Jag samlar enbart på sådana apparater som vi köpt för att använda en gång i tiden och som sparats när de ersatts av
modernare, samt vissa ärvda apparater. Allt har alltså gått inom familjen, inget är inköpt på senare år enbart för samlingen.
Följande ingår i samlingen (sidorna med beskrivningar och foton är under konstruktion):
Aktiebolaget Baltic (Baltic Radio) låg i Stockholm och sålde på 1920-talet scheman och byggsatser för egenbygge men även
färdigbyggda radioapparater. Fram till sommaren 1926 hade de enligt uppgift sålt hela 250.000 schemasatser! Baltic var också
etablerat i Tyskland och Schweiz. 1928 köptes Baltic av AGA och det välkända AGA-Baltic etablerades.
Min mottagare heter enligt de uppgifter jag fått fram på nätet Baltic Radio M2, den är märkt på panelen med Baltic Sweden.
Det är en mycket enkel kristallmottagare för lång/mellanvåg med kapacitiv avstämning. Enligt uppgift fanns det tre varianter med
olika täckning på lång/mellanvågsbandet. Min radio verkar täcka ca 270 - 550 kHz enligt mätning med signalgenerator. Den har
förstås mycket låg känslighet då den saknar förstärkare och selektiviteten verkar dålig, den är mycket bredbandig. Den kräver
uppenbarligen en stark lokalstation för att fungera bra. Troligt byggår 1924 - 25.
Yngve Swenson AB var en bilfirma som startade 1919 i Västerås och sålde Ford. Under andra hälften av 1920-talet
tillverkade? och sålde de tydligen också radioapparater som märktes med deras logotyp på panelen och namnet på en lapp med
batterikopplingen på insidan av locket. Firman finns kvar som Fordförsäljare men ingår nu i Hans Persson Fordon. Hur länge man
tillverkade/sålde radioapparater känner jag tyvärr inte till. Jag fick radion av en granne i Köping i mitten av 1940-talet. Mahognylådan
har putsats och lackerats om. Batterisladden är utbytt och skall om möjligt återställas till ursprungligt skick.
Mottagaren har två trioder av typ A425 och ett slutrör B406. Avstämning och känslighetsinställning sker med vridkondensator
resp. på induktiv väg med vridspole. Stegen är transformatorkopplade. Mottagaren kräver 4,5 V glödspänning, 60 - 80 V
anodspänning samt förspänningar på 35 och 3 - 4,5 V.
Odeon var i antiken en oftast rund byggnad för framförande av sång och musik. År 1903 grundades i Tyskland bolaget
International Talking Machine Company som bl a gav ut skivor under märket Odeon med den antika byggnaden som symbol.
Svensken Carl Lindström grundade 1896 i Berlin en fabrik där han framgångsrikt tillverkade enkla fonografer. I början av
1900-talet producerade han grammofoner och skivor under namnet Parlophon. Han köpte upp mindre tyska märken som Beka
och Odeon 1911. 1931 blev Odeon en del av Electric and Musical Industries Ltd EMI som bildades av Columbia och HMV.
Odeon var stort som varumärke på den svenska marknaden med många populära artister som Ernst Rolf, Zarah Leander och
Sven-Olov Sandberg.
Grammofonmodellen har namnet Odeon Paracelsus, han var en betydande läkare, filosof, teolog
och mystiker död i Salzburg 1541. Mina svärföräldrar köpte den här grammofonen i Jönköping någon gång på 1930-talet, och
spelade skivor på den när de hade kalas för släkt och vänner. Den var en kvalitetsmaskin som fungerar mycket bra än idag.
Min hustru köpte den här skivväxlaren i sin ungdom för att kunna spela sina 45-varvsskivor. Den monterades i hennes föräldrars
radiogrammofon i stället för den 78-varvsspelare som satt där. När radiogrammofonen senare såldes behöll vi växlaren och
monterade den i en nybyggd låda tillsammans med en liten förstärkare så att barnen kunde använda den till sina skivor.
Skivväxlaren är byggd för AGA av Electroacoustic GmbH (Elac) i Kiel, Tyskland. Den har tre hastigheter, 33, 45 och 78 varv/min,
växlar skivor upp till 31 cm samt har automatiskt frånslag. Pickupen är av kristalltyp 30 - 14000 Hz och har två safirnålar märkta
N för normal och M för mikro. Växlaren fungerar fortfarande bra.
