TELEFUNKEN E52 KÖLN
ÖVERSIKT
In EnglishUnder 2006 - 2009 genomförde jag ett mycket intressant och givande projekt, nämligen att restaurera en tidigare ombyggd E52 Köln till så nära originalskick som är praktiskt möjligt. Jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter för att inspirera andra att återställa och bevara detta och liknande exempel på den suveräna ingenjörskonst som lockades fram under andra världskriget. Restaureringen följer en logisk gång som kan användas också för andra restaureringsprojekt.
Historik
Mottagaren Empfänger 52 specificerades av Reichsluftfahrtministerium (RLM) 1939 som en i en serie på fyra manövermässigt lika enhetsmottagare täckande hela våglängdsområdet från långvåg till ultrakortvåg, avsedda för i första hand Luftwaffes markorganisation men också för övriga vapenslag och myndigheter. Offertförfrågan gick ut till några tyska elektroniktillverkare och Telefunken utvecklade och byggde i början av 1941 en prototyp för kortvågsmottagaren Köln. Telefunken valdes som tillverkare av mottagarserien, enligt specifikationen ”Luftboden-Empf.-Programm 2 – 7500 m für die Bodenausrüstung der deutschen Luftwaffe”, Telefunken Berlin-Zehlendorf 5.5.1941. Jag lyckades ladda ner och skriva ut en kopia av denna mycket intressanta detaljerade specifikation från ref. 1.
Av fyra specificerade mottagare E51 Leipzig (LV), E52 Köln (KV), E53 Ulm (UKV) och E54 Kulm (kort UKV) byggdes endast Köln i större serier. Totalt byggdes uppskattningsvis ca 2500 mottagare från juli 1942 till mars 1945. Den byggdes i 10 varianter varav E52a-1 (förenklat utförande med motoravstämning) och E52b-2, (förenklat utförande utan motoravstämning och med enhetsskala) var de vanligaste. Av alla E52 finns uppskattningsvis ca 300 – 500 kvar, troligen endast ca 50 i originaltillstånd (ref. 2 och 3).
Mottagaren är modulariserad, modulerna är placerade i ett gjutet aluminiumchassi och all förbindelse mellan modulerna sker genom skarvdon på ett backplan. Både uppbyggnadsmässigt och i prestandaavseende låg mottagaren långt före sin tid. En enda rörtyp RV12P2000 används i samtliga steg utom likriktaren, avsikten var att moduler och rör lätt skulle kunna bytas i fält utan omtrimning. Den första provserien (ca 20 st.) tillverkades i Sachsenwerk i Radeberg från juli 1942 av den förenklade typen E52a-1 och troligen också E52b-1. Riktig fart på tillverkningen blev det först i början av 1943. Sammansättningen och trimningen gjordes i Sachsenwerk Niedersedlitz medan modulerna tillverkades både där och på ett antal olika elektronikindustrier (ref. 2).
Varianter
Mottagaren är en avancerad enkelsuper med två högfrekvenssteg, blandare/oscillator, tre mellanfrekvenssteg, detektor/beatfrekvensoscillator/lågfrekvenssteg samt utgångssteg för hörtelefoner, se blockschemat (länk nedan). Totalt finns inte mindre än 6 avstämbara kretsar i HF/blandar/oscillatordelen och mottagaren har mycket hög känslighet och selektivitet. Mellanfrekvensdelen har ett 6-kretsfilter! plus 4 avstämbara kretsar i ett kristallfilter med variabel bandbredd från +/- 5 kHz ner till +/- 200 Hz @-3 dB och med mycket branta flanker, dämpning 100 ggr vid +/- 10 kHz i läge bred.
Avstämningen har en grovskala och en projicerad fotoskala med mycket hög upplösning och noggrannhet. Oscillatorn har en avancerad temperaturkompensering och därmed hög stabilitet. Frekvenstäckning i 5 områden 1.5 till 25 MHz, känslighet AM 3-5 uV, CW bred 1.0 uV, CW smal 0.3 uV för 5 V ut. Spegelfrekvensdämpning bättre än 50.000 ggr vid sämsta fallet 25 MHz, MF-dämpning bättre än 100.000 vid 1.5 MHz (mellanfrekvensen är 1 MHz) och stabilitet bättre än 30x 10E-6/grad C, dvs 30 Hz/MHz/grad C för en frisvängande oscillator! Än idag kan mottagaren konkurrera med många moderna vad gäller känslighet, selektivitet och stabilitet.
