Det här handlar om min mormors farfars farmors föräldrar.

Kongl. Maij:tz Tro-Tienare och Lands-Secreterare i Västeråhs Lähn, Ädle och Högachtade Herren, Herr Erik Edman. Samt Fru Secreterskan Ädla Fru Elisabet Eleonora Christiernin.

Qwartermestaren Manhafftig, Herr Samuel Edman.

Kongl. Maij:tz Tro-Tienare, och Lieutenant wid Westmanlands Infanterie Regimente, Ädle Herren, Herr Johan Edman. Samt Fru Lieutenantskan Welborna Fru Maria Elisabet Granatenhielm.

            Mågar och Döttrar.

Kongl. Maij:tz Tro-Tienare och Capitaine wid Östra Skånska Infanterie Regimentet, Welborne Herren, Herr Nils Wetterstierna. Samt Fru Capitainskan, Fru Catharina Wetterstierna.

Högährewyrdige och Höglärde HERREN, Mag. Andreas Unnerus. Waksame Kyrkioherde i Grenna Församling, och Högberömelige Probst öfwer Wistahärad. Samt Fru Magisterskan och Probstinnan, Ädla Fru Mertha Edman.

Kongl. Maij:tz Tro-Tienare och Härads Höfdinge öfwer Tweta- Westra och Mohärader, Ädle och Högachtade Herren, Herr Anders Wennberg. Samt Fru Härads Höfdingskan, Ädla Fru Maria Edman.

Högährewyrdige och Höglärde Herren, Mag. Elias Amerin. Waksame Kyrkioherde i Tolgs Församling, och Högberömelige Probst öfwer tillydande Contract. Samt Fru Magisterskan och Probstinnan, Ädla Fru Britta Greta Eckerman.

Fru Magisterskan och Pastorskan, Ädla Fru Anna Edman. Salige Herr Kyrkioherdens i Amnehärad, Mag. Jacob Wennergrens, Qwarlåtna Enkia.

Dygdädla MATRONAN, Mad. Christina Edman. Salig Häradsskrifwarens i Wartoffta och Frökinds Härader, Herr Johan Norlings, Qwarlåtna Enkia.

Actuarien i Kongl. Maij:tz och Giöta Rikes Höglofliga Hof-Rett, Högachtade Herren, Herr Håkan Ståhle. Samt Dygdädla Frun, Fru Helena Edman.

Dygdädla Jungfrun, Jungfru Elisabet Edman.

        Warda med efterföljande tilskrift ödmiukeligt ihugkomne.

Hwar af ock skiedt är, at tå Högachtade Herr Actuarien i Kongl. Maij:tz och Giöta Rikes Höglofliga Hof-Rett HÅKAN STÅHLE sig nyligen tilböd at på sin bekostnad bemelte Predikan i Liuset bringa, och theraf förthenskul en afskrifft begiärde, hade jag gierna på alt sett mig ursechtat, såsom then ther icke wiste, huru jag antingen mina ther wid hafda tanckar eller papper skulle kunna samla, och återfinna. Hade ock fast heller welat thenna bladen i en wrå lemna, än the Lärdas och Granfarnas ögon underkasta, och widriga omdömen öfwer mig draga. [...]

            Mina Högunstigsta Respective Gynnares och Gynnarinnors
            Tiensthörsamste tienare
            Martin Seth

[...]
    Om skulle nu någor påstå, at bese hwarthera Liljon för sig, så kan ock sådant skie med synnerlig förlustning. Ty Salige Herr Härads Höfdingen GUSTAF EDMAN, hwars åminnelse är hos oss i welsignelse, har visat stor nit och slit i sin lefnad och wandel, och har thensamma altid zirat och besmyckat med Christeliga dygder. Hwar af wi nu besynnerligen ihogkomne hans widtberömda lärdom och höga förfarenhet som han wid Scholar och Academier sig förwerfwat hafwer, thes medfödda diup- och skarpsinniga förstånd til at mörka saker utgrunda och utreda. Thess ifwer och andacht til Gudz heliga ords läsande hörande och betrachtande, thess oskrymtade Gudztienst, i bön och lofsong. Ödmjukhet i lefwerne och omgenge. Trohet emot sin konung, och redelighet emot sin nesta. Och som thenne salige Herrens embete war ett Domare embete, så hade han ock på sin Domstol thetta loford, at han var ingens wen, utan rettwisones, och förthenskul säija kunde: Jag halp then fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hielpare hade. Then förtappades welsignelse kom öfwer mig, och jag tröstade Enckiones hierta. Rettferdigheten war min klädebonad, then iklädde jag mig såsom en kiortel och min dom war min skrud. Jag war thens blindas öga och thens haltas fot; jag war thens fattigas Fader, och hwilkens sak jag icke wiste, then utfrågade jag. En domare war här, som hade wett och samwet, som intet hade at skaffa med falskhet och yppighet, utan med få ord sagt: war from, rettferdig och flydde det onda. Kunnande wi thetta sannferdiga gifna berömet likasom underskrifwa med thenna Saliga Herrens Herr Häradshöfdingens eget Namn GUSTAF, såsom en Gudz Staf, och EDMAN såsom en Sanningzman then ther efter Ed och bätsta samvet sino så hafwer förrettat sitt domare embete at rettferdigheten icke wiket tilbaka. Utan hafwer hafft sin framgång til at warda ett rettesnöre, och rettferdigheten til en wigt. Och sanningen förswaras intil döden.

