Från Kalix Horisont
Nedan kommer, när andan faller på, att införas lite smått och gott med anknytning till Kalix
OBS! Copyright, text och bilder: Bengt-Göran Nilsson
Bilder kan köpas, maila i så fall här
Kalix kyrka våren 2006
Sjö i Stenbäcken, Kalix 5 maj 2008
På måndagsmorronen vaknade de boende, intill Sänkvägen och Bandvägen i Stenbäcken Kalix, upp betydligt rikare. De hade nämligen begåvats med sjöutsikt och taxeringsvärdet borde ha skjutit i höjden.
Under natten hade den sänka som finns mellan ovan nämnda gator fyllts med smältvatten. Här har tidigare varit en bäck, men när området bebyggdes fyllde kommunen igen bäcken och lade ner en dagvattenledning. Det var denna som nu hade ”korkat” igen.
Många skolbarn kom blöta till sina lektioner. Ty områdets barn har här sin skolväg och måste passera en tunnel under järnvägen för att komma till skolan. Även denna hade översvämmats och barnen med sina cyklar försökte forcera vattnet. En del lyckades och andra inte och blev då stående i det halvmeterhöga vattnet.
Andra som gillade det här med vatten var det gräsandpar som tagit
området i besittning och nu fick utökat revir för sina simturer.
Kommunen ryckte ut med spolbilar, men hade ännu vid 12-tiden inte
lyckats få upp den igenstockade dagvattenledningen. Vattnet stiger
så sakta i den nyanlagda sjön. Och i villornas källarutrymmen
sipprar vattnet in. Men vid dagens slut lyckades man få en öppning i
ledningen och vattnet slutade att stiga. Förhoppningsvis sjunker nivån
så småningom
Text och foto: Bengt-Göran Nilsson
Kultur i Kalix? 2008-03-31
Man tar sig för pannan när man läser om Kalix kommuns hantering av kulturen i Kalix.
Nu senast så ber man Kalix Fiskemuseum packa och dra för att i stället plantera palmer på den anrika kajen, den som en gång var Kalix knutpunkt. Här angjorde stockholmsbåtarna med sina laster av varor till Kalix köpmän och här var livlig trafik med bogserbåtar och kustångare.
Det som nu är på gång liknar den modell som bolagsherrar på Karlsborg praktiserade på 1870-talet. För att kväsa det nybildade Nya bolaget (Nyborgs såg) så skickade man helt sonika upp folk hit till kajen i Kalix och rev ner deras magasin för att på så vis stopp verksamheten. Och man lyckades också få bolaget i konkurs.
Går det åt samma håll för de idogt arbetande för fiskenäringens belysande? Ja, risken är stor om de tappar sitt fotfäste.
Kulturen är viktig för vår kommun säger Robert Forsberg. Kan man lita på det? Njaa!
Kulturen har alltid fått agera strykpojke. Den var förr en egen nämnd med inte alltför mycket pengar att spendera. Se’n slogs den ihop med fritidsnämnden och fick ännu mindre pengar att råda över.
Och, instoppad i Fritidsnämnden så har den inte så mycket att säga till om när uppvärmda planer, bowling- och boulehallar är på tapeten. Nämnden har så lite pengar att den inte ens vill medverka till att synliggöra kommunens äldre historia. Sök ”Fria pengar” säger den, men vi har inga pengar nu, kanske sedan.
När den här nämnden presenterar sina bidragbestämmelser så finns kulturen endast nämnd i en liten bisats som att stöd kan endast påräknas av de föreningar med verksamhet för ungdomar 7-18 år gamla som involverar kulturinslag (man har visst höjt den övre gränsen till 20 år). På så vis diskriminerar man vuxenföreningar, de är ingenting som man satsar på. En syn som man förhoppningsvis nu har chansen att ändra på eftersom bidragsförslaget återemitterades till Fritids- och kulturnämnden.
Det är nu upp till bevis för Kalix kommun att visa om det här med historia och kultur är nå’t av intresse för kommunens styrande. För kommunens innevånare och besökare är dessa aktiviteter definitivt av stort värde.
Bengt-Göran Nilsson
Tagen på bar gärning
Häromnatten väcktes jag av min hustru.
- Jag kan inte sova, jag tror vi har främmande i huset.
- Äh, lägg dig på andra sidan och sov, int’ är här nå’n.
Men då hördes plötsligt ett skrapande ljud i väggen som vetter mot husets västra gavel.
Det var tyst ett tag och sen fortsatte ljudet.
- Ja, nog är det nånting ini väggen. Vi har väl in’t fått in råttor, sa jag och slog näven i väggen, tände lyset och spanade under sängen. Inget syntes, men det krafsade till igen och ljuden fortsatte ytterligare ett tag.
- Vi får kolla läget imorgon, nu drar vi täcket över huvudet och sover.
