Min koja

Vet ni, min hundkoja blir nog snart färdig. Det fattas bara tak och lite färg o grejor. Störtcoolt! Detta anfall av arbetslust som drabbat husse hänger nog samman med att jag fått en MATTE! Husse går runt o myser, det kan han väl få. Detta har inneburit lite förändringar i mitt liv. Matte, som förresten heter Karina är jättesnäll. Hon kramar mig och pussar mig och säger att jag är den finaste hunden som finns. Där har du nåt att lära, husse! Dessutom lagar hon underbar mat. Tyvärr är sur-husse oftast med och sätter stopp när jag ska få något gott. Apropå det, ibland när inte husse ser, bjuder hon mig på något himmelskt gott. Det heter vaniljyoghurt, och smakar som, jaaa, jag vet inte hur jag ska säga så ni förstår hur gott det är. Tyvärr måste det ske när inte husse ser på. Första gången han märkte att jag ätit, fick han nån sorts frisläpp i skallen. Han sa till matte, att hon hade förstört hans mördarhund, som numera doftade vanilj. Sen sa han att jag hade blivit mesig av yoghurten, och att han skulle få skämmas resten av sitt liv. Sen tjatades det om förstörd mördarhund och att jag inte skulle äta en massa mjäkmat. Undrar just vad mjäkmat är, kanske den goda risgrynsgröten, eller kanske en annan hemlig maträtt som heter broccoli, mmmm. Husse säger att jag inte kommer att kunna gå om jag äter broccoli. Han säger att kaniner bara hoppar. Fast jag vet nåt annat, som kaniner också gör...

...vilket påminner mig om att husse har börjat kalla mig för Raskenstam. Jag tror att det har lite med det där med kaninerna att göra. Senast det vankades, var här hemma. Jag hade varit hos Jonny och Lina på lite nojselinojs med Meela (vilken snygging!!!), när det plötsligt kom en välbekant bil körande härhemma på gatan. Gissa vem som hoppade ur, jo Meela! Jag blev så glad, så glad. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men vips var det klippt igen, och... ja, ni förstår nog.

Husses grannar tyckte tydligen att dom inte ville titta på (hedrande, det är ju faktiskt en privat sak), så dom drog ner sin persienn. Personligen tycker nog jag att andra kunde varit lika taktfulla. Det är nämligen ett väldans ståhej när jag är igång. Det ska kikas och kännas och grejas, och just när man tror att man ska få vara ifred, är det nån som smyger sig på bakifrån och börjar hålla i! Undrar just vad dom skulle tycka om jag gjorde likadant? Antagligen skulle jag få bo i den halvfärdiga hundkojan för resten av mitt liv. Inte skulle taket bli färdigt heller. Jag undrar just om jag inte ska flytta hem till Per och Jonna istället.

Där bor nämligen Edit, min första kärlek. Dessutom har hon förbarmat sig över ett av mina snedsteg nämligen Ramses. Detta lilla busfrö håller som bäst på att växa till sig, och Edits tålamod är verkligen beundransvärt.

Hälsningar

Er förtappade mördarhund

Bamse

p. s.

Vad är en mördarhund?