"Under stundom händer det att fantomen vandrar ut i staden som en vanlig man", och så även jag. Detta brukar inträffa när jag är som allra tröttast, och husse tycker att han vill visa upp lilla mig offentligt. I praktiken innebär det att jag får följa med husse ut i Karlstad för socialträning.

Nu undrar ni kanske vad socialträning är. Det undrar egentligen jag med, för det innebär en promenad i centrum bland en massa folk och andra hundar. Trevligt förvisso, men ibland lite enahanda. Eftersom jag oftast är trött när vi ska ut på stan, brukar jag förorda kortare pauser och då sätter sig husse på någon bänk och ser mallig ut. Ibland kommer det fram folk och vill hälsa också. Det är lite kul, för när väl en kommer fram, kommer det ofta fler. Husse säger att möss gör likadant...

Ibland händer det trevliga saker också, som till exempel när vi gick förbi korvkiosken. Killen innanför luckan blev heltokig och kom ut med en hel näve köttbullar till MIG. Husse fick snällt stå och se på när jag frossade. Trevligt ställe det där, jag undrar just om inte jag ska söka jobb där.

Annars är det oftast kommentarer som hörs. De flesta brukar säga snälla saker, som en liten flicka som pekade på mig och sa:

Titta pappa, ett lejon.

Det är inte utan att man blir lite stolt vid sådana tillfällen. Lejon, jo man tackar, Nu är det inte alla som är lika finkänsliga. Vid ett annat tillfälle, när jag blivit trött och lagt mig ner för att ta en liten power-nap, klev ett medelålders par fram och ställde sig mitt framför mig. Frun pekade på mig och sa i lite försmädlig ton:

Han är allt lite mullig han!

Mullig!!! det var det fräckaste jag hört. Husse tyckte nog det samma, för han sa att det var jag inte. Eftersom hon framhärdade, fick jag lov att resa mig upp.

Därmed var det slutpratat om mulliga hundar. Paret tog tre steg bakåt, mumlade om att det var en kraftig hund.

Jag ruskade lite på huvudet och paret smög iväg. Undrar just vad damen sa när hon hittade min lilla dregel på sin väska. Den bjöd jag på. Mullig va!

Annars är folk mestadels vänliga. Bäst är det med barnen. Dom älskar mig och jag älskar dom.

Apropå barn förresten, så träffade jag en av mina yngsta döttrar nyligen. En sån liten sötnos! Vacker som sin mor, jag var helt betagen. Jo du Charm, dom där gjorde vi bra.

Nu ska husse göra en insats mot min vinterpäls. Den lossnar nämligen och ligger i drivor efter golven. Husse och matte är lite trötta på detta, så husse försöker borsta mig med jämna mellanrum. Något som uppskattas av undertecknad och alla heminredningsintresserade gråsparvar som bor i grannskapet. Husse säger att dom har inredning till varsin herrgård med gäststuga. Undrar just vad han menar med det?

Er snart flintskallige