och känns fjädrande när man klappar den.

Storlek och temperament:
American Akita är en stor och kraftig hund men ser ofta mycket större ut än vad de egentligen är. Mankhöjden för hanar ligger mellan 66-71 cm och för tikar 61-66 cm. Vikten ligger runt 35-45kg för vuxna tikar och 45-55 kilo för vuxna hanar.
American Akita är en lugn och stabil ras, det är inte mycket som imponerar dem. De blir mycket starkt fästa vid familj och vänner men är tämligen ointresserade av främmande. Det är en "tyst" ras, de skäller inte gärna i onödan. Deras vaktinstinkt är stor och bör ej tränas upp. Jaktinstinkten är också stor och man måste träna mycket för att kunna ha American Akita lösa i skog och mark.

GJD och andra hundar/husdjur:
 Många American Akita har svårt att träffa nya hundar av sitt eget kön, såväl hanar som tikar. Det är sällan en American Akita startar ett slagsmål men blir de det minsta utmanade är de snabba på att svara. Värt att nämna är också American Akitans goda minne, de glömmer aldrig en oförrätt och kan vänta hur länge som helst på ett bra tillfälle att få ge igen.
Hundar av motsatt kön kan dock vara intressanta att leka med, tänk på att American Akita har ett tufft och hårdhänt leksätt, mycket tackling, brottning och gnag på ben! Passande lekkamrater hittar man ofta i storvuxna likasinnade raser (t.ex. Rhodesian Ridgeback, Leonberger, Rottweiler...m.fl) Opassande raser är alltför små hundar och t.ex. vinthundar (som inte brukar uppskatta detta hårdhänta leksätt...)
Är du mycket hundvan går det bra att ha flera hundar av samma kön hemma.
American Akita och katter hemma brukar sällan vålla några större bekymmer om man vänjer dem vid varandra, det finns t.o.m exempel på American Akita som haft fåglar som kompisar! Små gnagare, som marsvin, kanin och hamster, bör man hålla under uppsikt. De kan bli för lika ett byte, speciellt om de är ute.

Användningsområden:
 Som alla andra hundar mår en American Akita bäst av att få använda hjärnan för att må bra. Rasen kräver normal aktivering och är något av en allroundhund. Det är en ras som kräver mycket motivation i träningen och lätt kan bli uttråkade. Det går utmärkt att tävla med American Akita i både lydnad och agility men man får ingenting gratis, tålamod och uppfinningsrikedom är ett måste!
Spår och sök är annars lämpade grenar för American Akita då de har en mycket bra näsa och är man intresserad av tjänstehundar så finns det flera exempel på American Akita som utmärkta bevakningshundar.
Att dra pulka eller gå med klövjeväskor passar en ras av denna storlek men de är snarare uthålliga än snabba.
Är man intresserad av jakt så kan man använda American Akita som stötande hund och som en utomordentlig eftersökshund.

Kost och motion:
 Lättast är att utfodra sin hund med ett torrfoder av god kvalitet. För mycket spannmål i fodret sänker kvaliteten då hunden har svårt att tillgodogöra sig vete. Blötlägg torrfodret 20-40 min före servering för att underlätta hundens matsmältning. För att tänderna ska hållas i god kondition kan man ge hunden ett hårt kex eller tuggben efter maten. Fördela hundens matranson på 2 mål som vuxen.
Som vuxen kräver American Akita medelmåttigt med motion. Ordentliga långpromenader samt cykelpromenader att variera med är bra men börja inte cykla innan hunden är 1 år. Somliga American Akita tycker om att bada och då är simning utmärkt motion på sommaren liksom tolkning efter hund är roligt på vintern, om man har tillgång till snö förstås.

Sjukdomar:
 Som hos alla storvuxna raser förekommer HD och AD hos American Akita, dock inte i någon högre utsträckning. Läs våran länk om Hd. Vissa hudsjukdomar och eksem kan också ses hos rasen emellanåt, men överlag så är American Akita fortfarande en frisk ras.