Komplikationer på tikar
 

Förlossningskomplikationer och varig livmoderinflammation är två vanliga och allvarliga åkommor hos tikar.
Genom djurförsök söker man mer kunskap exempelvis om vilken roll könshormonerna spelar för dessa tillstånd
De hormonella förändringarna hos tikar vid löpning/brunst skiljer sig från de flesta andra djurarter.

• Eklampsi
  är ett livshotande tillstånd där mängden kalcium (”kalk”) i blodet inte räcker till för att driva muskulaturens arbete. Uppkommer oftast hos tikar när deras mjölkproduktion är som störst, vilket är när valparna är ungefär tre veckor gamla. Det finns även fall då tikens valpar har varit så gamla som åtta veckor.
  Mindre vanligt är eklampsi i samband med själva förlossning, även om också det förekommer.
  Mildare former av kalkbrist i samband med förlossningen medför att livmoderns arbete avstannar innan kalkdepåerna har tömts (värksvaghet). Detta är inte primärt livshotande för tiken, men kan naturligtvis bli det på lite längre sikt om hon inte kan få ur sig valparna. Vid eklampsi fortsätter det muskulära arbetet tills kalknivån blir så låg att inte ens hjärtats muskulatur kan hållas igång och tiken dör i hjärtsvikt. En del tikar och tiklinjer tycks ha ökad benägenhet för eklampsi.

Vilka är de vanligaste orsakerna till att tikar ibland går tomma trots lyckade parningar?

• Den absolut vanligaste orsaken är ju att tiken blivit parad på fel dag i löpningen. En annan vanlig orsak är att hanen har dålig spermakvalitét. (Går att kolla genom spermaprov) Båda dessa orsaker är mycket vanligare än att det finns infektion med i bilden. 
• Dock är det många som fortfarande tror att en antibiotika-kur behövs för att tiken skall bli dräktig. Så är det oftast inte. Det kan ställa till mer än göra nytta...... 
   

Kroppen har normalt flera försvarsmekanismer

• Sjukdomsframkallande bakterier sköljs bort med urinen 
  Immunglobulin A kan förhindra att bakterierna fäster i slemhinnan 
  Den normala bakteriefloran har en skyddande effekt.
  I kampen om näringstillgången svälts de sjukdomsframkallande bakterierna ut. Normalfloran kan dessutom producera ämnen som påverkar sjukdoms framkallande bakterier negativt, eller medföra att de sjukdoms framkallande bakterierna helt enkelt inte får plats.  En risk med antibiotikabehandling är att bakterien utvecklar resistens (motståndskraft) Mot antibiotikan. Dessutom slår den ut den normala bakteriefloran. Detta kan innebära svampinfektion, samt att bakterien E coli har lättare att få fäste och förökar sej i vagina. Man bör därför inte behandla friska tikar, utan endast om infektion bevisats genom bakterielogiskt prov!

Fruktsamhetstörningar beroende på infektion

• E-coli: Orsakar oftast varig livmoderinflammation. E coli är också vanlig hos tikar med dödfödda valpar, eller valpar som dör strax efter födseln. Det är dock bara en 1/4 av för tidig valpdöd som beror på bakterier. För även om man hittar bakterier hos tiken, måste man obducera valpen för att med säkerhet kunna säga att det var bakterieangreppet som orsakade valpdöden 
• Beta-hemolytiska streptococker och P multocida är andra sorts bakterier som hittats på tikar med fertilitetsproblem. Om tiken har synliga symptom, som flytningar är ett bakterieprov av värde. Om man då kan isolera bakterier, är dessa oftast boven i dramat. Och dessa tikar bör behandlas med Antibiotika.
   

Problem i samband med valpning

Observera! Öppningsstadiet kan pågå mellan fyra till trettiosex timmar! Under detta stadium förbereder sig tiken för att kunna föda sina ungar. Detta är speciellt vanlig på förstagångs tikar.

När värkarbetat har startat och tiken har kraftiga krystvärkar så bör valparna komma. Ett kraftigt värkarbete utan att det kommer fram några valpar tyder på akuta problem. Om valpen inte kommer ut så stannar värkarbetet av.
Ett av dom vanligaste förlossningskomplikationer hos hundar är att det har ett svagt värkarbete.
 

• Primär värksvaghet innebär att värkarbetet helt saknas.
  Detta är oftast ärftligt. Så dessa tikar bör inte användas i avel.
  
  En annan orsak till svagt värkarbete kan vara att tiken endast har en eller två valpar. Eller att valparna är döda.
  Tiken blir då alltså inte tillräckligt stimulans för att värkarbetat skall starta själva förlossningen.
  
  Värksvagheten kan också bero på att livmodern är så på grund av för många foster eller en stor fostervattenmängd att den inte förmår att dra ihop sig.
  Gamla, feta och tikar i dålig kondition får ofta problem i samband med värkarbetet.
   
• Sekundär värksvaghet innebär att tiken har haft normalt värkarbete men värkarbetat avtar på grund av något hinder.
  Antingen är förlossningsväggarna för trånga, valpen är för stor, eller att en valp ligger fel eller är missbildad. Orsakerna kan vara många.
  
  Trånga fostervägar är vanligt framför allt hos dvärghundar.
  Små raser får förhållandevis större valpar än hos dom större raserna. Trånga fostervägar kan även uppkomma vid skada
  som till exempel efter en läkt bäckenfraktur.
   

Förlossningshjälp

Vid minsta tveksamhet om en normal förlossning eller om en valp ligger fel ska man kontakta veterinär. Om valpen ligger fel så är det oftast kejsarsnitt som gäller. Det är näst intill omöjligt att lägga en valp i rätt läge om den redan ligger fel i detta skede.

Tecken då veterinär bör kontaktas!

• Överskriden dräktighetstid (mer än fyra dagar)
   
• Temperatursänkning med åtföljande temperaturhöjning utan att förlossningen har kommit i gång.
   
• Nedsatt allmäntillstånd
   
• Blodiga eller gröna flytningar från slidan
   
• Kraftiga värkar som som inte resulterar i framfödandet av en valp inom två timmar
   
• Svagt värkarbete som ej leder till resultat inom sex timmar
   
• Fostervattenavgång som ej följs av förlossning inom sex timmar
   
• Längre tid än fyra timmar sedan en valp förlöst och fler väntas
   
• Ett foster som fastnat i förlossningsvägarna