SALUKI

Salukin är en av de äldsta hundraserna som existerar i dag. Den är en jakthund och kallas också Persisk vinthund eller gazelljakthund. Vid arkeologiska utgrävningar i Mellanöstern, där rasen har sitt ursprung har man funnit målningar och andra fynd som visar att salukihunden hölls av människan, som jakthund redan omkring 6000 år före Kristus.

Gravfynd daterade till ca: år 4000 före Kristus tyder på att rasen såg ut exakt likadant som den gör i dag. Rasens långa historia är fascinerande. Salukin var inte bara konungarnas "sporthund". Den var framför allt beduinernas livsviktiga och högt prisade hetsjakthund.

Av tradition sålde man aldrig en saluki. Däremot kunde man skänka bort den som tecken på vänskap eller vördsamhet. Eller, byta mot andra "likvärdiga" saker t ex ett par hustrur, hästar eller kameler. De salukis som har kommit till västvärlden har också skänkts bort. I flera fall till i Mellanöstern stationerade officerare från England och Frankrike.

På så sätt kom salukin på 20-talet till Europa för att stanna. Till Sverige importerades den första salukin 1924. Och, 1926 föddes den första kullen salukivalpar i Sverige.

Numer är salukin en folkhemsanpassad aristokrat som trots sitt gracila yttre är en tämligen tålig och robust hund. (60- 70 cm i mankhöjd, 20-30 kg i vikt). Könsprägeln ska vara tydlig, dvs tydliga skillnader mellan tik och hanhund i fråga om storlek, massa, huvud och uttryck. Salukin har en vacker och lättskött päls, och förekommer i nästintill alla färger och teckningar och i två hårlag- lång- och släthårig.
Pälsens kvalitet och längd kan variera i fråga om öronbehäng och svansfanor hos de långhåriga. De olika färgerna som förekommer är önskvärd och speglar hur rasen såg ut i de olika delarna av det geografiskt sett stora ursprungsområdet de härstammar ifrån.

Som vuxen är salukin en mycket lugn innehund, förutsatt att den fått sin dagliga motion. Motionen vill den gärna ha vid ungefär samma tidpunkter varje dag. Den tar inte mycket plats inomhus och rullar gärna ihop sig så den ser ännu mindre ut när den ligger ner. Man kan faktiskt säga att den är "hopfällbar"!

Man kan ha många salukis tillsammans inne utan att det blir rörigt. Och, en stor del av salukiägarna i Sverige har upptäckt, att salukin blir ännu personligare och lyckligare om den får en salukikompis till så småningom.

Salukin kan sägas vara antingen "på" eller "av", med få mellanlägen. Den både leker och vilar intensivt. Till skillnad från en del andra hundraser rantar den inte efter en inomhus och pockar på uppmärksamhet i tid och otid. Den ligger oftast lugnt på sin plats och kopplar av, till något händer som berör den. En del kan stå i timmar och titta ut genom fönstret.

Salukin luktar sällan hund. Den varken hässjar, dreglar eller flåsar, utom möjligen efter en lång intensiv språngmarsch. Den har en mycket lättskött päls som hos den långhåriga varianten ger en mjuk inramning till den strömlinjeformade vinthundskroppen. Salukin "använder sina öron" som ska vara högt ansatta och rörliga. Detta ger den, tillsammans med de uttrycksfulla ögonen ibland, nästan ett mänskligt utseende.
Den är hemkär och tycker om att vara med sin familj. Men, den är också lätt att ta med bort. Salukins personlighet märks dock bäst i dess hemmiljö. Så, den vackra och kanske till synes lugna och saktmodiga hund du beundrar på bilder och i utställningsringen uppträder kanske både kärvänligare och spralligare hemma hos sig.

Salukin passar inte som "vandringspokal", utan blir olycklig om den måste byta hem flera gånger. Den bildar fasta band till människor och hundar under sin tidiga uppväxt. Därmed inte sagt att inte en saluki kan omplaceras. För många är det lättare att ta hand om en vuxen, rumsren, koppelvan och miljötränad saluki. Sådana omplaceringar fungerar oftast utmärkt. Men den glömmer inte sina första vänner för det.

Salukin kan vara mycket kärvänlig mot sina vänner, när den har lust. Men, den är inte inställsam och tycker inte om att någon tvingar sig på den. Den vuxna salukin skiljer ofta mellan vänner, bekanta och främmande människor, vilka behandlas med olika grad av tillgänglighet och kärvänlighet. Valpar och unghundar, som fått goda erfarenheter, är dock oftast öppna mot alla människor. En del salukis är så där orientaliskt högdraget reserverade redan som valpar, medan andra aldrig blir det.
Även om salukin inte dyrkar marken där du går, visar den dig sin tillgivenhet på ett charmerande sätt. Den uppmärksamhet och kärlek man får från en saluki får man inte nödvändigtvis automatiskt. Salukin är lyhörd för olika sinnesstämningar och intelligent nog att fatta egna beslut. Man bör, som salukiägare uppträda lugnt och sansat, även i situationer när de nästan får en till bristningsgränsen. Som unghundar kan de nämligen ibland vara förfärligt påhittiga och retfulla............