Skivspelaren är en His Master´s Voice med tonarm och pickup från Bang & Olufsen. Den såldes i Skandinavien
av Skandinavisk Radio & Television A/S i Köpenhamn.
Skivtallriken är relativt tung och tonarmen har luftdämpad nerläggning och variabelt nåltryck från ca 1 till 3 gram.
Pickupen är dynamisk och av hög kvalitet. Den sitter på tonarmen med en 5-stiftkontakt och för att byta nål mellan normal och
mikrospår byter man enklast hela pickuphuvudet. Det går också att byta enbart nåldelen genom att lossa en skruv.
Jag köpte skivspelaren till min HiFi-anläggning omkring 1960. Den fungerar fortfarande alldeles utmärkt.
Bröderna Oscar och John Stern bildade 1922 i Stockholm företaget AB Stern & Stern för att sälja amerikanska bildelar. Från 1924
blev de också agenter för radiodelar och byggsatser, och 1926 kom de med sin första kristallmottagare "Hjärter ess". 1927 började
de tillverka rörmottagare under namnet Conserton, först ut var en 2-rörsmottagare. Från 1936 ingick företaget i Philipskoncernen.
Min reseradio köptes ny av min svärfar. Jag kan inte hitta någon modellbeteckning på den, den är transistoriserad men
har inte FM-band, endast lång-, mellan- och kortvåg. Jag gissar att den är byggd på NEFA i Norrköping i slutet av 1950-talet.
Tillägg 070101: Radion heter Lido, MD6631T. Den kostade enligt broschyren från år 1960 kr 268:- + oms med batterier.
I broschyren står det "Elegant reseradio i vacker formgivning och smakfull färgsättning. 130 mm högtalare, 7 transistorer. Fyra
1,5 volts batterier". Tack till Jan, samlaren.org för uppgifterna.
Modell 6 är en av Tandbergs toppmodeller genom tiderna, den tillverkades mellan 1960 och 1966. Den har en högklassig in-
och avspelningsdel med katodföljare, avsedd för anslutning till yttre slutförstärkare och högtalarsystem.
Bandspelaren kan spela in och av i full stereo med fyrspårsteknik, dvs två spår på ena bandhalvan och två spår på den andra efter
vändning av bandet. Den har tre hastigheter, 7 1/2 tum/sek, 3 3/4 tum/sek och 1 7/8 tum/sek.
Övre bilden ovan visar bandspelaren klar för avspelning av ett stereoband (playback 1 och 2 nedtryckta).
Den undre bilden ovan visar undersidan av chassiet med nättransformatorn uppe till vänster, synkronmotorn upptill i mitten,
nedanför den sitter oscillatorkortet. In- och avspelningsförstärkarna sitter i skärmburken till höger på bilden.
Som syns på bilden av bandtransporten till höger har bandspelaren 3 huvuden, radér-, inspelnings- och avspelningshuvud.
Genom att det är separata in- och avspelningsförstärkare kan man lyssna på det inspelade bandet direkt vid inspelningen för att
kontrollera inspelningskvalitén och dessutom utföra olika typer av trickinspelningar som "ljud på ljud", eko mm.
Tekniska data:
Bandbredd
7 1/2 "/s 30 - 20000 Hz +-3dB
3 3/4 "/s 30 - 14000 Hz
1 7/8 "/s 50 - 7000 Hz
Distortion 3% max (vid 400 Hz och full utstyrning)
Svaj bättre än 0,15%, 0,2% resp 0,3% vid de olika hastigheterna
Störnivå bättre än 55 dB vid full utstyrning
Överhörning bättre än 60 dB
Radér- och förmagnetiseringsfrekvens 78 kHz
Rörbestyckning 3 st ECC82, 6 st ECC83, 2 st EAM86 + 2 st selenlikriktare
Mått och vikt
Bredd 39 x djup 30 x höjd 17 cm
Vikt 10,5 kg
Tillbehör
Till bandspelaren har jag en AKG dynamisk mikrofon och ett antal kvalitetsband, främst av fabrikat Scotch med olika längder,
NP 1200, EP 1800 och LP 2400 fot.
Jag anskaffade bandspelaren 1962, inspelningarna omfattar ca 10 år och allt från världshistoria, t ex de första rymdfärderna, till
barnskrik, -prat och -sång och förstås jazzmusik.