    När nu ett lius kommer til det andra så blir skenet så mycket klarare, hwilket wi måge förmerckia af thet dygdebloss wi här tilfogom, nemnande nu om Saliga Fru Härads Höfdingskan som både i GUDZ och menniskiors ögon liuflig och teck waret, så för sin fromhet och dygd inwertes som för sin redliga wandel utwertes.
    ANNA war hennes Christendoms namn. Liufligt och teckt namn äfwen som Hanna full med nåd, och nådegåfwor, som efter Pauli ord hade iklädt sig Christum, och sig hade at frögda af Gudz barnskap, hwarigenom wi äge Himmelens arfwedel. Hos henne war ju Gudzfruchtan, uprichtighet och sanning, mildhet och ödmiukhet, ährbarhet och sachtmodighet, tacksamhet och tienstachtighet, fegnade sig på thet högsta så offta hon tilfelle hade at wisa barmhertighet och giöra them fattigom gott, hwarföre ock the fattige så mycket mehra hennes fromhet sakna och öfwer then saknade fromheten så mycket mehra sörja; ei underlåtande at thess priswärda namn uphöija och utbreda: med hwilka ock alle rettsinte instemma och wid hennes afskied henne tilropa; hela församlingen wet at tu äst en dygdesam qwinna. Tu hafwer ett gott rychte när hwar man, och ingen kan säija tig något ont uppå.
    Sorgen är stor och hos thenna Saliga Fruns anhöriga och egna alrastörst, som en gång sakna sina alrakiäresta föräldrar, både Fader och Moder, följande nu them i diup sorg effter til grafwen at ther then sidsta ähretiensten them bewisa. Thessa Liljeblomster äro nu wel them ifråskild, men sielfwe äro the än ock i döden oåtskild. Och thet wisar wår Sinnebild - Inseparabiles, Oåtskilde. Si döden detta Liljepar, Wel hugget af, men samlat har.

    Nöd och död tilstötte. Siukdom kom med hwarjehanda wedermödo, som dock thetta Liljeparet icke förskingrade, utan fast mehra församlade. Och såg man här sammanparada skuldror at korsset i tolamod bära. Then ene tröstade som en Fader och then andra tröstade som en Moder. Tilsammans i kampen; tilsammans i andacht och bönen; tilsammans i trone. Kiärlek och hopp; in til thes the tilsammans hade segren wunnet, och med en munn siunga kunde: jag (i stellet för wi ty här war nu ett hierta, sinne och siäl) Jag hafwer kiempat en god kamp, jag hafwer fullbordat loppet, jag hafwer hollet trona. Här efter är mig förwarad rettferdighetens krona, hwilka HERren then rettferdige domaren mig gifwa skal. [...]

