Kastrering av hanhund

Kastrering av hanhundar är ett kontroversiellt ämne. De allra flesta djurägare låter kastrera sina katter och sina hästar utan att fundera så mycket eller utan att ha några större “samvetskval”. Hankatter, vet vi, är lättare att ha som kastrater. Fullvuxna hingstar är det nog inte många som ger sig i kast med, såvida han eller hon inte är erfaren nog att kunna hantera en hingst eller hingsten är osedvanligt lugn och lätthanterlig. På det hela taget väljer de flesta katt- och hästägare att kastrera sina hanar helt enkelt därför att det är mycket enklare för alla parter, djuret inkluderat. När det gäller kastration av hundar har vi en helt annan tradition. Vårt sätt att tänka skiljer sig, vår vana och erfarenhet (i Sverige) är minimal och det har dessutom varit förbjudet att kastrera hund utan medicinska skäl.

Varför har det, i Sverige, funnits ett förbud mot kastrering av hund? Denna fråga kan ingen på jordbruksverket ge något svar på. Däremot trodde man att förbudet kanske grundats på så oklara premisser (dvs. ingen visste kanske varför) att förbudet därmed upphävdes. I efterhand har jag fått veta att lagen om förbud skulle ha kommit till bland annat för att man via kastrering kunde dölja kryptorchism (hos hane) samt att en del av djurskyddsskäl ville förbjuda kastrering. Det ansågs helst enkelt “inhumant” att kastrera hundar. I bla England och Amerika anses det som “inhumant” att inte kastrera.
Kastration av hundar blev tillåtet i Sverige år 1987.

Själva ingreppet består i att båda testiklarna avlägsnas så att hunden inte längre kan producera sperma eller hanligt könshormon (testosteron). Ingreppet är enkelt då man bara gör ett litet snitt som sedan sys igen med ett fåtal stygn. Hunden är sövd under ingreppet, och efter några timmar är de flest hundar på benen ingen. Pungen kan vara lätt svullen efteråt, men det brukar oftast inte besvära hunden. De flesta hundar är pigga och vill ta sin vanliga promenad redan nästa dag, men en nykastrerad hund bör rastas med viss försiktighet (så att inte såret blir smutsigt eller går upp) tills veterinären ger klartecken. Stygnen försvinner oftast av sig själv ( eller tas bort efter 10-14 dagar) och efter 1-2 veckor brukar de flesta hundar vara så gott som helt återställda.

Följande sjukdomar förebyggs i och med en kastrering: Testikeltumörer, analadenom (tumörer runt anus som orsakar blödningar), prostataförstoring, cystor i prostatan, återkommande urinvägsinfektioner och förhudskatarr.

Då hunden uppnår puberteten ska båda testiklarna ha intagit sina lägen i pungen. Men ibland så händer det att en eller båda testiklarna blir kvar i buken, s.k. kryptorkism. En sådan kryptorkid testikel kan med stor sannolikhet förstoras då hunden blir äldre genom tumöromvandling. Om din hund konstateras att vara kryptorkid så rekomederas kastrering dels för att undvika ev framtida tumörer och dels för att detta i stor grad är ärftligt så hunden bör inte gå i avel. Att kastrera en kryptorkid hund är oftast något mer omfattande då man oftast måste gå upp i buken för att hitta testikeln i ljumskkanalen.

En kastrering minskar aggressiviteten mot andra hanhundar (i och med att testosteronet försvinner så försvinner behovet av att visa sig "störst och vackrast" inför andra hanar) den får också oftast hunden att hålla sig mer hemmavid (och inte rymma efter löptikar mm). Behovet av att lukta och revirkissa överallt minskar också betydligt i och med en kastrering. Sexuella problem så som att rida på saker, människor och/eller andra hundar försvinner så gott som alltid. En annan sak som är positivt med en kastrering är att hanhunden blir "könsneutral" och inte längre luktar hanhund och antas därför oftast för att vara en tik av andra hanar (därav är automatiskt den kastrerade hanen den som bestämmer och ingen man bråkar med). Man får störst effekt av kastration tidigt i könsmognaden (6-12 månader ålder), just när hanen börjar lyfta på benet. En tidigt kastrerad hane har kvar unghundens kynne och kropp. Kastration hos en äldre hanhund bryter i princip bara vissa sexuellt betingade problem, då övriga beteenden oftast är för väl inlärda för att ändras nämnvärt.

De allra flesta hundar används inte i avel, men finns det en löptik i närheten så porlar driften även hos den som inte är avelsmatador. Kastraten varken kan eller vill para sig. Han är mindre sexuellt frustrerad än den som både vill och kan men inte får. Hans inställning till tikar är artigt neutral. Kastrationens effekt på humör och beteende kan vara individuell men en effekt är säker: en kastrerad hane kan inte bli far. En månad efter operationen är han steril. För den som har både tik och hanhund kan det vara en lättnad att slippa stänga in eller stänga ut besvikna hundar under löpningen.

Det finns fördelar med att kastrera en brukshund. När han inte störs av sin könsdrift kan han bli mer läraktig och koncentrerad på arbete. Han distraheras inte av tikar som löper och ger sig inte ut på egen hand för att snoka upp en spännande flicka. Det kan vara en fördel att kastrera, till exempel, en jakthund. Han ägnar då all sin kraft åt uppgiften och tappar inte sugen i skogen och springer bort när det finns en löptik i trakten. Få vet t ex. att alla ledarhundar är kastrerade för att de lättare ska kunna fokusera på sin arbetsuppgift.

En matte accepterar oftast att hennes hund bör kastreras när det är medicinskt eller praktiskt befogat. En husse kan ha svårare att fatta ett sådant beslut. Vissa män tycks känna en personlig identifiering. När ämnet kastration kommer på tal lägger då spontant sina egna ben i kors. Enstaka hussar har sådan respekt för hundens – oftast obefintliga – sexliv att de över huvud taget inte kan fatta ett beslut om en kastration.

Hanligt hormon bygger upp muskler men maskulin kropp lagrar mindre fett. Honligt hormon ger däremot mindre muskelstyrka och en typiskt fettansättning runt midja, höfter och rumpa. En kastrat ansågs förr bli feminint fet och lat, men det stämmer inte alls. Om hunden blir tjock och slö efter ingreppet är det ett mått på ägarens bristande energi snarare än på hundens. Aptiten kan öka hos en kastrerad hane, men han får inte en tiks kropp och sinnelag och han håller sig slank om han får rätt mängd foder.

Jag vill slutligen poängtera att kastrering inte är någon underkur och gör inte hunden automatiskt till en lydig hund utan träning, och är ensam sällan lösningen på en så kallad "problemhund". Problem måste alltid tränas bort oavsett kastrering eller ej! En kastrering har heller ingen som helst inverkan på beteenden som inte är kopplade till könsdriften, t ex jaktinstinkt, vaktinstinkt och andra rasbundna egenskaper. Aggressivitet pga dåliga erfarenheter och/eller osäkerhet/rädsla är oftast heller inget som blir bättre i och med en kastrering. Endast uppförande som har samband med hanligt hormon (och inte är för väl inlärda) kan påverkas av en kastration!

Tillbaka