Ja, vi elsker dette landet...

Som ni säkert alla vet, är jag av börden Norrman. Detta är något jag är mäkta stolt över, och kommer så att förbli. Vi har nämligen varit i Norge på Mastifftreff.

Denna härliga helg började med att husse, matte och lillhusse packade in diverse viktig packning i bilen, undertecknad inkluderad. Jag var inte riktigt säker på vad som var i görningen, så jag var lite tveksam i början. Efter en stund förstod jag dock vart vi var på väg. Färden gick till Årjäng, där vi stannade för en hamburgare. Har ni tänkt på vad gott det är med hamburgare? I synnerhet när man får sitta i bilen och äta. Efter hambugaren blev jag lite sömnig och råkade nog slumra till en liten stund, och vips var vi i Gol. Efter en liten manöver med en vägbom (lillhusse hade roligt på husses bekostnad i gott och väl en månad) kunde vi installera oss i vår mysiga hytte. Husse och matte tog med mig på en liten kvällsrunda, och redan då började det trevliga. Vi stötte ihop med Odd och Rigmor, och dom klappade mig och bjöd mig på godis. Helt i min smak!

Efter en skön natts sömn, var det dags för den stora begivenheten. Utställning. Vi tog med oss lite prylar och traskade iväg. Vilken dag! Vädret var vackert och omgivningen betagande. Jag kände hur mina norska gener fullkomligt sprätte till liv. Mycket folk var det, och mitt i allt sammans fick jag se brorsan Texas! Härligt att träffas igen, det var gott och väl ett år sedan sist. Lite längre bort såg jag dessutom min andra bror Bullex.

Jag var fullt upptagen av att kika och försöka fånga deras uppmärksamhet, när en doft gjorde sig påmind i min nos. Den var så märkligt bekant, men jag kunde inte komma på vad det var. Sen kände jag en hand på min panna. Jag vände på huvudet och där, där mina vänner, stod Bestemor May-Lisbeth! Det var lite svårt att fatta först. Jag blev alldeles vimmelkantig och knäsvag.

Som jag saknat henne! Alla goda smörgåsar och saftiga morötter. Det var annat det, än husses gamla torrfoderkulor. Husse blev också glad, och frågade vart Bestefar Inge-Arild var. Hon pekade, och där stod även han!

Egentligen behövde inte dagen blivit så mycket bättre, detta var mer än jag någonsin trott var möjligt. May-Lisbeth och Inge-Arild som jag inte sett sen jag åkte från Bergen. Texas och Bullex, och en hälsning från MAMMA! Hon var visserligen inte med själv, men hade skickat en hälsning till lilla mig. Fantastiskt. Sen började utställningen och det blev genast spännande. Jag och Bullex gick i samma klass, men Texas har blivit Champion, så han kom senare. Domaren var från England, precis som pappa o mamma, och han tittade jättemycket på mig. Husse blev nervös. Som vanligt. Men inte jag. Allt var bara så perfekt, så när jag skulle gå fram till domaren, tänkte jag att han nog ville leka lite. Det ville han. INTE.  Som tur var hann husse säga till mig innan det blev riktigt fel.

OK, tänkte jag, vi tar den lite mera korrekta stilen då. Tydligen var det vad som skulle till, för till slut var det bara jag och en liten läcker pudding kvar i ringen. Husse var stolt som en tupp, och jag fick massvis med godis. Köttbullar och allt möjligt annat. Bestefar och Bestemor kom och gratulerade och det var ett väldans ståhej. Fram på eftermiddagen kom vi så tillbaka till hytten, och jag var så trött så jag somnade i gräset. Ibland vaknade jag till, när det kom någon som ville gratulera. Dessutom kom Odd och Rigmor förbi, och Rigmor viskade nåt i mitt öra, som jag inte får berätta, men det hänger lite grann ihop med en flicka som heter Charm och att jag ibland kallas Raskenstam (husses påhitt).

På kvällen gick husse, matte och lillhusse iväg och åt fin middag. Egentligen kunde jag ha blivit lite avundsjuk och sur, men storsinnet riktigt flödade över mig, och jag lät dom gå. Framåt natten kom dom tillbaka och var ännu gladare än när dom gått. Jag undrar om det berodde på den där konstiga lukten...

Söndag blev en avskedets dag. Vemodigt gick jag runt bland alla gamla och nya vänner och tog farväl. Man vet ju inte om kommer att träffas igen.

Dock vet jag att jag kommer att hota husse till livet om vi inte åker till Norge nästa sommar.

Till alla mina norska vänner vill jag bara säga:

JA, JAG ELSKER DETTE LANDET!!!.

Er stolte landsman, i själ och hjärta

Bamse