MOTTAGARE HAMMARLUND SP-200 OCH SP-600
Här beskriver jag en amerikansk mottagare från andra världskriget (WWII), nämligen Hammarlund Super Pro som i versionen 200-X användes i de allierades markstationer, samt den vidareutvecklade SP-600-JX som är den version jag har i samlingen. Mottagarna är av mycket hög klass och avsedda för militär och annan professionell användning.
Innehåll:Historik
Super Pro SP-200
Super Pro SP-600, min mottagare
Fotogalleri
HISTORIK
Oscar Hammarlund föddes 1861 i Stockholm. Efter tekniska studier anställdes han på L.M. Ericsson, men lockades
över till USA 1882. Efter att ha arbetat för olika amerikanska företag startade han p g a sitt radiointresse 1910 ett
eget bolag för att kunna utveckla sina ideer. Han tillverkade en mängd olika produkter, men någon riktig fart på radiodelen
av verksamheten blev det inte förrän rundradion gjorde sitt intåg ca 10 år senare. Hammarlund tillverkade radiokomponenter
och bildade tillsammans med Roberts bolaget Hammarlund-Roberts för att sälja radiobyggsatser med
sina komponenter. Speciellt lyckosamma var vrid- och trimkondensatorer som så småningom satt i de flesta amerikanska
radioapparater.
Den första superheterodynmottagaren för kortvåg, Comet Pro, konstruerades av Hammarlund och kom ut på marknaden
1932. Den såldes i många tusen exemplar till företag, radiostationer och radioamatörer. 1936 kom den första mottagaren
i Super Pro serien, en förbättrad Comet Pro, och 1939 den vidareutvecklade Super Pro 200. Den byggdes i första hand för militär
och myndigheter, och under andra världskriget kom den att bli huvudmottagare i flygets och flottans markstationer. Den hade ett
push-pullkopplat slutsteg på hela 14 watt med mycket god ljudkvalitet och såldes även till radioamatörer och som hemmamottagare
till förmögna privatpersoner, se annonsen här intill från 1939. Efter mångårig utveckling via SP-400 kom 1951 den legendariska
sista mottagarmodellen i Super Pro-kedjan, SP-600. Den byggdes i många olika varianter och tillverkades ända fram till 1972. Hammarlund Manufacturing Co drevs efter Oscars död 1945 vidare av sonen Lloyd. Företaget var förutom av mottagare också stor leverantör av annan avancerad elektronisk utrustning till militär och myndigheter samt mobilradio, privatradio och liknande produkter. Man byggde också en lång rad mottagare för radioamatörer och kortvågslyssnare, HQ-serien. En tid hade företaget över 2000 anställda, men man klarade inte omställningen till den digitala tekniken och företaget lades till slut ner 1972/73. Därmed försvann en av tidernas stora och innovativa radiotillverkare som var först med många nyheter på mottagarområdet. Hammarlunds mottagare var mycket gedigna konstruktioner med kompromisslöst val av kretsteknik och komponenter.
SUPER PRO SP-200
Super Pro 200-X skeppades under andra världskriget i stora mängder till England för att ingå i bl a flygets markstationer. Mottagare och kontrollenheter för sändare monterades i rackar och ett flertal sådana användes i varje markstation för kommunikation med flygplanen, t ex de engelska och amerikanska bombplansarmador som flög in över Tyskland. De militära beteckningarna för mottagaren var för de olika varianterna BC-779-A/B (vanligast), BC-794-B, BC-1004-C samt R-129/U och R-270/FFR .
De tre vanligaste varianterna av SP-200-X, (X-modellen har kristallfilter i MF-delen), täcker frekvensområdet 0.54 - 20 MHz,
1.25 - 40 MHz resp. 0.1 - 0.4 + 2.5 - 20 MHz. Det finns också en variant utan kristallfilter. Alla har 18 rör, 16 i mottagaren och
2 i den separata kraftenheten. De är enkelsuprar med mellanfrekvensen 465 kHz (ej 455 kHz som i senare modeller). Selektiviteten är utöver kristallfiltrets fasta lägen kontinuerligt variabel mellan 3 och 16 kHz! Mottagaren har 2 HF-steg, 3 MF-steg, AVC, BFO, störfilter och en LF-del med hela 14 watt utgångseffekt. Känsligheten är specad till 1.0 - 1.7 uV för 10 dB S/N. Bandspridning finns på alla band utom 0.1 - 0.4 MHz-bandet.
Mottagaren är en rejäl klump, monterad i låda mäter den ca 54 x 32 x 39 cm (b x h x d) och väger 33 kg + kraftaggregatet på ca 26 kg!
1946 kom en något förbättrad modell SP-400. Den skiljer sig relativt litet från SP-200.
