VÖO är en amatörensemble med blandat stråk och träblås. Orkestern firade sitt 50-årsjubileum
med konserter i Vaxholm och Åkersberga hösten 2005.
Repertoaren utgörs huvudsakligen av västerländsk konstmusik från 1600-talet till 1900-talet.
Vi spelar kammarmusikaliskt, ofta i smågrupper med varierande sammansättning och samarbetar
mycket med amatörsångare.
Repeterar gör vi varje tisdag kl 19.00-21.30 (ca) på Sågvägen 38 E i Åkersberga.
Nya instrumentalister välkomnas varmt - bl a finns ett stort och omedelbart behov av stråkmusiker.
Bland blåsinstrumenten finns plats för fler träblåsare, i synnerhet fagottister och hornister.
Upplysningar lämnas av orkesterns ordförande, Lars Wallin, tel 08-540 222 56.
***********************************************************************************
Bland våra viktigaste insatser under senare år räknar vi framför allt vad som troligen var den
svenska ur-premiären på Mozarts opera Zaida, som vi gav i Vaxholm och Åkersberga 1999.
Rollerna besattes av en grupp amatörsångare från Stockholm, Vallentuna och Åkersberga som
sjungit med oss vid flera tillfällen.

Sultanen och hans polischef vid premiären på Zaida i
Vaxholm den 23 april 1999
Året därpå var det dags för ett musikaliskt drama av Johann Heinrich Rolle, Abels död, i
Österåkers kyrka med solister och en liten kör.
Bellmansjubileet 1995 firade vi med att tillsammans med sångarvänner framföra den originalmusik
som Bellman lånat från bland andra Händel, Roman, franska opera comique-kompositörer, populära
visor och annat, medan en trubadur sjöng Bellmans versioner.
Vi har också gjort en konsert med engelsk musik från medeltiden till nutiden och en med svensk musik
från fyra århundraden.
50-årsjubileet firades i november 2005 med en konsert med fransk musik från 1300-talet till 1900-talet.
Saxofonkvartetten Åke Sax, som delvis består av medlemmar i VÖO spelade dels medeltidsmusik av
Guillaume de Machaut, Borlet och Guillaume Dufay, dels musik från omkring 1900 av Satie och
Debussy.
Orkesterns stråkar och flöjtist presenterade en trio av Marc-Antoine Charpentier, och tillsammans med
sopranen Anna Martin och tenoren Per Myrgart framförde orkestern ett litet sångspel från mitten av
1600-talet, Le Mary sans femme. Anna Martin sjöng Debussys tre Bilitis-sånger i ett arrange-
mang för liten orkester och Saties La Diva de L'Empire, och kvällen avslutades med Saties
Je te veux, sjungen av Anna Martin och Per Myrgart till ackompanjemang av orkestern.
På Amatörmusikens Dag 2006 som gick av stapeln på Berga Teater i Åkersberga, bidrog vi med
Mozarts Divertimento nr 1 i Ess dur.
Söndagen den 11 juni 2006 bjöd orkestern tillsammans med några gästspelare på kaffe och musik
av årets tonsättarjubilarer på Prästgården vid Österåkers kyrka.
På programmet stod naturligtvis Mozart med två divertimenti och en tenoraria ur Trollflöjten,
"Dies Bildnis ist bezaubernd schön", i vilken Tamino beskriver sin förälskelse i Pamina. Kvällen
inleddes dock som sig bör med en uvertyr, nämligen Uvertyren till Joseph Martin Kraus opera
Proserpine. Kraus var årsbarn med Mozart och överlevde honom med bara några få månader.
Hundra år före Mozart och Kraus föddes Marin Marais som skulle bli känd som tonsättare
och gambavirtuos i tjänst hos Ludvig XIV i Versailles. Av honom spelades ett par korta
triostycken på flöjt, oboe och fagott. Även en representant för 1900-talet var med.
