Wassermans resa till Nederkalix
år 1767
Bara kattsilver i Raggdynan - men hade ett fartyg
strandat på berget ?
Månsbyleran - den bästa i socknen
Skogen kullfälld - till tjärubrännning
och kol
Vårdkasar - utplacerade på flera berg
Olof Hederyd har skickat oss ett protokoll undertecknat av Friedrich Wasserman. Denne hade 1765 erhållit malmletaresysslan vid Wästerbottens Bergmästaredöme. Hans första malmletareresa gick till Pahtavaara gruvfält 1766, vidare gjorde han även en resa till Umeå-trakten förutom denna resa till Kalix.
Han kom till Torneå som guldsmedsgesäll 1762, föddes 1744 eller 1745 och var förmodligen son till silversmeden i Lindesberg, Christoffer Wasserman. Fredrik flyttade 1773 till Luleå och blev där rådman, stadsnotarie och även postmästare från 1781. Hans levnad blev emellertid kort - dog 24 maj 1784, knappt 40 år gammal.
Eftersom protokollet även belyser annat än ev. malmförekomster - tex får vi veta en hel del om tjärubränningens inverkan på skogen, lerförekomster och dess användning mm.- så borde detta ha ett allmänt intresse.
Jag har nedan gjort en avskrift av protokollet. Noteringar
i kursiv stil inom parentes är förklaringar som jag
infogat. Den feta stilen på namnen finns inte i orginalprotokollet.
/B-GN
Malmletarerelation i Westerbottens Bergmästare
döme för år 1767
För att fullgjöra min malmletaresyssla har jag förledne sommar föresatt mig at anställa en Resa till NederCalix sockn och therstädes efterspana; samt i ögnasikte taga the orter och ställen, som åtskilliga ryckten utspridt wara betydelige. Hwarföre och sedan jag förskaffat mig en pålitlig wägwisare, som tillika gjordt mig biträde med roende, begifwit mig sjöledes från Torneå Stad igenom Torneå Skärgården till Calix sockn och Sangis Bys egor, hwarest jag först stadnade.
Som jag hört åtskilliga berättelser at på Borskärsnäset, (Båtskärsnäset) som är en udde, wilken till ¾ dels mil skjuter ut från fasta landet åt hafssidan, skall blifvit funnen silfwermalm; gaf jag mig i samtal med de närmaste Byamännen om nyssnämda ställe; Hwilka Byamännen berättade åtskilligt om thetta ställets riktighet i så stor grad at man ej kunde anse sådant för annat än idel skråck.
Imedlertid gaf jag mig i följe med min wägvisare till nyss nämda ställe och det så kallade KrokfierdsBerget som ligger ¾ mil ifrån Sangis By, på Borskärsnäset och nämda Bys egor i sydwäst ifrån Byn utmed Krokfjerden kallad; Foten till thetta berg är åt Östra, sydöstra, norra och nordöstra sidorna wuxen med små skog af gran björk och litet tall, i en tunn svartmylla blandad med fin sand. Bergets perpendiculaira (lodräta) högd är wid pass 50 alnar nog (ganska) brandt i donläger (sidolutande) liggande warf trappwis uppför, alt till öfwersta klinken. Bergets strykning går accurat (exakt) efter Compassen i Norr och Söder samt utgjör i längden 400 och bredden 80 steg. Thetta berg som är med stora stenar öfwerallt hölgt samt mästadelen helt bart utan jord, består af en ganska mörck gråbergsart med lysande skimmerkorn isprängd, mycket hård och fast, hwarfsstrykningarna hysa en något lösare bergart, men af samma beskaffenhet som fasta hällen.
Ifrån södra sidan om berörde berg, där Bergsfoten sig slutade widtog en hed, som närmare berget består af en rund klapursten, men längre derifrån ligger en liten slätt, bestående af en gröfre sandmo, hwilken är öfwervuxen med gles tallskog. Närmare intill et annat Berg wid namn Gölihatt, ändrade denna sandart sig, så at den är alt finare och finare, samt under Berget öfverhölgd med swartmylla. Skogen är här mera blandad af gran och Björck.
Nyssnämde Gölihatt, som ligger nära intill förenämde Krokfjerdsberget i Sydwäst är en ganska högländt bergstrakt, belägen mitt på förenämde Borskärnäset. Bergsfoten är med stora stenar och lössnor alt öfwerhölgd. Skogen är här gles och består af små tallskog, tjenlig till Tjerubränning. Thetta Berg är ganska långslutt åt alla Kanter, men tillika högt at det för sjöfarande i Bottniska wiken tjenar till landkänning. På högsta spitsen är här en Wårdkasa af fet Furu sammanrest, hwilken wårdkasa utan twifwel warit ämnad att nyttjas i ofredstider.