SUPER PRO SP-600, MIN MOTTAGARE
DataMin mottagare är en SP-600, en modernare modell som även den till stor del bygger på SP200 och tillverkades 1951 - 1972. Den är dock konstruerad som en dubbelsuper över 7.4 MHz för bättre spegelfrekvensundertryckning på höga frekvenser, har modernare miniatyrrör och en roterande spoltrumma för HF-, blandar- och oscillatorstegen som ger korta ledningar mellan spolarna, den 4-gangade vridkondensatorn och rören. SP-600 har 2 HF-steg och inte mindre än 4 MF-steg varav ett är blandare för dubbelsuperfunktionen. På frontpanelen kan man tydligt se släktskapen med SP-200 / SP-400.
De flesta varianterna av SP-600 täcker frekvensområdet 0.54 - 54 MHz i sex band. Selektivitetsväljaren har sex lägen, 0.2, 0.5 och 1.3 kHz (kristallfilter) och 3, 8 och 13 kHz vid -6 dB. Mellanfrekvenserna är 3955 och 455 kHz. Avstämningen med svänghjul har en mycket mjuk och fin gång, bland de bästa som gjorts. Bandspridning finns på alla band med en finskala graderad 0 - 100. Man kan därmed logga och återkomma till stationer med stor noggrannhet. Mottagaren har normalt ingen produktdetektor för SSB-mottagning, med undantag för en av de sista varianterna, JX-21A, 1969-72. Under 60-talet kom en yttre tillsatsenhet för SSB. Mottagarens BFO är variabel +-3 kHz med en ratt på panelen vilket underlätter SSB-mottagning utan produktdetektor.
Mottagaren har inbyggt kraftaggregat, måtten är med låda 54 x 32 x 44 cm (b x h x d) men vikten är `bara´ 40 kg. Till mottagaren behövs en yttre enhet med 600 ohms högtalare, alternativt måste 600 ohm 2 W motstånd kopplas över högtalarutgången.
RestaureringMin mottagare är varianten SP-600-JX-21 som började tillverkas i februari 1953, den har serienummer 20692. Mottagaren köptes av en samlare i Södertälje och var i ett mycket gott skick. Eftersom den har så högt serienummer har den inte de ökända svarta avkopplingskondensatorerna skämtsamt kallade "Black Beauty of Sudden Death", en serie dåliga kondensatorer som oftast måste bytas (över 50 st!!) för att mottagaren skall fungera.
Efter tvätt av lådan in- och utvändigt och försiktig dammsugning av chassiet kunde jag börja formera kondensatorerna. Då jag inte har någon vridtransformator använde jag ett lägre uttag på en vanlig trafos primärlindning som spartrafo och flyttade mottagarens tapp till 260 V för att reducera spänningen med ca 40%. Jag körde sedan mottagaren 5 - 10 sek och lät den vila några minuter däremellan under en timmes tid. Tiden ökades sedan successivt först till 30 sek av 5 min ett antal gånger, sedan till 1 min av 5 osv till dess mottagaren var påslagen kontinuerligt. Hela proceduren tog ca 4 tim. Inga problem med uppvärmning av kondingarna kunde märkas. Bilden här bredvid visar mottagaren under formeringen.
Mottagaren ser ut som ny inuti och den har mycket hög känslighet och god selektivitet på alla band. Alla funktioner är felfria och mottagaren behöver ingen restaurering.
Jag har också en högtalare och en handbok, dessa levererades troligen inte med just min mottagare men är samtida. Högtalaren är en Signal Corps US Army SL-3, serienummer 11991 tillverkad av General Electric. Handboken "General Purpose Communications Receiver Model SP-600-JX and Model SP-600-J Instructions" är märkt utgåva 6 maj 1956. Den är försedd med en stämpel "Försvarsväsendets Radioanstalt Tekniska sektionen", överkorsad och ersatt med stämpel Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut, Flygväderlekstjänsten Torslanda Göteborg - Flyg". Med bläck står skrivet "Inköpt 00 SMHI". Detta ger en fingervisning om typiska användare av den här mottagartypen. Många av de mottagare som köptes till Sverige gick till FRA för signalspaning.
FOTOGALLERI
Min SP-600-JX-21.
Längst bak t h nättransformatorn, framför den drosseln och kristalloscillatorn för fasta
frekvenser (utan kristaller), t v om trafon likriktarröret.
I mitten skärmburken för vridkondensatorerna, t h om den framifrån oscillator, första blandare,
2:a HF, 1:a HF, antennkontakt.
T v MF-delen, bakom den detektor, AVC, drivsteg och LF-del.
Identifieringsskylten och manualen.
Högtalaren är som synes ommålad och skall restaureras till originalskick.
Länkar
Boat Anchor Manual Archive
Radiomuseum.org, SP-600 och rördata
Mer om WWII mottagare
Till sidans början
Till startsidan
Uppdaterad 2009-10-24