Historik
Mottagarna BC-224 och BC-348 konstruerades av RCA för amerikanska signaltrupperna senare hälften av 1930-talet. De byggdes i många versioner och i mer än 100.000 (!) ex. av flera företag, de flesta byggdes av Wells Gardner och Belmont Radio, båda i Chicago.
Mottagarna användes i tunga bomb- och transportflygplan under andra världskriget och ända fram genom Koreakriget, de mest kända var väl B17 "Flying Fortress", B24 "Liberator" och B29 "Superfortress". Bilderna närmast intill och nedan visar en B17 på bombuppdrag samt radiooperatören med en BC-348 och J37 nyckel.
B24J Liberator "Witchcraft" flygs av Collings Foundation och gör turer runt USA på somrarna. Fotona nedan visar flygplanet, förarkabinen och radiooperatörens plats med en välanvänd BC-348-N byggd av Wells Gardner. Tack för B24-fotografierna till Tom Murphy, San Lorenzo, Californien. Detta är den enda Liberatorn som ännu är i flygdugligt skick!
Mottagarens data
BC-348 och dess föregångare BC-224 användas i så gott som alla amerikanska och även i en del brittiska och kanadensiska tunga bomb- och transportflygplan liksom i en del markfordon från tiden strax före andra världskriget och ca 15 år framåt. BC-224-A konstruerades i mitten av 1930-talet, och efter omfattande tester utvecklades en förbättrad version, BC-224-B som antogs som standard av US Signal Corps. Från och med denna B-modell byggdes alla BC-224 och BC-348 mottagare enligt samma specification och var så lika att alla väsentliga delar var utbytbara så när som på den inbyggda motorgeneratorn för spänningsmatning från flygplanets elsystem. BC-224 byggdes för 14 V och BC-348 för 28 V elsystem. Vissa skillnader i rörbestyckning blev det också med tiden. Standardiseringen underlättade för signaltrupperna att få fram och underhålla mottagarna.
Mottagarna var mycket tillförlitliga och som nämnts lätta att underhålla. De påminner elektriskt om den likaså av RCA konstruerade markmottagaren AR88, men vikten är bara ca en tredjedel. BC-224/348 är en superheterodyn med två HF-steg och tre MF-steg. I MF-delen finns ett kristallfilter med två lägen ”Out/In”, dvs bred/smal. Versionerna BC-224 A till D och BC-348 B till C (BC-348-A finns inte) täcker 1.5 till 18 MHz i sex band. I de senare modellerna lade man till frekvensområdet 200 till 500 kHz förutom 1,5 till 18 MHz, dock fortfarande i sammanlagt 6 band. Mellanfrekvensen är 915 kHz. Känsligheten är i genomsnitt ca 1.2 uV (min 7 uV) för 500 (MVC) – 800 (AVC) mW ut. Bandbredden är ca 7 kHz (+- 3.5) för @ - 6dB på de högre banden 1.5 – 18 MHz i läge bred, ca 600 (+- 300) Hz @ - 6dB i läge smal.
Den modell som byggdes i flest exemplar var BC-348-R som alla byggdes av Belmont Radio. Dessa har röret 6K7 i HF-stegen och första MF-steget, 6C5 som oscillator och 6J7 som blandare, 6F7 som andra MF-steg/beatoscillator och 6B8 som tredje MF/detektor. LF-slutsteget var i dessa 6K6GT. Alla rör med undantag av 6F7 och 6K6GT är metallrör. HF-, oscillator- och blandarstegen är moduluppbyggda med kretsarna i separata skärmade enheter.
Modellerna BC-348 J, Q och N byggdes av Wells Gardner med punkt- till punktmetoden som då blivit industristandard i stället för kabelstammar. De hade också sk "single ended" rördesign, dvs rören hade inte toppkontakter. Fortfarande var dock specifikationen densamma och alla övriga delar utbytbara mot tidigare versioner.
I flygplanen drevs mottagarna som sagts med 14 eller 28 V via en inbyggd omformare, men i många mottagare har omformaren senare bytts ut mot ett mer eller mindre välkonstruerat nätdrivet kraftaggregat. Mottagarens mått är 46 cm x 27 cm x 24 cm (b x h x d), och vikten är ca 16 kilo.
Min mottagare
Min mottagare, en BC-348-R, köptes på auktionssiten Tradera. Mottagaren såldes billigt då den inte fungerade, när den provkördes av säljaren efter en längre tids uppehåll blåste en konding i filterdelen. Mottagaren såg litet flammig ut på bilden, men jag chansade på att den var fin inuti.
Mitt ex. är, som alla BC-348-R, byggt av Belmont, den är byggd 1943 mot order 31414-WF-43 och har serienumret 612.
Bilden intill visar mottagaren i typiskt restaureringsläge, upp och ner! och med luckan för HF-rören borttagen.
Mottagaren visade sig vara litet kladdigt ommålad utanpå men i mycket fint skick inuti, som ny!
Den har de äldre metallrören med toppkontakt.
Dynamotorn var utbytt mot ett kraftaggregat för 220V, något som jag tycker får vara en acceptabel avvikelse från originalet av praktiska skäl!
Inga övriga modifieringar verkar vara gjorda, men omkopplaren för AVC-OFF-MVC var klumpigt reparerad med en DPDT switch.
Slutröret var fel, 6Y6G i st f 6K6GT.
Kraftaggregatet visade sig också som vanligt inte hålla måttet, så första åtgärden blev att komplettera det. Det hade ingen skyddsjord och inga säkringar (när skall radioamatörer lära sig säkerhetstänkande???) och gav vid provkörning med konstlast på 70 mA hela 350!!! V ut, den stackars mottagaren skall ha ca 220 V. Filtreringen var usel med endast en konding på 16 uF! Transformatorn var dock rejäl och den matade ett gammalt trevligt 5Y3GT. Glödkedjan var omkopplad för 6,3 V från originalets 28 V och hade bra matning från trafon.
Mer om mottagarens skick och mina åtgärder kan du läsa under punkten Restaurering. Fler foton finns i punkten Fotogalleri.
Mer om WWII mottagare
Till sidans början
Till startsidan
Sidan senast uppdaterad 2009-10-23