Mastiffspecialen

Mastiffspecialen. Smaka på den ni! Vilket evenemang. Äntligen kom så det årliga firandet av skapelsens höjdpunkt, nämligen Mastiffen. Egentligen undrar jag varför inte detta firas fler gånger per år. Det kan bero på att man måste åka bil en stund, och att husse och matte måste packa ner en massa grejor. Trevligt är det i varje fall. Man träffar gamla kompisar, nya kompisar och sist men inte minst, snygga brudar! Dessutom grillas det. En fin tradition som låter oss mastiffer ohämmat tigga godsaker av folk vi inte känner. I vanliga fall brukar detta vara lättare än att tigga av husse eller matte, men så blir det inte riktigt. Visserligen får man inte lika mycket skäll när man tigger av andra, men just här är utdelningen inte värst mycket bättre än hos husse. Fredagens grillning verkade dock dra ut på tiden, för jag sov som en stock när husse kom kom hem. Nästa morgon fick lillhusse gå ut med mig, för husse var lite "blek".

Lördag är lögardagen och då ska man tvätta sig. Det gjorde jag hela dagen eftersom det regnade. Husse och Signes matte Jeanette gick i alla fall med ut i skogen och satte upp en tipspromenad. Visserligen brukar den vara på fredag, men det var nog tur att inte husse lullade ut i skogen då, för då hade vi letat efter honom fortfarande. Signe har fått en tjejkompis som heter Hilde. Vilken PUMA! Hon var med ute i skogen, och jag visste inte hur jag skulle fjäska bäst.

Sen var det årsmöte i Mastiffklubben. Det är en spännande tillställning där vi hundar av någon outgrundlig anledning inte får vara med??? Är det för att vi dreglar på mötesordförande kanske, eller att meningsskiljaktigheter faktiskt kan lösas med handgriplighet. Jag är övertygad om att vi mastiffer kan lära vårt husfolk en hel del om mötesteknik om vi bara fick fria händer. Ibland säger husse något om stadgar. Jag tror att det är någon sorts regler för klubben, men dom verkar inte riktigt fullständiga. Finns det till exempel någon stadga som säger att vi mastiffer ska få äta vad vi vill under Specialen? Det vore väl något att kämpa för. Eller att man inte måste stanna kvar i utställningsringen, om man har annat att göra. Dessutom gillar jag inte att det bara är grabbar i ringen samtidigt. Varför kan det inte finnas en mixklass? Om jag får mandat, ska jag med kraft framföra dessa synpunkter på nästa årsmöte.

Efter en ny grillorgie på lördagskvällen blev det till sist söndag och utställningsdag. Vilken Dag! Lagom temperatur och luftfuktighet, ett perfekt väder...    ...tyckte jag men inte husse. Han och fler med honom stod och hackade tänder och gned fingrar. Såna gnällspikar! Det var i alla fall många hundar, och några av dom var faktiskt undertecknad pappa till. Lite stolt var jag allt. Sen var det min tur. Jag har kommit på en lysande idé när det gäller utställningar. Om jag vänder rumpan mot domaren och försöker smita, plockar husse fram godis. Aaah, så ska en slipsten dras. Jag sneglade, och husse proppade i mig godis. Sen skulle vi springa runt i ringen. Om man går lite på bromsen, kommer det fram mera godis. Ja, sen var det att vänta igen, mera godis. Husse och jag skulle gå fram till domaren och jag skulle stå fint. Mera godis. Så långt var allt som en dröm, men den där domaren måste varit nån sorts sportfåne, för sen skulle det springas och springas. Jag började bli aningens mätt, men husse lockade med ännu mera godis. När jag väl vältrade mig ur ringen, kändes det som frolic pyste ur öronen. Jag fick lägga mig och vila ända tills det var dags för finalen. Godisstinn vankade jag in i ringen och lunkade några varv innan jag fick vingla ut och lägga mig igen. Tydligen hade jag vinglat bra, för husse var jättenöjd och kramade mig flera gånger (till skillnad från vissa andra utställningar).

Summa summarium, en minnesvärd helg! Heder åt dom som jobbat med specialen, jag längtar redan till nästa.

Hälsningar

Bamse

Både mätt och nöjd och glad...