Efter en stund upphörde de krafsande ljuden och det som nu hördes var tydliga snarkningar från makarna Nilsson sovrum.
På morgonen upptäcktes spår på gaveln och där fanns tydliga avtryck av något djur som kalasat på de blomrester som fanns i rabatten och som var lätt tillgängliga, eftersom det var nästan snöfritt intill väggen.
- Ja, där har vi våran ”råtta”, det var en stor krabat som varit här och käkat.
Vi åkte ner på stan och vid återkomsten ligger en prydlig hög svarta kulor framför ingången. Spåren leder från husets gavel och över till grannen. Och där står den ju, den stora ”råttan”, livslevande! Men den hade horn på huvudet!
Tydligen smakade de gamla blomresterna riktigt bra och nu var det till att kolla om det fanns nå’t lika gott vid grannens gavel.
Månntro grannens blommor smakar lika bra?
2007-12-10
Julgröt i Bygdegården
I helgen var jag inbjuden på julgröt med tilltugg till Bygdegården i Innanbäcken. Det var den livaktiga Bygdegårdsföreningen som arrangerade det hela. Och när dess ordförande, Kurt-Lennart Olofsson, hälsade välkommen så väntade en verklig överraskning. Undertecknad med hustru premierades med ett livslångt hedersmedlemskap i Bygdegårdsföreningen.
Det var naturligtvis boken om Innanbäcken som låg till grund för utmärkelsen.
"Boken om Innanbäcken - En backig by vid Kalix älv" ger oss alla en bättre plattform för avstamp mot framtiden då vi får bättre kännedom om byns historia och dess innevånare före oss" löd bl.a. en del av motiveringen.
Det är ju alltid roligt när någonting uppskattas och vid lämpligt tillfälle blir det förståss en mera ingående utläggning om byn och dess invånare. För som Kurt-Lennart sa, det är ju vanligt bland pristagare att det blir en föreläsning efter utnämningen.
Väl mött!
Innanbäckens Bygdegård
2007-11-09
Utanför Galleria Kalix samlades Kalixborna innan klockan slog 10.00 den 9 november.
Strax efter 10.00 slogs portarna upp och folket strömmade in. Genast fylldes affärerna med intresserade kunder i den smakfullt inredda Gallerian och kaffeborden på innetorget fylldes med folk. På Systembolaget klippte man bandet och allt var igång.
Grattis Kalixbor!
Vädret var ruggigt med slask och regn, men ett par damer,
Britt-Mari Sandqvist och Sirpa Holmqvist, gick omkring med kaffevagnen och
bjöd på värmande dryck.
Trollkarlen, som hade kommit sig upp en bit över marken, underhöll med olika trick.
Säljakt i Bottenviken
Pålängebor på sälisen
Gerhard Isaksson har utkommit med boken Säljakt i Bottenviken .
Den har underrubriken Pålängebor på sälisen och vi får följa med på äventyrliga färder på den osäkra isen i Bottenvikens norra del.
Säljakt var ju förr en vanlig företeelse bland kustbyarna i Norr- och Västerbotten samt även på den finska sidan.
Gerhard har haft tillgång till dagböcker förda av pålängebor och i dessa får vi del av de ofta strapatsrika färderna på jakt efter säl. En näring som nu helt har upphört och som Gerhard förtjänstfullt beskrivit.
På våren pågick spaning från Degerberget ut mot havsisen och säljägarna hade lärt sig att läsa av ”blånaden”, som vid viss molnhöjd reflekterades på himlen av öppet vatten eller av de vakar som bildades i havsisen.
Och när ”Fagerör-Agnar” kom in i köket i Isigården och rapporterade: Nö djär e ät langt isi vaka, då var det dags att ge sig iväg.
Med hästar, oftast två per jaktlag, transporterades sälbåt, jollle proviant, bränsle, kläder, bössor och allt som behövdes för att klara flera veckors tillvaro, ut till iskanten i Bottenviken.
Färden ut till öppet vatten kunde ta en till tre dagar beroende på föret och sedan vände kuskar och hästar hemåt medan säljägarna sjösatte båtarna för att sedan söka god jaktis.
Vi får via dagböckerna följa jägarnas strapatser och vedermödor. Ibland blev man fast vid båten i väntan på gott jaktväder och även det kunde vara påfrestande.
Gerhard har även lyckats insamla autentiska foton från jaktfärderna och boken utgör en värdefull dokumentation av den urgamla säljakten och dess metoder, tillkommen i allra sista stund av en som även varit med om jakten på Bottenvikens sälar.
Boken säljes av författaren och köp kan förmedlas även via undertecknad.
