Från Kalix Horisont

Synpunkter kan mailas här

Nedan kommer, när andan faller på, att införas lite smått och gott med anknytning till Kalix

Åter till startsidan

OBS! Copyright, text och bilder: Bengt-Göran Nilsson

Bilder kan köpas, maila i så fall här

Kalix kyrka våren 2006

 

2013-11-21

Kultur på Novembermöte

Kalixbygdens Forskarförenings novembermöte var som vanligt välbesökt. Deltagarna fick en påminnelse om ärans och kalixbornas språk "Bondskan" när Bengt-Göran Nilsson läste och även översatte Börje Isakssons dikt "Vashålmen". Tänk om komunen skulle satsa även på sitt eget språk och inte bara på finskan. Sedan var det Gun-Britt Rönnqvists tur att sprida kultur. På ett pedagogiskt och utförligt vis - som den lärarinna hon varit- berättade hon om kolonatet Kaarnevaara. Ett projekt som var ett totalt misslyckande på de flesta punkter. Den stora myr som skulle odlas upp var i princip omöjlig att få nånting att växa i. Bostäderna som uppfördes hade alla möjliga brister. Inget vatten fanns, från bostäderna uppe på berget fick man ta sig ner 400 m till myren för att hämta upp ett vatten som måste silas för att kunna användas. En lärarinna anställdes för de många barn som fanns. Någon skola brydde man sig inte om att bygga. Den fick ske i lärarinnans lilla stuga. Ja, så illa var det med det mesta här upp i skogen 6 mil norr om Pajala. Efter en stärkande kaffepaus fick Gun-Britt sedan svara på många frågor. / BGN

Gun-Britt Rönnqvist

2013-11-20

Kulturarvscentral Norrbotten

Nu är en plattform för en gemensam webbplats för Arkiv, Bibliotek, Museer och Föreningar i Norrbotten på gång. Här kan alla hjälpa till att synliggöra Norrbottens kulturarv med dess historia, kulturmiljö, språk och traditioner. Det är Norrbottens museum som är projektägare och medel har beviljats av Kulturrådet och Norrbottens läns landsting.

Vid ett stormöte i Luleå den 16 november presenterades planerna. En projektledare är tillsatt,Elisabet Drugge, med rötter i bl a Båtskärsnäs.

Vid mötet framkom flera värdefulla synpunkter från de grupper som tillsattes. Kalixbygdens Forskarförening var här starkt representerad.

Vid förfrågan beträffande museets bildarkiv framkom att man nu satsar på att göra detta tillgängligt digitalt och förhoppningsvis kan vi snart ta del av bilderna via kulturarvscentralen./ BGN

mte lul

Arbetsgrupp 1 vid mötet: Från vänster Björn o Eila Fredriksson från Boden Överluleå forskarförening,

Karl Olov Johansson, Bengt-Göran Nilsson och Stig Jonsson från Kalixbygdens Forskarförening.

Viktor Nilsson bakom kameran.

2012-01-31

Kalix kommun avvecklar donationsfonderna

Hembygdbeskrivningar inte av intresse för kommunen

Kalix kommun bekräftar sin egen inkompetens och avvecklar sina donationsfonder, många i strid med fondens upphovsmans donationsvillkor. Härmed har man ju nu sagt att man inte vill ha eller kan sköta de donationer som tillfallit kommunen och får säkert inga nya heller.

   Förre förvaltaren Abner Lindahl från Töre, exempelvis, instiftade "Törebygdens kulturfond" med donationsvillkor att 25 % av fonden alltid skulle finnas kvar. Bidrag  skulle gå till 1) Hembygdsbeskrivningar över Törebygdens uppkomst och utveckling samt 2) till Försköning av Bruksbacken i Töre by. Nu har Kalix Fritids -och kulturförvaltning delat ut hela fonden till sista öret. Och hör nu Abner Lindahl, om du läser detta i din himmel, ditt eget manus om Törebygden med unika uppgifter om Töres industri och kulturpersonligheter fann inte nåd inför ovan nämnda församling. Inte en enda krona ansågs det värt. Skandalöst! Men det är klart, praktverket av kommunens förre kanslichef, boken Kalix del 5, erhöll heller inte ett enda nickel i bidrag eller stöd och då förstår man ju att det är dömt att misslyckas att få kommunen intresserad av sin hembygd.

Måhända biter man sig själv i svansen.

Men, Abner Lindahl, det blev en bok i alla fall. / Bengt-Göran Nilsson

 

2011-01-07              Satsningar i Kalix

På kalixmålet ? Naa!

