Katarina älskade bad i alla former och har man så stora funktionshinder som hon hade bör inte praktiska svårigheter hindra åtkomst till de glädjeämnen som står till buds, ansåg vi.
En lösning för karbad var enkel att hitta. Katarina fick en Rifton badstol från Hjälpmedelscentralen. Ryggstödet kan ställas in i lämplig lutning och nederdelens framkant vinklas upp så sitsen skålas. Ett rejält bälte med kardborrknäppning höll Katarina ordentligt på plats. Huvudstöden som följer med behövde hon inte använda. Vi fyllde karet så vattnet nådde Katarina till midjan när hon satt i sin stol och lät henne beroende på dagsform antingen sitta upprätt och plaska eller ligga mer bakåtlutad och slappna av.
När Katarina var i åttaårsåldern hade hon vuxit ur minsta Riftonmodellen men storleken större var alldeles för stor. Katarina kasade ner mot sitsens kant och satt inte alls bra, så vi bytte stolmodell till stolen på bilden. Stången med sugkoppar fästes på insidan av badkaret och hindrade Katarina från att lägga sig framåt och doppa kanylen i vattnet.
Bad i bassäng, hav och sjö var däremot en utmaning. Alla hjälpmedel bygger på att man kan flyta på rygg i vattnet, vilket inte är så lyckat om man har hål på halsen.
När Katarina var liten kunde hon plaska hyggligt med olika varianter på badringar. Vi använde först en babymodell där barnet sitter i en "byxa" under vattnet, en byxa som är fäst vid en badring med ryggstöd.
Tack vare att Katarina var extremt småväxt fungerade ringen någorlunda tills hon var fyra år; sedan var den definitivt för liten.
Då fick vi kontakt med Lennart Lundberg med egna företaget Care Trade Nordic som utvecklat hjälpmedlet Dainy. Lennart hade skapat Dainy som ett hjälpmedel för vattensport för personer med rörelsehinder, men blev eld och lågor när jag berättade om Katarina.
Han tog det hela som en utmaning och genom åren hjälpte han oss att utveckla och anpassa Dainy efter Katarinas behov. I Dainy sitter man i en hästskoformad ponton grensle över en sadel. Utifrån det individuella behovet fixeras kroppen med remmar och selar. Det räckte inte för Katarina som på grund av sin hypotoni - låga muskelspänning - fungerade som en sann utbrytardrottning och slank ur allt man försökte fixera henne i.
Så Lennart sågade av benen på en liten plaststol och monterade den på pontonen. Stolen försågs med ett alltmer invecklad system av selar och remmar och då satt Katarina stadigt. Så småningom lärde sig Katarina att sitta allt bättre, men var fortfarande inte tillräckligt stabil för att klara Dainy
i originalskick. För att hon skulle kunna bli mer aktiv i vattnet gjorde Lennart en ny sadelstång med midjebälte och efter en del justeringar fungerade den nya modellen utmärkt. Nu kunde Katarina plaska sig fram mycket bättre och fick betydligt mer bengympa i bassängen.
Läs gärna mer om hur Katarina bidrog till utvecklingen av Dainy och mer om Care Trade Nordic och företagets produkter för personer med funktionshinder.
Ungefär samtidigt som Katarina fick sin "nya" Dainy, hittade vi en specialflytväst som heter Difa Vest, kompletterad med uppblåsbar krage. Med väst och krage kunde Katarina under sträng övervakning - det är lätt att vända över till mage med västen - flyta på rygg i bassängen! Jag ska aldrig glömma hennes häpna förtjusning första gången hon provade västen i bassängen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, där en sjukgymnast välvillligt lät oss testa den väst de hade. Hon plaskade för fullt med sina händer och skrattade lyckligt.
Vi hade tänkt att Katarina skulle träna med västen och få plaska och leka fritt i sin Dainy - där hon satt säkrare upprätt. Så blev det inte. Katarina hann använda västen vi köpte tre gånger och sin färdiganpassade nya Dainy ungefär lika många gånger. Och något foto på Katarina i västen blev det inte. Ibland blir det aldrig någon "nästa gång".
annika_60@hotmail.com
Tillbaka | Hem