Bengt-Göran Nilsson
Läger på Sälisen. Under tälten i båten sov man, lagade maten, reparerade bössorna. En mast riggades upp och förseddes med ett klädplagg som signal att titta efter när man kom hem från färder ute bland drivisen. Kläder och stövlar hängdes på tork. Med tubkikaren avspanades området.
Författaren Gerhard Isaksson
Grytnäs - Ett framtida museicentrum?
På Grytnäs pågår febril verksamhet. Den gamla herrgården från 1870-talet är under renovering, men samtidigt fungerar den även som vandrarhem och ett ställe för fester och sammankomster och dylikt.
En bok om Grytnäs historia är också på gång. Här kommer vi att få ta del av historiens skiftande vingslag allt ifrån 1500-tal och fram till idag. Bondehemman, posthemman, gästgiveri, postkontor, herrgård, semesterhem för husmödrar och vandrarhem är några av de rubriker som är tillämpliga på Grytnäs.
Och kanske blir det nu även ett centrum för museiverksamheten i Kalix med omnejd. Planer finns nämligen att bygga ut verksamheten med en länga som skulle kunna inrymma det museum som finns nerpackat i Folkets hus källare, kanske en avdelning för gamla bilar, mm. Som sagt planer finns och vi får se om de går att realisera.
Grytnäs Herrgård 2007
Vinterpromenad
Brukar dagligen ta mig en promenad och då får kameran oftast följa med. Igår, på Trettondagen, var det väldigt vackert med solen som nu börjat klättringen allt högre över horisonten. Med sin låga placering blir motljuset väldigt effektfullt. Och en temperatur på - 20 grader under natten hade utrustat naturen med vackra konturer. Kalixälven gnistrade i vinterskrud och björkarna skimrade av rimfrost. Idag är det åter "slaskväder" och 2 plusgrader, men för att visa den härliga vintermiljön sätter jag in två bilder här till höger.
Kalix den 6 augusti 2006
Ida djär Kölismåle opa tapet'n
Je ha vyri isa Englundsgåln ida. Din var hela mytsi folke, så je var et åleen. Nå, vo hull di å ve din då?
Joo, Kölismålskålvan har kåle til festival. Ja, feint skå ne våra. Å i trei täim höull di å.
He var gåmalgänge so spela och sjaak. O he gjord di bråå o ändå har di tö in in nöi kjar ini gängen. Men hån gjord et bort se. Tvörtoom.( ’n Wik bordi Nybori)
Hån Evert Nilsson bordi Röisbelt har töö na Verna Wallsten ve se, o hö kåompe opa gitarrn närn’ n Evert knappre opa ceittra o sjaak väeisen opa kölismåle. He leet värre brå.
Men när too kjersjärvare ( ån’ Tage o ’n Harry) byrt å tåla om huri ne var isi Korpik o Gjamalgåln, då första i jo att he var mest lögden di har att koma ve. Men ve feck ås jo i gou skratt.
Seran vare dags å äta. Såltströmingen o fäeile oså i klådd so var felakliine, so he var båra å been strömingen o läägg’n opa bröre o stopp åltihåop ini måon. Huri gott so helst.
O opa döi so var e ju i köko o kjafe, för å stjyli nii.
Eet hedän so var e att håål åsta ve allsång. Ja, a Maj Lindgren bordi Ändjesböin - men a jär jo ve rätta bordi Nybori – försökt å få ve se åll teill o sjåong. Men att läsa kölismåle ini i häft o seran sjåong, he jär et så lätt när man jär ovan. Men ve försökt så gott ve koot.
Hån Kjarl-Frerik kåom öutan a Reseda de här gjaka. A har lämnt’n o fyri åt Göteborg för he var so läindj seran hö har träffe barnbårne. Men a Ester bordi Rosch var et na sember. Di har in står nöiheet att koma ve. Nö jär e klårt voni di skå häva rondelln so kölispolitikan ha så svårt för å placer. He bläi att’n far åt Puling. Å fäinns e ät väan din så jär e båra att djåra nöia.
Fåån tråot !
Åså vare skåollerarn bordi Puling, ja hån båo veiist ini Röisbelt nagost, Börje Isaksson.
Hån har no drömt ållt hån har att koma ve. Å he var ät så läte he. He hanle om n’Göusta så löure tjälinga att hån har skuti in åorr så a stekt när e i sjölva verke var in korp så har flugi ini strängan å dåoe.
Å i anar gjaak att he var kjatta so var ini gröita i stääl för in håra – eler om e var tvörtom.
Ja trei täim he gja fort när’n ha råolit – o he haar ve !
Förresten, jär'e e nan so kjan raapp opa kölismåle?
He sköull siti bråå trou je.
Hån så var din: Bengt-Göran Nilsson
Evert Nilsson och Verna Wallsten
Nöjd boss för Kalix Bygdemål, Sten Rönnberg: -Hehän, he djär kultur.