Gott Nytt År alla Kalixbor!

Nu skall vi satsa på minoritetsspråk i Kalix. Finska och meänkieli skall prioriteras. Det är säkert bra för den minoritet som behärskar dessa språk. Bra att vi är ett föredöme, säger ett av kommunalrådet i Kalix, Elinor Söderlund. Men var är satsningen på det språk kalixborna ursprungligen talat till 100 %, det genuina kalixmålet? Är det inte värt att försöka behålla vårt ursprungsspråk? Behöver vi inte värna om vår egen kulturskatt? Kanske frågan skall besvaras med att då får man inga pengar från staten för att täcka kostnader. Men borde inte vårt eget sätt att tala ändå vara värt att ta rätt på eller skall vi gå över till meänkieli?  - Ja, et je veissa!  /BGN

Kommentarer:

Nå et je heller, så je hål ve de. //Ån Everth 

 

Ja, det är skrämmande som sades i Nordnytt förra veckan. Kalix skall införa både meänkieli  och tornedalsfinska i förskolan i Kalix! Och kalixborna är tysta som vanligt. Jag skrev en insändare för någon vecka sedan till båda tidningarna men ingen har tagit in den. Jag ifrågasatte varför man tagit bort populär klassisk musik mellan 0600-0900 och ersatt det med meänkieli. Vi är dock nästan 250 tusen svenskar i Norrbotten. Jag träffade P O Eriksson i går och även han undrade vad som höll på ske i Kalix. Börjar vi vara för gamla för att bry oss? Jag agerar så länge jag har ork. / Nisse

...och vad har bossen för kalixmålets bevarande, Sten Rönnberg, för synpunkter?

2010-05-08            Kulturdebatt i Rian

Eftersom våra lokala tidningsmedier inte var intresserade och heller inte tar in färdigskrivet material kommer här en liten redogörelse för en kulturdebatt om klimatet i Kalix häromkvällen.

På tisdagskvällen genljöd Rians bygdegård av förslag och synpunkter angående det kulturella tillståndet i Kalix kommun. Det var studieförbundet vuxenskolan som tagit initiativ till att inbjuda kulturföreningar till debatt om kulturklimatet i Kalix Kommun, aktualiserat av Kalixbygdens Forskarförenings medborgarförslag till nytt kulturprogram för Kalix kommun. Rians revygrupp var naturligtvis representerad, de spelar ju sin årliga och uppskattade revy just här i den anrika ”Ria-gården”. Deras passning till kommunen var att de tycker att dess intresse är alltför lamt och samma omdöme fick faktiskt mediafolket som inte hittat dit på deras förställningar.

.  För att komma i stämning så inledde Ortens Patrask, Jörgen Wennström och Bernt Selberg, med ett par sång- och musiknummer och de satte pricken över i när Bernt Selberg som avslutning sjöng om sitt möbelköp på IKEA och åtföljande monteringsbekymmer.

    Kjell Morin var debattledare och det skötte han med den äran.  Ett stort antal kulturföreningar och kulturpersonligheter hade dykt upp samt även representanter från kulturnämnden med Britt-Inger Nordström och Lennart Nyman i spetsen.

   På frågan om hur man skall se till att kultur görs mer allmän framkom att odla sina nätverk och samarbeta är ett bra sätt att få ut sitt budskap. Inga Lisa Samuelsson, som är politiker, men även engagerad i ett Studieförbund menade att just dessa har stora möjligheter att hjälpa till att föra ut budskapet.

   Från Fritids- och kulturnämndhåll menade man också att samverkan är ett måste. Här fick man dock mothugg från företrädare för Fiskemuseet, Margit Burman, som påpekade att just detta tidigare förkommit i kommunen beträffande museer, men att man nu övergett detta.

   Professor emeritus, Sten Rönnberg, ansåg att kommunen måste ta på sig ett samordningsansvar för att framhäva och marknadsföra alla de goda idéer som finns ute i föreningarna. En kulturpedagog bör anställas. Ett aktuellt kulturprogram bör fastställas.

Erik Söderlund, politiker, påpekade då att ett sådant faktiskt fanns antaget, men tyvärr nog hamnat lite i bakvatten. Dessutom så gick detta ut 2009.

    Anders Pettersson, ordförande i Kalixbygdens Forskarförening och dito i Ytterbyns Hembygdsförening, menade att kommunen i större grad måste gå in med en hjälpande hand för att stötta de många olika föreningarna i de kulturella insatserna. Att slå ihop Kulturen med Fritiden hade inte hjälpt, kanske tvärtom. Från kommunhåll påpekades att ”Fria Pengar” nu mera också kan sökas av vuxna, men att huvudinriktningen är barn och ungdom.