Den instruktionsbok (på norska) som följde med bandspelaren samt schema med trimningsanvisningar på baksidan, daterat okt.
1960.
Vi köpte den här trevliga lilla radiogrammofonen för 12 - 15 år sedan för 125:- på Myrorna för att spela våra gamla 78-varvare på
(resegrammofonen med sin stentunga pickup äter ju skivorna!).
Fabrikatet är Dux med beteckningen V1440.
Chassiet är Philips kopparröda typ G4F. Radion täcker LV 1160 - 2000 m (258 - 150 kHz), MV 187 - 545 m (1610 - 550 kHz) och
KV 24 - 52 m (12,4 - 5,8 MHz) samt UKV (FM) 87,5 - 100 MHz. Den har 6 rör, ECC85, ECH81, EF89, EBC81, EL86 och ett
öga EM84.
Grammofonen är förstås en Philips, den har 4 hastigheter, 16, 33, 45 och 78 v/min.
Min Dux är troligen tillverkad vid NEFA i Norrköping. Motsvarande modell av Philips fabrikat finns i Philips broschyr 1963/64
under namnet Siw H4S33A.
Den här 20+20 watt HiFi stereoförstärkaren med integrerade kretsar byggde jag i början av 1970-talet efter en beskrivning i
Practical Wireless. Jag byggde också in en FM-tuner från Larsholt i den. Apparaten gör fortfarande god tjänst!
Förstärkaren är uppbyggd med tre IC-kretsar och 5 transistorer per kanal, med följande data:
- Uteffekt 20+20 watt i 8 ohm intermittent sinusvåg, 16+16 watt kontinuerligt
- Distorsion 0.09 % vid 1 kHz 20 watt Frekvensomfång -1 dB 7 Hz till 22 kHz (16+16 watt i 8 ohm)
- Filter rumble 12 dB per oktav dämpning under 50 Hz, scratch dito över 5 kHz
- In/utgångar för grammofon och bandspelare
FM-tunern är en Larsholt 7251 med spänningsstyrd avstämning över
frekvensområdet 88 till 108 MHz.
Kraftaggregatet är en egen konstruktion med fyra reglertransistorer och ger plus och
minus 25 och 15 volt.
TV:n inköptes 1978 och har använts mycket, bl a på köksbordet när barnbarnen åt kvällsmat till Bolibompa.
Den är tillverkad i forna Sovjetunionen (USSR) och såldes genom Åhrmans Service AB i Göteborg. Apparaten är gjord för
batteridrift med 12 V 500 mA och en nätadapter för 220 V följde med i leveransen, effektåtgång med batteri 6 W, med adapter
10 W.
På det kopplingsschema jag skaffat till den står apparatbeteckningen ELEKTRONIKA VL-100. Den har totalt
30 transistorer på tre kretskort. Schemat har text på ryska, engelska och tyska och är daterat maj 1977.
TV:n är avsedd för det analoga marknätet och täcker VHF band 2 - 11 och UHF band 21 - 68, den fungerar fortfarande men
går ju inte att köra sedan Östergötland gått över till digital-TV.
Måtten är 180 x 175 x 228 mm och vikten är bara 2,8 kg.
Odeon var i antiken en oftast rund byggnad för framförande av sång och musik. År 1903 grundades i Tyskland bolaget
International Talking Machine Company som bl a gav ut skivor under märket Odeon med den antika byggnaden som symbol.
Som syns på bilden av bandtransporten till höger har bandspelaren 3 huvuden, radér-, inspelnings- och avspelningshuvud.
Genom att det är separata in- och avspelningsförstärkare kan man lyssna på det inspelade bandet direkt vid inspelningen för att
kontrollera inspelningskvalitén och dessutom utföra olika typer av trickinspelningar som "ljud på ljud", eko mm.
Tillbehör
TV:n inköptes 1978 och har använts mycket, bl a på köksbordet när barnbarnen åt kvällsmat till Bolibompa.
Den är tillverkad i forna Sovjetunionen (USSR) och såldes genom Åhrmans Service AB i Göteborg. Apparaten är gjord för
batteridrift med 12 V 500 mA och en nätadapter för 220 V följde med i leveransen, effektåtgång med batteri 6 W, med adapter
10 W. 