Anna Norstens hemsida

Jag vakade ensam i natten
i huset där mänskorna sov
Där ute var sommaren gången
och luften var kylig och rå
En fågel flög in genom fönstret
med vingarna röda av blod
Och jag tog den i kupade händer
som en duva
som en duva
och jag tog den i kupade händer
och huttrade till där jag stod.

sommarpsalm

Ur sommarpsalm
(bearbetad Britt G Hallqvist)

När jag hör trastens klara sång,
när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar,
då kan jag inte tiga still.
Min Gud, så länge jag är till
för livet jag dig tackar.

avvikande

Avvikande
(dikt ur Livsannons
av Berndt Bergström)

Talgoxen
med de sneda stjärtfjädrarna
släpps inte fram
till fågelbordet.

Efter lönlösa försök
ger han upp
Hittar bortflaxad
ett tallbuskgömsle

Svårt att vara avvikande --

Sparvens kväde

(Dikt ur: Vid mitt drömda hav)
av Evert Amnefors

Jag är bara en sparv
och min dräkt är grå,
min sång är enkel
och klen,

och jag vet att jag aldrig
en plats kan få
på det musikaliska
sällskapets gren.

Men jag sjunger ändå
som en glad amatör
från mitt risiga
hagtornssnår;

någon sårande tagg
kanske färgas av blod
men jag sjunger
så länge jag får.

Nu sjunger de stora
i vårens sal
med sin övade,
erkända röst,

men när tystnat har
lärka och näktergal
jag sjunger i höst
från mitt risiga snår - -

jag sjunger så länge jag får!

gulsparv

Ur dikt av Gunnar Edman

Fjärran faller
gulsparvens sju toner
sju gnistor elektriskt torra
Som hade fågelns tunga varit när
solens högspänningsledning
Och allting blir så tyst ---
som låge fågeln död av solsång
bränd till stoft
av gnistor ur sin egen strupe

vakna

Tänk att få vakna
(Ingamay Hörnberg)

Tänk att få vakna, tidigt en morgon,
höra en koltrast sjunga sin sång.
Jag älskar sången
koltrasten sjunger
Tack käre far för sången du gav.

närvaro

Tomas Tranströmmer skaldar:

Närvaro av Gud
i fågelsångens tunnel
öppnas en låst port

oktober

En dag i oktober
(Eva Norberg
ur diktsamlingen Var rädd om)

En dag i oktober, tidigt
faller ett dun ur svalboet
stanna värld och besinna

Den mjuka rörelsen
den vita tystnaden
och klarheten kring dig
I natt var frosten här
och allt ska falla
O, lär mig besinna

Dig Gud

den mjuka rörelsen
den vita tystnaden
och klarheten kring mig

flickan o kråkan

Flickan och kråkan
( M. Wiehe)

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut
Och jag tänkte på alla dom drömmar, man drömt
som en efter en har ta'tt slut
Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
Hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan
Hon springer med fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Och hon bönar och ber och hon
hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Och flickan är liten och hennes
hår är så ljust
och hennes kind är så flämtande röd
Och kråkan är klumpig och
kraxande svart
och om en stund är den alldeles död
Men flickan hon springer för livet
med en skadskjuten fågel i famn
Hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
Hon springer med tindrande ögon
Hon springer på taniga ben
För hon vet att de' e sant,
det som pappa har sagt
att finns det liv, är det aldrig för sent

Och jag började darra i vånda och nöd
Jag skaka' av rädsla och skräck
För jag visste ju alldeles
tydligt och klart
att det var bilden av mej som jag sett
För mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror, det finns nån som
kan hjälpa mej än
som tror, det finns nån som har svar
Och jag springer med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber fast
jag 'gentligen vet
att det redan är all'es för sent

grönska

Ur psalm:

En vänlig grönskas
rika dräkt...

Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa
ur skogens snår ur stilla bo
framklingar deras visa
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden
från blommorna och träden.

Mors sång

(dikt ur Livsannons
av Berndt Bergström)

Kråkans kräande
är ett fulläte.
Det har jag alltid tyckt.

Ett kråkbarn
som jag träffade
fick mig att ändra uppfattning.

Det är mor som sjunger,
sa kråkungen.
det är mors sång!

Sjunger alla mödrar
för sina barn? - -

När en mor sjunger för sitt barn
är det nog alltid vackert - - -

kväde

Kväde till en skald
(Eva Norberg)

Flyg Fågel Fenix
spegla din skimrande vinge
Bleknar väl regnbågen
tvekar en soluppgång?

Mullvaden gräver
gångar i jorden
halvblind han lyssnar
till vingandes sång

Främmande frömjöl
bär du i pennorna
dofter i skruden
av sällsamma kryddor

Fågel från vidderna
vänder du åter
le ej vid pilsnabba kasten
åt fältens grå hyddor

Ingenting vet du om gångarna
ingenting vet du om grävarna
ingenting vet du
om vinglösas längtan

(Fågel i bild: En Biätare)

I_vinden

I vinden
(Bo Setterlind)

en fågel är inte självklar
Därför syns den
- - - inte som vingar,
men som frihet.

gråsparven

Gråsparven

ur diktsamlingen: Kopparslanten i källan
av Kerstin Hed

Han reser inte ner
till sydliga solkvarter.
Han trivs ändå bäst i norden,
trivs med allt vad den ger.

Hösten är svår, förstås
Slita för födan och slåss
får man, och om man vill leva,
leta i strå och boss.

Kura i buske och häck
under regnmolnens läck,
hoppa fram för en solglimt,
alltid envis och käck.

Vintern kommer med snö,
fattigt med korn och frö.
Man sitter med burrande fjädrar
och fryser så man kan dö!

Snart bär det hän mot jul.
Sparven, fattig och ful,
slåss i kärntunga kärvar
och har det ganska kul.

Liv, ge oss blott en dag
utan smärta och slag!
Låt oss få levandets glädje,
sparven och jag!

Grå liten fågel

Det föll en grå liten fågel
( Eva Norberg-Hagberg)

Det föll en grå liten fågel
en gång från sitt trygga bo
Den slog sig så svårt och illa
så ingen kan tro
Den trodde den dog den gången
det undrar man inte på
för hur kan en fågel leva,
som slagit sig så.

Den låg med ögonen slutna
som död på den hårda mark
då kände den hur den lyftes
av någon stark.
Nu ligger den still i greppet,
ett grepp som lyfter och bär,
och var gång som skräcken kommer
är handen där.

Det föll en grå liten fågel
Guds fadershand lyfte den då.
Den är ett människohjärta,
den lilla grå.

eden

Ur diktsamlingen Eden
( Birger Norman)

Fåglar, mina vänner
kom närmare
sitt här i träden
se på mig med era outgrundliga ögon,
Lär mig något om livet och döden,
Solens och sommarens gnistrande löv.

lönnebo

Ur psalm av M. Lönnebo

Som forsarnas skumstänk,
som storspovens flöjt.
som hemkomstens sötma,
som ömhet och smek
Är lyckan och glädjen hos Herren.

afton

Afton

ur diktsamling, Minnen av eld
av R.S.Thomas

En eld i den öppna spisen
och en eld utanför,
där en Rödhake brinner.
De sjunger båda
och erbjuder en vänskap
omöjlig för handen
som såras av den ena
och hotar den andra.

Design A No

Anna Norsten
Vänskapsgatan 2
932 36 URSVIKEN

e-post: anna.norsten@privat.utfors.se