   Även svårigheter för kulturen att nå ut i medierna diskuterades. Här gäller det att ligga på för att odla kontakter och få ut sitt budskap. Tänk om man kunde få lika många kultursidor som sportsidor? Påpekades att de lokala förenings- och byatidningarna sprider en stor glädje och även kunskap. Dessa borde utnyttjas mera.

   Är kulturen då en tillväxtfaktor? Svaret på den frågan var att så absolut är fallet, men är svårt att mäta. Man gör ju inga mål i kulturarbetet som man gör i sportens värld, men att själv känna tillfredställelse och att få andra att känna glädje och gemenskap bidrar säkert till den allmänna känslan av att trivas och må bra. Och en del företag växer faktiskt fram inom området.

 

En givande kväll avslutades med att Gunilla Lindbäck, Vuxenskolan fick i uppdrag att på ett eller annat sätt gå vidare på det här spåret.

                                                                                                                                   BGN

 

Gunilla Lindbäck, initiativtagare till debatten

Kjell Morin, engagerad debattledare

2009-12-08

Vart är kulturen på väg i Kalix?

 Kalix kommun ligger på ett fantastiskt material i sina gömmor. Det består bl a av ett helt museum nerstoppat i underjordens hålor under Folkets hus. Det skulle må mycket bra att komma upp i ljuset till nytta och beskådande av dagens uppväxande släkte.( De är ju dem man prioriterar.) Med kännedom om sin historia och sitt ursprung är man betydligt bättre rustad att gå vidare i livet. Ja, men då måste det finnas någon som är intresserad att ta vara på allt detta.   

 Är det så att kultur inte finns med i det man satsar på i Kalix? Är det så att man inte ser sig ha råd att satsa pengar annat än på vård, skola och omsorg? Ja då skulle livet te sig ganska andefattigt för vår kommuns invånare och  vem vill då flytta hit? Många av våra styrande vill det inte, man bor kvar i sin egen hemkommun, kanske finns det bättre utbud där?

 Tur att det finns många föreningar i Kalix som med sitt ideella arbete kan berika människor att få lite annat att tänka på.  Men här behövs påfyllning, men då måste man ju också se ett intresse i den egna kommunen. Tror nog att dagens kalixbor är intresserade av sin historia. Det visar sig bl a på Forskarföreningens offentliga möten och föredrag som alltid samlar många intresserade.

 Finns intresset bland dagens styrande att satsa en slant på eget åtagande i dessa frågor? Nja, det verkar klent med detta, men nu har man en chans att bevisa detta.

 För inte tänker man väl låta Kalix Kommuns Bildarkivgå i graven ? Det ser inte bättre ut. Den förordnade som under ett par års tid jobbat fram material, haft utställningar och föredömligt gjort arkivet tillgängligt digitalt är nu inne på sina sista dagar.  8 januari är det slutjobbat. Är det ingen som tar över så är snart allt arbete förgäves. Databasen kommer ganska snart att förfalla och alla som under denna tid ställt upp och lämnat in bilder har gjort det förgäves. Allt hamnar i anonymitetens mörka skuggor i nå'n vrå i Folkets hus källare.

Är det så vi vill ha det? Först dra igång en verksamhet och sedan låta det hela gå i stöpet ? Det om något är väl att kasta pengarna i sjön? /BGN

Varför inte fylla kommunens ballong?

Dvs dra in med lite utställningar i Gallerians tomma lokaler?

2009-04-28

Landshövdingen i Kalix

Kalixborna mötte upp mangrant när "Kälsjärvarn" i dag ställde upp på hemmaplan och fyllde församlingsgården till sista plats. På ett lättsamt sätt blandade "han P O"  egna upplevelser med information om hur man kan jobba för att sätta Norrbotten på kartan. Han hade bl a märkt att när man talade om att Norrbotten var en 1/4 del av Sverige så var det ingen som reagerade. Men genom att berätta att man får lägga ihop Skåne, Blekinge, Halland, Västergötland, Småland, Östergötland, Västmanland, Närke och Uppland för att komma upp till storleken av Norrbottens län, då lyssnade man verkligen - Ja, men e de så stort!

PO hade också lärt sig att resa ner till Stockholm och "gnälla" var inget som lönade sig. Det gjorde ju alla. Nä, ta upp dom hit till Norrbotten och visa dem vad vi har att erbjuda, det är modellen. Men så är vi också den del av Sverige där det investeras mest och där det händer saker och ting. Och så är vi förstås beroende av omgivningen, går det bra för Kina så går det också bra för Norrbotten. Då syftade ha förstås på de naturresurser som vi är begåvade med, järnmalmen är hårdvaluta.