Sydöstra sidan eller den yttersta delen som af näset hugger ut åt hafssidan är alt med tunn mylla och små löfskog öfwertäckt.
Härifrån begaf jag mig till norra ändan af näset eller den delen som stöter till fasta landet, 1/4 dels mil ifrån Gölihatten, till Lappisbäcksberget, som är beläget utmed Lappisbäcken , hvilken har sitt ursprung ifrån Lappisträsket ½ mil härofwanföre i nordwäst: I denna bäck är ett godt wattufall, hwari Sangisborna hafwa en såg- och mjölqwarn. Detta Lappisbäcksberget, som ej är högt, har sin stykning i syd sydväst och nord nordöst. Är merendehls bart, utan någon jord eller skog: längden utgjör ungefärligen 200 och bredden 90 alnar. Bergarten härstädes är liusgrå men halfwa Bergsränderna bestå af hwit fältspat och qwarts i dagen. Jordarten häromkring är mycket blandad, dels med sand dels små sten och dels swartmylla. Skogen består af gran och tall; där sandmon är wäxer ymnogt af den så kallade renmåssan, af hwilken Byamännen årligen samla en myckenhet och nyttjar till boskapsfoder, hwaraf boskapen trifwes wäl.
Sedan jag på detta näs i ackttagit, hwad
som i det nogaste skin kunnat, så begaf jag mig, utan at
därstädes träffa något som kunde wara nyttigt,
längre bort, samt tog wägen till Calix Elf, som
ligger 2 mil ifrån thetta näset.
Nyssnämde Calix Elf ligger 6 mil ifrån Torneå stad i wäster. Denna elf, hwilken har sitt utlopp i hafvet emellan åtskillige klippor och skjär, eger en ganska wacker utsikt; den är jämväl så djup at man med jackter och smärre fartyg kan segla up till kyrkan, som ligger ½ mil från ifrån elfmynningen elfven uppföre.
I utloppet är älven ganska spak; men ½
mil ofvanför kyrkan är den första forsen som kallas
Stråkan och är nog(ganska) strid. Widare
tog jag wägen där ofwanföre till en by som heter
Rijan, hwarest jag tog station för at med beqwämlighet
kunna förrätta mina resor däromkring.
Ifrån Rijan gick jag til fots längre up efter elfwen til en by, som heter Brattlandet, hwilken ligger 1½ mil ofwan Calix kyrka. Emellan nämda Byar äro ganska strida och branta forsar. Åbräddarne på ömse sidor branta och höga, hwilka årligen om wåren utskjäras af isen, som tillika förorsakar, at Elfwen årligen blifwer grundare i samma måhn, som bredden tilltager.
Ifrån Brattlandet gick jag tillika med wägvisaren till ett Berg wid namn Raggdynan, som ligger ¼ mil ifrån Byn; Emellan byn och detta berg är en småwäxt skog af tall och gran i åtskillig jordmån. Wägen häremellan är nog (ganska) stenig. Jordarten wid bergtfoten på östra och sydöstra sidorna består af en rödaktig mylla nog (ganska) lik Kjärrjord, och är nog sänckaktig som härflyter af det ifrån berget ständigt rinnande wattnet, hwilket ej på minsta sätt syns wara mineralicerat. Detta bergets högd är ansenlig, samt mäst brant på nordöstra , östra och sydöstra sidorna, bestående ifrån foten til öfwersta högden af stora lössnor och hällar. Dess sträckning går i Nord nordost och syd sydwäst, längden är ¼ dels och bredden 1/8 dels mil.
Mitt uppå detta berg, på sydöstra sidan om bergsryggen är en stor Cavitet,(sänka) ungefärligen af 90 alnars diameter, hwilken för få år sedan tillbaka, sades hafwa warit full med watten, och är här ennu ganska sänckt med långt sjögräs och små buskar. Folket berättade at här skulle tillförne hafwa funnits efterlemningar af ett fartyg, jemte botten och sidwrängorne, men sådant kunde jag ej på något sätt blifwa varse.
På wästra sidan om bergsryggen är stora slätter rund klapursten, som ligger i horizontella och paralella linier längs utåt bergsryggen i en jämn lutning åt sydvästra och nordwästera sidorna , hwilket tyckes gifwa anledning tro at detta Berg legat under watten, ehuru det är det högsta Berg, som där i trackten syns. På den högsta högden af detta berg är en Wårdkasa uprest.
Wid södra sidan af bergshögden är en twär perpendiculair (lodrät) wägg, som stryker nästan ifrån öfwersta högden till närmaste foten, den är somligstädes till 20 alnar i högden, samt går i öster och wäster. Nederst wid denna bergswägg, ungefärligen 50 steg från öfwersta bergswäggen är på et ställe en håla under berget til 9 alnars längd uti hwilken håla jag inkröp för at undersöka om där skulle finnas någon ändring i bergarten, men sådant ,ehuru jag slog flera stenar lös, kunde ej märckas.
