Husse ska vara en förebild och en god flockledare, jo pyttsan! Snål som han är, fortsätter han att motsätta sig en indragning av bredband i min hundkoja.

Dessutom har han på ett utstuderat sätt förverkat en stor del av det förtroendekapital han tidigare haft. Han har nämligen lurat mig att för första gången i mitt liv simma.

För er som sluppit detta kan jag berätta, att simma är något man gör för att undvika att drunkna. Drunkning är något som kan inträffa när dricksvattentillgången blir löjligt överdriven. Hur som helst var detta under den allra värsta värmeböljan. Mitt omdöme var kraftigt avtrubbat av överhettning, när husse och matte kom på idén att åka och bada. Bada förresten, det låter ju som ett skällsord bara det. Nå, där på badstranden var det väldigt livat, och efter en stunds tvekan klev jag värdigt ner i vattnet för att svalka mina fötter. Det var SKÖNT. Dessutom såg det ganska kul ut att plaska och leka där husse och lillhusse var. Sagt och gjort, vips var jag med och lekte, och plötsligt hände det! Bottnen var försvunnen under mig. Ve och Fasa!!!

Men är man en naturbegåvning så är man. I bästa Michael Phelps-stil crawlade jag en liten runda. Motvilligt men ändå. För att kolla husses reaktion kastade jag en liten blick åt hans håll. HAN STOD OCH SKRATTADE!

Som om inte det var nog säger fäet att jag simmade som en säl! Mitt konstsim som egentligen borde kostat inträde att se på, blev föremål för pöbelns löje. Oerhört!

Fylld av förbittring bestämde jag mig för att nu var det färdigsimmat. Aldrig mera ska jag nedlåta mig till detta igen. Dessutom hämnades jag med att pinka en skvätt på husses badhanduk när han tittade åt ett annat håll. Visserligen försökte både husse och lillhusse släta över med en massa beröm och klapp och så, men jag vet nog jag…