Och Kalixborna är ju lite eljest. Man får lära sig förstå språket. Vi säger ju till exempel, in't var det så dåligt, när vi i verkligheten menar att det var alldeles utsökt. Och som gumman sa, när PO mitt i den 25-gradiga sommarvärmen en vardag hade tagit på sig den svarta helgdagskostymen när han skulle möta några höjdare i Kalix, - Ska Du på begravning?  Raka puckar skall det vara.

Per Ola Eriksson gillar sitt jobb och kontakten med "vanliga människor" värdesätter han mycket./BGN

 

Vår landshövding, Per Ola Eriksson

 

2009-02-10

Billig bensin i Kalix?

Tänkte häromdagen fylla bensintanken. Väl ute på Vitvattenvägen gnistrar den röda Hydro-skylten, intill Strömberg bil, i solskenet. Men priset 0:oo- skänker de bort bensinen? Nja, det är ju ingen kö och flaggorna slokar på sina stänger. Väl på plats så är ju mackarna borttagna och en skylt upplyser om att stationen snart skall stängas. Och nu är den tydligen stängd.

 

Orsaken till att Kalixborna nu har ett ställe mindre att välja på är den beslutade och påtvingade pumplagen att stationer som säljer mer än 1000 kubikmeter motordrivmedel också måste kunna erbjuda minst en typ av förnybart drivmedel. Detta är en investering som inte kan räknas hem. Därför stänger Hydrostationen vid Strömbergs bil. Bensinstationsdöden utarmar landsbygden ytterligare. Kalixborna klarar sig nog ytterligare ett tag, det finns ju ett par tre stationer till, men för glesbygden är detta ytterligare en spik i kistan.

BGN

 

2008-07-06

Jordenruntfarare i Ytterbyn

 
Hembygdsföreningen i Ytterbyn firade på söndag den årliga Ytterbydagen. Föreningen arrangerar hela sommaren cafekvällar med olika värdar som ställer upp och ordnar innehållsrika aktiviteter.
Dagens program startade som vanligt med en gudstjänst som leddes av Bo Tönnäng, uppväxt i Bohuslän, men numera boende  Ytterbyn. På ett lättsamt sätt knöt han samman sin barndoms hembygd med Ytterbyn som han nu räknar som sin hemtrakt.
Kristina Josefsson och Gunilla Ekholm framkallade sommarstämning med sina sånger som inledning och avslutning på gudstjänsten. Denna brukar normalt ske utomhus, men dagens gråkalla väder hade föranlett att publiken fick krypa in i Hembygdsgårdens ladugård som smakfullt inretts till sammankomstlokal.
Efter förtäring och besök bland utställningens spetsar av allehanda slag, var det dags att lyssna och beskåda jordenruntfararen Danjel Henriksson som berättade om sina äventyr på båten Sally Blue. - En färd som varade i två år. Via  bl a NSD kunde man följa deras färd runt vår jord.
- Skulle du kunna göra om färden var en av frågorna han fick.
- Visst, men jag vill nog inte. Det var faktiskt ganska jobbigt hela färden. Det var alltid något som skulle göras. Bilder och texter skulle levereras till tidningar mm. Och ombord kände man sig som en gravad lax med det saltstänkta skummet som trängde in överallt. Och visst hade vi kul också,  men nu blir det andra äventyr att ta tag i, båten är såld till Gotland.
Allt det här kan ni läsa om i min bok  som kommer ut nu i oktober på Nordsteds förlag. Är ganska stolt att ha blivit ombedd att skriva om mina upplevelser, slutade en glad och positiv Danjel. Och appropå stavningen med j i sitt namn så meddelade han att det kom sig av att en reporter frågade hur han stavade sitt namn.
-Med j så klart blev svaret. Och lite låg det nog i att han också ville "sticka ut" när han gick på universitetet i Umeå.
- Jag byter nog till i-stavning när jag blir äldre och visare, avslutade Danjel.

 BGN

 

Danjel Henriksson i berättartagen

Gunilla Ekholm sjöng och Bo Tönnäng predikade

Vackra spetsar visades i utställningen i bagarstugan.

Eivor Holmqvist, Herbert Ekholm, Bertil Sjödin och Erik "Skepparn" Holmqvist sammanstrålar vid kaffebordet.