Det var Dmitrij Sjostakovitj, som skulle fyllt hundra 2006, vars Polka ur baletten Guldåldern
framfördes i ett arrangemang för blåskvintett. Även 1800-talet blev representerat genom
Robert Schumann som dog för150 år sedan. På programmet stod nämligen den andra av hans
Tre romanser för oboe och piano, som är ett av de mycket fåtaliga verken för oboe under Romantiken.
Som avslutning på kvällen presenterades något ganska unikt - ett av Mozarts divertimenti
(Nr 3 i ess-dur) framfört av en stor träblåsarensemble. Från Huddinge i söder till Norrtälje
i norr och från Stenhamra i väster till Åkersberga i öster hade vi lyckats samla ihop en decett bestående av
två oboer, två engelska horn (ett slags större oboe), två klarinetter, två valthorn och två fagotter.
När Åkersberga trädgårdssällskap firade Carl von Linné på Länsmansgården den 14 juli 2007
deltog vi med 1700-talsmusik, bl a med några melodier som Linné själv nämnt i sin dagbok som
musik han tyckte särskilt mycket om.
Den 3 juni bjöd vi, tillsammans med Åke Sax, på musikalisk soaré på Prästgården. Temat för dagen
var 1900-talets musikstilar - ragime, pop, rock'n'roll, jazz, tango, musikal samt brittisk och brasiliansk
folkmusikinspirerad kammarmusik.
Det var 1953 som Vaxholms Orkesterförening bildades vid ett möte på "nya skolans" aula. En av
initiativtagarna var kommunalborgmästaren Torsten Brissman, som också blev föreningens förste
ordförande. Många av medlemmarna ingick i KA1s regementsmusikkår, så när denna after några år
lades ner råkade orkestern i svårigheter. Under tiden hade folkskoleläraren Lennart Fehrm och
kantorn Ragnar Pilström i Åkersberga bildat Österåkers Musiksällskap (1957), och snart inleddes
ett samarbete mellan de båda orkestrarna. Resultatet blev en hyggligt stor kammarorkester på
mellan 20-30 musiker som spelade den "vanliga" klassiska amatörorkesterrepertoaren - Mozart,
Beethoven, Haydn, Schubert - och gav konserter med kända solister som Käbi Laretei, Janos Solyom,
Inger Wikström, Ib Lantzky-Otto oa.
När Vaxholm och Österåker slogs samman till en kommun på sjuttiotalet gick även orkestrarna
formellt samman (1974), men när kommunerna åter skildes åt förblev orkestern en och odelad - i alla
fall i ytterligare några år. Till följd av inre stridigheter lämnade tyvärr några av vaxholmsmusikerna
orkestern 1985, något som förevigades i en femtio minuter lång TV-film, Orkestern som sprängdes,
av frilansfilmaren Karsten Wedel och poeten Folke Isaksson.
Lyckligtvis blev det en stor bit kvar av orkestern, och under de följande åren blev det både en ”turné”
till Dalarna med Jan-Åke Hilleruds Spelmansmässa, ett gästspel som operettorkester när Thomas
Jahnke satte upp sin mycket egna version av Sköna Helena på Vaxholms biograf och många
konserter i Vaxholm och Åkersberga, bl a en bejublad konsert med Sona Stjernquist som repriserades i
Norrtälje.
På 90-talet försvann flera av de äldre medlemmarna och några av de yngre flyttade från orten, men den
”hårda kärnan” blev kvar och vid millennieskiftet lyckades orkestern som sagt tillsammans med en grupp
amatörsångare tom åstadkomma en urpremiär för Sverige av Mozarts opera Zaida. Och bara något
år senare satte man upp en musikalisk berättelse, Abels död, i Österåkers kyrka.
De senaste åren har orkestern tyvärr åter krympt eftersom några medlemmar har försvunnit av
åldersskäl, sjukdom eller avflyttning, och trots att både Vaxholm och Österåker växt kraftigt under de
senaste femton åren har det blivit allt svårare att rekrytera nya musiker här. Så, plocka fram fiolen, violan,
cellon, fagotten eller vad du nu spelar och kom med i Vaxholm-Österåkers Orkesterförening – annars blir
det kanske inga fler jubileer!!!
Reviderad 6 februari 2010