    Och är thenne welsaliga Herr Häradz höfdingen til werlden född på Wisingsö, åhr effter Christi börd 1647 den 17 Septembris. Fadren war Greflige Slottz Befallningzman Welbetrodde nu Salige Erick Swenson, Modren Ähreborna och dygdelskande Matrona Kirstin Johans dotter Holm. Men Saliga Fru Härads Höfdingskan är född i Daretorps Försambling och Skattegården i Hadanga, åhr 1655 den 12 Januarii. Fadren war fordom Härads Höfdingen Ädle och Högachtade, nu Salige Herren, Herr Tyres Gunnarsson; Modern Ädla Sal. Fru Anna Stille : hwilka theras elskeliga Föräldrar, som the sig öfwer then af Gudz nådiga welsignelse förlänta gåfwo högeligen fegnade, så hafwa the ock til en sådan sin fegnad at tacksamligen yttra, genast all Christelig omsorg draget huru theras kiäresta barns ei allena timeliga och lekamliga utan ock andeliga och ewiga welferd befordras motte; och förthenskul med them skyndat ifrå then naturliga til then nyja födelsen, til dop och Christendom. Och på thet ingen afsaknad skie motte i en Faderlig och Moderlig plicht, hafwa the all omhug, flit och mödo anwendt at lära them läsa och skrifwa, öfwa them i Christeliga dygder, men alramest i Gudz och JEsu Christi kundskap, hwar utinnan ewigt lif bestå monde.
    Serdeles som Salig Herr Härads Höfdingens kiäre Föräldrar hos honom förmerckt hafwa en ogemen qwickhet och lärachtighet, så hafwa the utan drögsmåhl låtet honom komma in i närbelägna Wisingzö Schola, hwarest han under tå warande Rectore Magistro Petro Wircknæo en berömelig grund til sina studier leggia monde, ifrå 1654 in til 1663, och ther ifrå med hederligt Testimonio förreste til then berömliga namnkunniga Academien i Åbo, hwarest han wardt mycket wel emottagen, och tå intagen af warande Rectore Magnifico Magistro Andrea Thuronio, som war en af ther warande lärdesta Professorer.
    Här monde tå thenne Salige Herren med all flit sina studier fortsettia, och ingen ting försumma som til thess förkofring lenda kunde. Öfwade sig så i språk som andra wetenskaper at the, som närmare kundskap om hans studier hafft hafwa icke allenast hans liufwa omgenge tå hafwa elskat, utan ock hans flit och framsteg med största beröm ihugkommet, emedan ther med så Lärarenas som sina Medbröders ogemena kiärlek således funnet och wunnet hafwer.
    Och som hans Greflig Excellence Kongl. Majestetz och Riksens Drotzet Högwelborne Herr Peder Brahe af thenna Saliga Herrans goda loford intagen bar för honom en stor Nåd, ty befordrade han honom åhr 1667 til sin Amanuensem, men följande åhr til sin Secretarium, hwilken tienst han til hans Excellences synnerliga nöije så förwaltade, at han ock jemte Secretaire tiensten förordnades till Bibliothecarius, såsom then ther medelst sina stora gåfwors dråplighet och inhemtada förfarenhet thetta dubla embetet med dubbel heder bekläda kunde. Och ehuruwel honom i thenna förnema bestellningen mycket arbete och oro tilstötte, hade han doch innerliga til at tacka sin Gud, som med helso och sundhet honom så styrckte, at han i hela 13 åhrs tid förmåtte i thetta trägna arbete uthärda och lemna hans Greflig Excellence gott nöje.
    Åhr 1677 har Salige Herren Härads Höfdingen effter thens Högstas Faderliga försyn och behag sig i ett kiärligt Echta förbund inlåtit med then ädla Jungfrun, Jungfru Anna Hadelin och sin bröllops högtid then 19 Januarii högtideligen hollet; hwilket theras kiärliga liufwa och tecka 37 åhrs omgenge Gud nådeligen welsignat hafwer med 13 barn, 5 Söner och 8 Döttrar, af hwilka 2 Söner genom salig död föregådt men the öfrige med ömniga tårar sina elskeliga döda Föräldrars på en gång timada frånfelle högeligen wid theras jordefärd behierta.
    Wi wende oss åter igen til thenna Salige Herrans berömwerda lefwerneslopp, hwilken tå han har ett moget emne waret til förnäma förrettningar, blef han åhr 1687 kallad til Lands-Secretaire tjensten i Jönkiöpings Lähn, förwaltande han samma tienst under åtskilliga Förnäma Landz Höfdingars, såsom Herrars Lechtons, Dahlbergs, Gyllenstiernas, och Linhielms tid, öfwer 13 åhr, ei utan theras synnerliga meddelta beröm och loford. Hwar på ock fölgde then hedern, at honom updrogs, genom Kongl. Majestetz Nådigsta fullmacht, Härads Höfdings tienst öfwer Westra- Tweta- och Mo-härader i Jönkiöpings Lähn; uppå hwilken sin domstol han sig satte, skedde thet altid med innerlig bön och åkallan, så wel som med offentelig GUDZ-tienst, påminnande sig holla icke menniskio dom utan Herrans dom och at HERran war med i domen. Parterna har han toligt hördt utan Personers anseende, och på thet han ingen skuld motte öfwer sig draga så har han så noga ransakat och efterfrågat, så noga wägt och öfwerwägt, at han har utletat sanningen och befordrat rettwison. Thet ena örat har han lemnat them ena och det andra örat them andra och så dömt efter GUDZ och Konungens lag, at man motte se kunna, och en fullkommelig betygelse hafwa, honom först och fremst sökia sin GUDZ ähro, sin Konungs tienst; Fädernes landets bästa, och sitt eget samwetz rolighet.
    Med ogemena dygder beprydde thenna Salige Herr Härads Höfdingen ei allena sin domstol utan ock sitt dagliga lefwerne och omgenge, låtande påskina emot sina öfwermenn tilbörlig wyrdnad, emot sina medbröder en redelig förtrogenhet, emot GUDZ Hus och Gudz ords tienare en synnerlig bewågenhet, emot nedrigare en särdeles ynnest, emot de fattiga och torfftiga en berömlig gifmildhet och i sitt hus emot wener en oförliknelig liuflighet, för hwilken orsak skull thenna Salige Herren så wel af monga andra som af sina egna högeligen saknas och sörjes.