Bergarten härdtädes består af liusgrå skimmer, blandad med gröfre qvartsgryn. Denna bergart är nog skifrig och lossnande, hwaraf ock händt, at här ligger stora stenhällar, som äro helt flata och stora, men tillika ganska tunna och wore således tjenliga til murning, därest folket wiste at gjöra gagn deraf. Sjelfwa bergsränderna bestå af grå qvarts och skimmer eller det så kallade kattsilver.
Nyssnämde berg är thessutom hel bart, utan minsta jord eller skog uppå södra, wästra pch nordwästra sidorna, nedan om berget är en god skog, bestående af wacker tall, samt något gran och björck. Jordarten är något sandblandad af en fin rö mylla bestående; och wäxer här, särdeles på de högläntare ställen en ymnoghet af renmossa.
Sedan jag wandrat omkring hela denna marken, så begaf jag mig åt Rijan tillbaka: Hwarifrån jag ytterligare fortsatte resan norrut til ett berg wid namn Krokträskberget, som ligger på Rijbyns egor. Detta berg är belägit utmed et litet träsk Krokträsket kallat, ¼ dels mil ifrån Rijbyn.
På södra sidan formerar detta berg en lång slutning, hwilken är öfwerwäxt med en kort och gles tallskog, som wäxer i lös sanden. På norra och och nordöstra sidorna är det ganska twärbrant, samt stupar åt träsket. Strykningen går i nordwäst och sydost. Bergarten öfwerst på berget består af en liusgrå bergart och bergsränderna af en torr skimmerblandad qwarts; men åt den sidan som weter åt träsket är bergarten förwittrad och faller af i stycken då man slår på honom: Dess yta är rostig och mörck, men längre in är han liusgrå i bottnet, samt luktar något af främmande ångor.
Widaare fortsatte resan längre i sydwäst, förbi Krokträsket, hwarest jag nyttjade en ganska smal och willsam gångstig förbi åtskilliga små träsk til et träsk wid namn Mjöträsket, hwarvid åtskillige bergstrackter äro rundt omkring belägne. Detta träsk som ligger 1 ¼ mil ifrån Rijbyn samt utgjör i längden ½ och i bredden 1/8 dels mil, är trenne byalag tillhörigt, hwilka här för träskfisket taxerar, nemligen Gammelgårds Byamännen, som ega sin andel i träsket längs i sydöstra ändan, hwarest är ett litet men tillika ett gott wattufall, hwilket nyssnämde Byamännen tillförene nyttjat till en Sågqwarn, men sågqwarnen är för avlägsenheten skul i sednare tider flyttad närmare till Calix Elf, hwarest likawäl nyttjas samma träskwatten och sågas allenast höst och wår i anseende til wattubristen, som på de andra årstiderna gemenligen infaller. Medlersta delen af träsket nyttjar Ribyns byamännen, samt den öfwre ändan af berörde träsk är Börjelsbyn tillhörighet. Wid nordwästra ändan af thetta träsk är en Bergstract under namnet Miöträskberget, som är belägit på Börjelsbyns Egor 1 ¼ mil i Sydwäst ifrån nyss nämde by. Detta berg berättades wara 1/8 dels mil i längden och äfwen så i bredden. Ifrån den sidan, som är närmast åt träsket är berörde berg nog brandt med jord öfwertäckt til öfwersta kullen eller ryggen hwarest det är bart. Jordmånen härstädes är sandmo, med en tunn mylla öfwertäckt, i hwilken sanden wäxer någorlunda god skog af tall och någon enda gran. Högden är ansenlig på nordöstra sidan hwarest Berget är brantast; men de undre sidorna af Berget formera en lång slutning hwarest ömning skog fordom vuxit; men har i senare tider blifwit nedfäld och det merendels till Tjärubränning, hwilken i denna socken mycket idkas. Bergarten härstädes är fast hällebergsart, liusgrå i färgen. I bergsränderna synes en Skifferblandad fältspat och qvarts.
På västra sidan af Berget är en stor slätt, som är äfwertäckt med rund klapursten, hwilken ligger radtals horizontelt efter Bergsryggen.
På norra sidan om Miöträsket, har skogselden flerestädes lemnat efter sig beklagelige minnesmärken. Jordarten är härstädes blandad med sten och grus, sedan Swartmyllan och grästorfwen blifwit förbränd af elden.
Wägen togs sedan tilbaka på Nordöstra sidan om Miöträsket öfwer åtskillige större skogstracter. Här omkring är skogen nog kullfäld och nederhuggen, mäst till Tjärubränning. Enär skogen därtill fällas och nyttjas, hushållas gemenligen på det sättet, at allenast de feta och mogna furor afhugges, eller ock med tåg kulldragas, af hwilka tagas endast det fetaste af trädet och merendehls det öfriga undergår förruttnelse, utan at blifwa til någon den aldra minsta nytta anwänd. Huruwida en sådan hushållning kan förswaras, är mig aldeles obekant. Jordarten är nästan enahanda med den sist beskrefne.
