Mastiffträff på Sörmon

En mastiffträff, det är nåt det. Igår var vi på en sån, och det var väldigt kul.

I början.

Innan det började regna.

Om jag ska vara ärlig, gjorde det inte så mycket att det regnade heller, men man måste ju hålla skenet uppe... 

Det började med att vi packade ryggsäck med goda goda grejor. Korv och godis och sånt. Sen åkte vi till Sörmons grusgrop. Märkligt namn förresten, där finns nästan inget grus alls, bara sand. Eftersom husse är född lite för sent, kom vi också naturligtvis sent. Typiskt! Hade det varit jag som varit sen hade det minsann gnällts hela vägen.

Nu passade visserligen lillhusse på att skälla lite på sengångar-husse, fast jag tyckte nog att gubben kom väl lindrigt undan.

Väl där blev det i alla fall genast bättre. Jonny o Lina var där, och en massa andra som jag kände igen lite lagom. Per o Jonna var också där. Nog blev jag lite besviken att inte Edit var med, men samtidigt slog det mig att även Meela var där. Kunde ha slutat med riktig catfight, (eller vad det nu skulle kallas). Nä, tjejer ska man nog inte blanda ihop för myckte. Vi var i alla fall 10 mastiffer! Coolt! Några hade jag aldrig sett förr, och dom flesta var ganska små. Lina viskade i mitt öra att jag var pappa till nästan alla dom små. Sen fick jag springa iväg och kissa, eftersom jag blev så nervös. Hur kan det ha blivit så?

Har ni tänkt på vad människor är omständiga? Javisst! först ska man öppna ryggsäckar och väskor och ta fram en massa grejor, som man ställer lite varstans. Sen ska man göra upp eld. Sen ska man vänta JÄTTELÄNGE, sen gör man grillpinnar och grillar korv. Så onödigt! Korv kan man äta direkt ur paketet, fråga mig, jag vet. När det är klart plockar man ihop alla saker, stoppar ner dom i ryggsäckar och väskor och går hem?!?

Fördelen med detta är att husse inte kan hålla koll på hur mycket korv jag äter, he he. Efter en riktig tiggrunda kan man gå och sätta sig bredvid husse och säga:

-Jag svälter till döds nu, du kan väl lägga en korv på min grav?

Funkar jämt. Utom en gång när vi var på hajk, och jag glömde bort att husse redan gett mig korv. Jag fick gå och lägga mig i en stor hög med barr. Full av myror var den också. Då tänkte jag, att jag nog ska lägga en korv på husses grav...

Mastiffträffen var det ja. Ett kul arrangemang som gärna får upprepas. Dock kan väl tilläggas att det inte behöver vara i ett sandtag. När jag kom hem var jag full av sand, från mun till rumpa. Husse sa att jag såg ut som ett sandtag, men jag slapp i alla fall bada. Puuuuh!

Smart-husse tog naturligtvis inte med kamera, så bilder får ni titta på nån annan stans (hans vanliga skarpsinne har fått ännu ett utbrott). Det finns lite bilder på Maxt out´s hemsida. Notera då den märkliga inverkan husses nya korvar hade på mig. Jag börjar ana hur svansmorr uppstår...

Hur som helst, fler mastiffträffar tack! Det var en trevlig upplevelse.

Hälsningar

Bamse

(med rumpan full av sand)