Något av det första jag fick lära mig, när jag växte upp i Danderyd var att relationer var farliga. Ensam, skulle jag klara det mesta, förstod jag. Ensamheten kom också att prägla lång tid av mitt liv.
Det här med föräldrar var konstigt. Därför var min egen roll som förälder inte ett dugg förberedd. Tänk så mycket som kunde blivit annorlunda. Det är dock långt ifrån alla förunnat; att glida på räls från första början. Traska långt på livets väg och det kanske uppenbaras. Jag tycker att jag har fått uppleva just det...... att komma till insikt. Sent! Men dock.
Thomas Bernhard har sagt: " I förhållande till sina föräldrar är man alltid galen." Kan tydas ur olika vinklar. Vad som uppdagats för mig är det oerhörda med mina båda barn, Ingela och Jesper. Barn små, jag var med men ändå frånvarande. Men, som man kan läsa en bok högt för någon men ändå vara med sina tankar på ett helt annat håll, noterade jag mycket med er två i alla fall. Det flög in och satte sig någonstans inom mig, bara att plocka fram senare i livet.
Nästan sextiosex år av mitt liv har jag levt och det var inte en dag för sent att "få barn". Trots att båda två bor långt ifrån mig känner jag i dag en närhet som är svindlande.

Barbie var en stor grej för Ingela och är så än i dag. Det kan jag mycket väl identifiera mig med. På nätet har jag införskaffat några Barbie, eftersom Ingelas har försvunnit. På vilket vis lär vi aldrig få veta.
Jesper hade rollspel och Fantasy som huvudintresse, vilket jag har haft svårare att identifiera mig med. Det har däremot hans pappa kunnat.
För att gå tillbaka till mig så minns jag inga särskilda leksaker däremot lekar. Teater, skola och affär var favoritlekarna. Alla tre prövade jag sedan på i livet. År 1985 var jag t.ex. färdig lärare i ämnena engelska, svenska och tyska. Som lärare jobbade jag i 20 år. Det trivdes jag relativt bra med.
Sedan var det det här med kontor. Det var en omtyckt lek eftersom far hade massor med kontorsmaterial hemma. Vi stämplade och skrev och förde böcker. Sedan blev det en form av kontorsarbete på Handelsbanken i Göteborg mellan 1960 och 1963. Jag fortsatte att arbeta på kontor när jag kom till Falkenberg. Först på Försäkringskassan senare på Drätselkontoret. När så Handelsbanken öppnade kontor i Falkenberg 1973, började jag arbeta på bank igen. Det var under den tiden jag samtidigt läste till lärare i Göteborg. Vilket så småningom tog överhanden så att jag tog tjänstledigt från banken och jobbade endast på loven.

Innan jag dock kom så här långt hade jag mitt första jobb som barnpiga i en läkarfamilj i Köpenhamn. De bodde i en sjurumslägenhet, hade sina praktiker i sjurumslägenheten under samt hade sju barn. Det var något att bita i för en bortskämd Göteborgstjej som lärde sig laga köttbullar kvällen innan hon satte sig på tåget till Köpenhamn. Det arbetet är värd en lång berättelse i sig. Kanske kommer den en dag.

Så nämnde jag att vi lekte affär och det blev något som jag prövade på i olika omgångar. Första gången var ett jullov när jag fick ett jobb på EPA i Göteborg för att sälja herrkalsonger......!!!! De låg förpackade i folie och fanns i kort, trekvarts och lång modell. Jag sålde hej vilt och hade inte en susning om vilken modell jag sålde. Jag bara plockade en förpackning och slog in. Säkert var många oerhört förvånade när de kom hem med vad de trodde hellånga kalsonger och det visade sig vara korta. Dagen därpå var mitt arbete på EPA slut.

Nästa gång jag stod i affär var när en god vän här i Falkenberg öppnade garnaffär. Under en lång period av mitt liv har jag stickat, stickat och åter stickat. Dag och natt kan jag säga utan att överdriva. Monni behövde hjälp då och då i sin affär och jag var mammaledig med Ingela så där stod jag bland alla garner och njöt. Inte var jag väl så särskilt bra affärskvinna eftersom jag försökte pracka på folk sådana färger och garner som jag gillade själv.

Tredje gången gillt var julen 2003 när jag varit sjukskriven en längre tid och kände att jag behövde komma ut och träffa folk. Eia , en annan god vän ville att vi tillsammans skulle ha julförsäljning i gamla, nedlagda Arvidstorpsbageriet. Hon väver mattor och jag målar på trä och rost. Vi drog dit med våra prylar och pyntade affären efter vår smak. Utan att överdriva kan jag säga att det var en höjdare. Den månaden skrattade jag mer än jag gjort på länge.