Till minne av
Call-Me-Madame Gentle Redcoat "Spencer"

Födelsetid: klockan 05.08 Ägare: Fick sorgligt nog lämna jordelivet alldeles för tidigt, endast 7 veckor gammal. Pga en stor miss av veterinären drabbades han av lungödem. Spencer var en mycket underbar hanvalp. Han var den enda hanen i kullen och det utnyttjade han genom att visa vem som var störst. Han var den som jämt var tjockast, den som tog för sig mest. Den som busade mest, den som vrålade högst. Bara några timmar innan det var dags för id-märkningen och vaccination var det sådant liv hemma...Och vem för det? Jo lille Spencer. Han slogs/busade med sina systrar. Därför var det en chock att se honom efter vaccinationen. Han kippade efter andan, han dreglade slemblandat blod. Det var plågsamt att se honom. Att dessutom veterinären skyllde på Spencer gjorde inte saken bättre. När veterinären sade att en specialist skulle komma (en hel vecka senare!!?) fick det vara nog. Inte skulle vår den så annars glada Specer med en härlig personlighet, men som nu var tom i själen...Inte skulle han få plågas, men veterinären insisterade på att vi skulle ge honom vätskedrivande och sedan åka tillbaka dagen efter för en ny spruta. Spencer fick följa med oss hem, där han skulle få trygghet och där vi kunde ta hand om honom 24 timmar om dygnet. Hela dagen var jobbig, både för oss och för alla hundarna, speciellt mamma Thess. Dagen efter åkte vi in till veterinären och tog det svåra beslutet att låta honom somna in för att slippa lida mer. Spencer kommer alltid att finnas i vårt hjärta! Rest in piece lovely boy, Spencer! Irens Graphics