    Saknas ock ei mindre thes Salige Husfru Fru Härads Höfdingskan Hadelin, hwars dygd och Christeliga wandel wi aldrig tilfyllest beprisa kunnom. Och som man icke bör bära lius till Solen, at därmed uphöija Solens klarhet, så kan ock onödigt synas at bära lius til thenna dygdesolen, at thes strålar klara giöra, eller med widlöftigare ord Salig Fru Härads Höfdingskans dygdestrimor utbreda, althenstund thes dygd med beröm lyser, och i sig sielf är sitt eget lof och belöning. Doch må ju ingen oss förtenckia, om wi med få ord, men doch med wyrdasamt ährominne i hugkome thess Gudälskande hierta, som var en GUDZ boning, en JESU seng, och thens Heliga Andas tempel. GUD war henne kiärare än gull. Sin GUD höll hon för sitt högsta goda, Gudz ord för sin högsta tröst.
[...]

    Imedlertid thessa Lillieblomster mogna och sin Frö kringströ, beprydd med monga liufwa kringstående plantor; hwilkas ring och rad med monga lyckönskningar wi welsignade, icke utan största fegnad och förnöijelse. Men äfwen mitt i wår fegnad yppar sig en storm, kommande lika som utu öknenne, med regn och owäder, hwar igenom the tecka Maijblomstren så slitas och ristas at the swichta och bugna, wräkas och breckias, och til jorden luta.
    Wi mene här med tiltagande Åhrens och ålderens krempor och siukdomar såsom dödsförbod, hwarigenom thesse Echtemakar förswagades och endteligen then sidsta siukdomen som på reson til Westerhärad, hwarest Salige Herr Härads Höfdingen sin domstohl hade uti Februarii Månad 1714, them tilstötte och esomofftaste vid Tingsförrettningen nederlade, samt i hemreson öfwer 8 dagars tid på Westansiö hindrade tils kraffterna återbringas kunde, och emedan wid hemkomsten til Dykierr siukdomen syntes tiltaga och förmehras, hafwa the ei allenast brukat tienliga läkiedomar til at styrka kroppen, utan ock låtit sig wara angeläget läka och wederqweckia siälen och altså bägge sig låtet bespisa med HERrans Heliga Nattward, hwilken the med synnerlig hiertans andacht anammade och en lefwande tro til sin JEsum betygade.

    I sielfwa siukdomen war thetta merkeligit, at nu then ene, nu then andra af sine seng upsteg, at tiena och i warande swaghet hwar annan tilhanda gå til thes en salig död efter föregången Christelig beredelse them öpnade en åstundat ingång til ewig Himmelsk Sellhet och glädie, som skiedde för Saliga Herr Härads Höfdingen then 21 Martii 1714 Uppå Palmsöndag i Solenes upgång, och för Saliga Fru Härads Höfdingskan fyra dagar ther efter, nemligen then 25 Martii, äfwen wel i Solenes upgång på Skiärtorsdags morgon, likasom ther med utwisande at nu theras Sol upgick med ewig Himmelsk frögd och sellhet och aldrig nedergå skal i ewighet.
    Saliga Herr Härads Höfdingens lefnads åhr äro 67, 3 weckor och 2 dagar. Men Saliga Fru Härads Höfdingskans 59 åhr, 2 månader, 2 weckor och 1 dag. Döden har them welat skilja, har ei sådant kunnat utan the nu äro Liljor, wel af dödsens lija afhuggna, men sammanbundna. Äro förthenskul Inseparabiles, Oåtskilde. Si döden thetta Liljepar, Wel hugget af, men samlat har.
[...]

    I sorgen qwarlemnada Respective kiära barn och Förnäme Anhörige afleggia en ödmjuk tacksägelse hos thenna Högförnäma sammankomsten, så af högre som af nedrigare stånd, som til at betyga sin Höga bewågenhet emot theras Sal. döda och Christeliga medlidande med the Sorgbundna, ei hafwa låtet sig beswärligt falla, med sin Högförnäma Närwarelse the Saliga dödas jordefärd behedras, och således then yttersta Ährotiensten them gunstigt bewisa. The med skyldigsta wyrdnad en slik hög gunst erkenna och i tacksamt minne beholla; samt sig therom winleggiande warda, at med all redobogen tienst och tack, hälst i hugneligare tilfelle en sådan godhet kunna bemöta.