Följande huvudmodeller byggdes:
Typ Ln-nummer Kännetecken
E52a 21000 Motoriserad frekvensinställning
E52b 21000-1 Handinställning
E52c 21000-2 Dammtätt specialutförande, motsvarande E52a
E52d 21000-3 Förenklat specialutförande, motoriserad frekvensinställning, skrivarutg.
E52a-1 21000-4 Förenklat utförande, motoriserad frekvensinställning
E52b-1 21000-5 Förenklad handinställning
E52b-2 21000-6 Förenklat utförande, handinställning, enhetsskala
E52b-3 21000-7 Förenklat utförande, särskild handinställning, enhetsskala
E52a-2 21000-8 Förenklat utförande, motoriserad frekvensinställning, enhetsskala
E52b-4 21000-9 Förenklat utförande, handinställning, enhetsskala, SSB, stålvridkond.
Förklaringar: Ln = Luftnachrichtentruppe (RLM:s ”katalognummer”)
21000 = mottagarnummer, dvs står för E52
x-n resp n = modell
Det bör här påpekas att det egentligen inte finns något absolut rätt eller fel när det gäller originaltillståndet. Mottagaren ändrades kontinuerligt under tillverkningen och det finns därför varianter av huvudmodellerna som flyter in i varandra. Modulerna modifierades också och under krigets gång byttes dessutom modulerna mellan mottagarna vid fel och det kan alltså sitta a-moduler i b-, c-, d-modeller och tvärtom. Man kan t ex se komponenter inritade i schemat för E52b-2 för vilka det i stycklistan för densamma står ”erscheint nicht”, finns inte!
Min mottagare
Min mottagare har på typskylten nr 21000-4, dvs är av typen E 52a-1, förenklat utförande med motoravstämning. Den såldes efter kriget som surplus till radioamatörer och kom i min ägo ca 1960. Mottagaren var då målad i grön krymplack, troligen i samband med avmilitariseringen. Vid restaureringen fann jag nämligen innerst svartgrå ursprungsfärg som var standard för Luftwaffe. Numret på skalenheten är 774, en ganska tidig enhet, kanske slutet av 1943, men modulerna har relativt höga nummer och är möjligen utbytesenheter.
I ungdomligt oförstånd byggde jag om (”moderniserade”!) mottagaren i vissa delar t ex med nyare rör i HF-, blandar- och LF-stegen samt S-meter och kristallkalibrator. Det verkliga helgerånet var att jag plockade bort hela motorstyrningen för att minska vikten och förenkla, tyvärr, men gjort är gjort. Jag tog också isär mottagaren helt och målade om den i grå hammarlack. Den hade vid monteringen tappat trimningen helt och gick ganska dåligt. Den verkade inte gå så lätt att trimma om, spolkärnor och trimrar räckte inte till längre, säkerligen beroende på felaktig gangning av vridkondensatorerna. Mottagaren blev sedan stående pga tidsbrist (läs familj!). Första fotot i fotogalleriet visar den ombyggda mottagaren före restaureringen, i och för sig prydlig men litet gulnad, med dålig funktion och inte i originalutförande! Fotot ovan visar den färdigrestaurerade mottagaren.
E52 blockschema (kräver MS Powerpoint)
Länkar
Ref 1
Luftboden-Empf.-Programm 2 – 7500 m für die Bodenausrüstung der deutschen Luftwaffe,
Telefunken Berlin-Zehlendorf 5.5.1941
Ref 2
Luft-Boden-Einheitsempfänger E52 Prüfung-Reparatur-Abgleich
Teil I: Netzteil, ZF, NF
Teil II: Mechanik, Optik, HF
Conrad H. von Sengbusch DJ2DK, Ulrich Wintzer DL7FZ
Ref 3
Wie hoch war die Stückzahl gefertigter Empfänger Telefunken E52 Köln?
Conrad H. von Sengbusch DJ2DK, Hans-Ulrich Widdel DJ2HS
Dessa kan köpas från
Peter Gierlach DF3KT
Mer om WWII mottagare
Till sidans början
Till startsidan
Uppdaterad 2009-10-25