Holmträsket delar sig i twenne delar, hwilka genom en ås åtskiljas och kallas stora och lilla Holmträsket, af hwilka det förra är beläget på Rijbyns och det sednare på Börjelsbyns egor. Dessa träsk äro efter berättelse allenast ¼ dels mil i längd och bredd. I norra ändan af bemälte Träsk är ett Berg, Hwilket jag wid återkomsten tog i ögnasikte. Foten af detta berg är med en tät och hög granskog i en djup swart mylla öfwerväxt. Sjelfwa Berget, som åt alla kanter är nog brant, är med myckenhet lösa och stora stenar öfwerhölgt; Dess strykning går i nordwäst och sydost och är belägit på Rijbyns egor ¾ del mil från Byn i sydwäst. Hällearten är här ganska mörck och tät, bestående af qvarts, hornskiffer och skimmer. Bergsränderna bestå af torr qvarts och skimmer om hwarannan blandade.
Widare ifrån ofwannämde Bergstract togs vägen tillbaka på Östra sidan om Krokträsket til et Berg som heter Boberget och är belägit på förenämde bys egor invid fäbodarne, 3/8 dels mil ifrån sjelfwa Byn i sydsydwäst. Foten af Berget är med kort och gles tallskog öfwerwuxit i sin sandmo, dess sträckning går i wäst nord wäst och syd ost. Bergarten är wid foten råstig, lika den Bergarten, som wid Krokträskberget är beskrefwen, men öfwerst är hällearten ganska fast och tät, bestående af den wanliga hällearten, som här allmänt finnes och förut är beskrefwen.
Ifrån Boberget till Rijbyn är en ganska smal gångstig och är hela denna tracten ganska Bergig med gles gran samt någon löfskog öfwerwuxen.
Efter återkomsten ifrån beskrefne Bergstracter, begaf jag mig tillbaka ifrån Rijbyn Calix Elf utföre och på wästra sidan om elfwen tog i ögnasikte Månsbyberget, som, är belägit på Månsby egorna, 3/4dels mil nordwäst ifrån Calix kyrka wid stora landswägen, men allenast et litet stycke ifrån Månsbyn. Jordarten kring Bergsfoten på nordöstra sidorna är en moblandad lera, som wäl är något sammanhängande när den med watten är angjord, men så snart den har stådt någon tid i luften faller den åtskils; Icke heller är den eldfast; Härwid får jag anmärcka, at i denna socken är ganska ont efter Ler til murning och andra oeconomiska behof, som förorsakar allmogen och ståndspersoner mycken swårighet, i synnerhet wid murningen, hwarföre ock deras Spisar och skorstenar nästan ständigt i anseende til den klena rappningen måste lagas och förbättras, ehuru de dessutom äro med trä fordrade. Den lera som finns wid Elfsbrädderna är en ganska mörckblå lera och luktar starckt af vitrill och Swafwelsyra; men när den legat någon tid i luften, så förwittras den och blir helt lius til färgen , samt förlorar all sammanhängande kraft och förfaller til en fin mo. Wid denna by är dock den bästa leran som finnes i hela socknen, hwarföre den ock nyttjas til Tegelbränneri och murning.
Bergarten wid detta berg är nog lika med de förr beskrefne Bergstrackterne. För övrigt är detta berg ganska brandt på den östra sidan; men på de andra sidorna wara långslut och är samma Berg öfwerwuxit med små skog samt merendels öfwertäckt med moblandad lera och mojord.
Uti detta berg är märkwärdigt, at det är itu remnadt och remnan består af tvenne alnars bredd, 12 a 16 alnars djuplek samt 80 alnars längd: Här har Berget klufwit sig uti tunna lameller om 1 qvarter tjocklek, hwilka nederfallit i öpningen och til en stor del upfyllt densamma, så at djupet nu allenast är , som nyss nämt blifwit. Denna spricka går perpendiculair(lodrät) ända ner och har sin strykning linea recta i syd syd wäst och nord nord ost. Bergarten är annars ganska hård och fast och går sjelfwa bergets strykning i öster och väster. Bergsränderna äro oredige, betående af skimmerblandad qvarts, som är nog (ganska) förwittrad i dagen. Omkring hela denna bergstrackten, är en nog (ganska) medtagen skog, betående af gran och små tall och nyttjas til kol fournering wid Meldersteins Bruk i Råneå Sockn, som ligger 5 ¼ mil härifrån.
Thetta är hwad jag för denna gången kunnat på mina resor anteckna och uppgifwa.