Salukin har sin egen rastypiska mentalitet, sitt speciella sätt. En saluki ska dock inte "klättra på väggarna" vilket var en bild som tidigare gavs. Om den får växa upp under normala förhållanden gör den inte det heller. Salukin kan vara mycket tydlig i sina signaler, vilket inte ska feltolkas.

Den unga salukin passar som regel inte som kennelhund utan man ska satsa på god mentalitet och s k "köksuppfödning" för att valparna redan tidigt ska präglas på vardagslivets alla ingredienser. Fortsätter sedan valpköparen socialiseringen, blir salukin en underbar sällskapshund. Den är då till stor glädje för ägaren och möter varje ny situation med hälsosam nyfikenhet.

Salukis som fått växa upp med barn är normalt sett väldigt fina med barn. Förutsatt att dessa fått lära sig hur man umgås med den hund.

"En järnhand i sammetshandske" har någon liknat salukin mentalitet vid. Och, kanske ligger det något i det. Den till synes lugna och saktmodiga sällskapshunden som kelen ligger bredvid dig i soffan när du ser på TV, förvandlas nämligen än i dag ofta till en effektiv jakthund när den får syn på ett byte, i form av en katt, en hare eller ett rådjur. Trots allt är salukin avlad på jaktegenskaper under tusentals år. I Sverige får den dock inte jaga, och man bör inte utsätta vare sig hunden eller omgivningen för den onödiga risken, som löslöpande, snabbsprungen jagande vinthund kan innebära. Låt den i stället avreagera sig med kapplöpning eller lure-coursing.

Den unga salukin- upp till två år- kan vara busig och alert och väldigt aktiv. Dess nyfikenhet leder den ibland till att hitta på mindre uppskattade undersökningar och experiment. Men det är svårt att vara arg på den någon längre stund när den y uppammar all sin charm för att få en att förstå att den helt enkelt inte kan motstå att leka sönder dina finskor, provsmaka din bärbara telefon eller tugga lite förstrött på hörnet på köksbordet.

Det är viktigt att du tar dig tid med din salukivalp. Man underlättar definitivt både valpens och sin egen anpassningsperiod om man finns till hands för att ge den vägledning till ett gott uppförande i sitt hem.

av Diana och Ken Allen, Paul och Joanne Mahon/Jazirat Salukis
fritt översatt av Petra Samuelsson

Övergripande intryck: Salukin ska inte enbart ge intryck av grace och symmetri utan också se riktigt cool ut.

Uttryck:Värdig och mild, kombinerad med ett "Vem? Jag? Jag har inte gjort nåt!"- uttryck.

Temperament: Reserverad mot främlingar såvida de inte har något RIKTIGT smaskigt att bjuda på.Samt förmågan att väcka hela huset om man hör något misstänkt, riktigt eller inbillat spelar ingen roll. OBS! En saluki måste alltid vara modig! Kom ihåg vad de gamla grekerna sa: "Det är lätt att vara tuff på håll......."

Ögon: Fantastiskt vackra, förstås. Fast, överdrivet långa ögonfransar är inte önskvärt. På grund av risk för ökat luftmotstånd vid höga farter.

Nos: Ska vara lång och ganska smal så att det är lätt att komma ner i ägarens fickor.

Öron: Långa och rörliga, ganska högt ansatta, täckta med makalöst långt, silkigt hår. Öronen kan lyftas uppåt/framåt för att ge ett vaket och gulligt intryck för att få mer godis eller komma ur en knipa. Öronen stryks bakåt vid jakt så att ägarens vrål "kom tillbaka" inte tillåts störa jakten.

Kropp: Ja, vad ska vi säga? Dra nåt gammalt över dig Kim Basinger!

Tassar: Unikt formad tass som är så viktig för att gräva kratrar i trädgården. Framtassarna ska vara placerade nånstans under huvudet och baktassarna någonstans bakom framtassarna. Typ.

Rörelser: Lätta, fjädrande, långa samlade steg, ja ja.. Valpar samlar gärna ihop frampartiet och bakpartiet i en så kallad krabbgång. Sådana rörelser ska uppmuntras hos valpar eftersom ägarena sen uppskattar det så mycket mer när de rör sig korrekt i utställningsringen.

Fel: Skämtar du????

1.Den tid det tar att kalla in en saluki, står i direkt proportion till hur viktigt det möte är som du har avtalat att vara på vid en viss tid.

2. En stek + en saluki + en ringande telefon i ett annat rum = ingen söndagsmiddag.

3. Hur många fåtöljer det än må finnas i ett salukihem, så sitter ändå alltid människorna på golvet.

4. Den döda fågeln i trädgården smakar mycket bättre än vilken annan måltid som helst som du kan servera din saluki.

5. Den döda fågeln i trädgården gör sig mycket bättre på vardagsrumsmattan.

6. Alla levande fåglar i trädgården borde vara döda.

7. Katter borde vara en utrotad djurart.

8. En salukiägare på promenad med fyra salukis verkar tycka om att ta tag i lyktstolpar och grindstolpar.

9. Det är mycket trevligare att uträtta sina behov i en ren utställningsring än på ett smutsigt rastområde.