2008-06-19

Bokglädjepå Kärleksstigen

Igår var det livat på Kärleksstigen. Ett mångårigt arbete har resulterat i en gedigen och vacker bok. Kalix historia före 1863 har satts på pränt och hemma hos författaren och Kalix förre kanslichef Birger Nyström var det fest. En strid ström av köpare som förbokat boken kom för att hämta sitt exemplar.  Och dagen till ära fick de även kaffe och tårta. En av dessa var Holger Nilsson som dessutom fick sig en pratstund om gamla tider. Han hade bokat ett ex, men när han fick se den fina boken så utökades inhandlandet genast till tre ex. - Det blir fina presenter.

Det var en mycket nöjd författare som nu fick se resultatet av sitt arbete. - Aldrig hade jag trott att jag skulle ge ut en bok. Men den här  blev ju riktig lyckat. Har alltid varit intresserad av historia. Och när jag gick i pension så tog jag tag i kommunens historia före 1863. Många protokoll har passerat och det har inte varit lätt att göra det läsbart, men nu föreligger ju resultatet och jag tycker det har blivit väldigt bra.

Boken heter : Kalix, Del 5: Nederkalix socken före 1863, Protokollen berättar och är vackert inbunden och innehåller 384 sidor.

30 juli 2007

Säljakt i Bottenviken

Pålängebor på sälisen

 

 

Gerhard Isaksson har utkommit med boken Säljakt i Bottenviken .

Den har underrubriken Pålängebor på sälisen och vi får följa med på äventyrliga färder på den osäkra isen i Bottenvikens norra del.

Säljakt var ju förr en vanlig företeelse bland kustbyarna i Norr- och Västerbotten samt även på den finska sidan.

  Gerhard har haft tillgång till dagböcker förda av pålängebor och i dessa får vi del av de ofta strapatsrika färderna på jakt efter säl. En näring som nu helt har upphört och som Gerhard förtjänstfullt beskrivit.

  På våren pågick spaning från Degerberget ut mot havsisen och säljägarna hade lärt sig att läsa av ”blånaden”, som vid viss molnhöjd reflekterades på himlen av öppet vatten eller av de vakar som bildades i havsisen.

  Och när ”Fagerör-Agnar” kom in i köket i Isigården och rapporterade: Nö djär e ät langt isi vaka, då var det dags att ge sig iväg.

  Med hästar, oftast två per jaktlag, transporterades sälbåt, jollle proviant, bränsle, kläder, bössor och allt som behövdes för att klara flera veckors tillvaro, ut till iskanten i Bottenviken.

  Färden ut till öppet vatten kunde ta en till tre dagar beroende på föret och sedan vände kuskar och hästar hemåt medan säljägarna sjösatte båtarna för att sedan söka god jaktis.

  Vi får via dagböckerna följa jägarnas strapatser och vedermödor. Ibland blev man fast vid båten i väntan på gott jaktväder  och även det kunde vara påfrestande.

  Gerhard har även lyckats insamla autentiska foton från jaktfärderna och boken utgör en värdefull dokumentation av den urgamla säljakten och dess metoder, tillkommen i allra sista stund av en som även varit med om jakten på Bottenvikens sälar.

Boken säljes av författaren och köp kan förmedlas även via undertecknad.

 

Bengt-Göran Nilsson

  

Läger på Sälisen. Under tälten i båten sov man, lagade maten, reparerade bössorna. En mast riggades upp och förseddes med ett klädplagg som signal att titta efter när man kom hem från färder ute bland drivisen. Kläder och stövlar hängdes på tork. Med tubkikaren avspanades området.

Författaren Gerhard Isaksson

Kalix den 6 augusti 2006

Ida' jär Kölismåle opa tapet'n

 

Je ha vyri isa Englundsgåln ida. Din var hela mytsi folke, så je var et åleen. Nå, vo hull di å ve din då?

Joo, Kölismålskålvan har kåle til festival. Ja, feint skå ne våra. Å i trei täim höull di å.

He var gåmalgänge so spela och sjaak. O he gjord di bråå o ändå har di tö in in nöi kjar ini gängen. Men hån gjord et bort se. Tvörtoom.( ’n Wik bordi Nybori)

Hån Evert Nilsson bordi Röisbelt har töö na Verna Wallsten ve se, o hö kåompe opa gitarrn närn’ n Evert knappre opa ceittra  o sjaak väeisen opa kölismåle. He leet värre brå.

Men när too kjersjärvare ( ån’ Tage o ’n Harry) byrt å tåla om huri ne var isi Korpik o Gjamalgåln, då första i jo att he var mest lögden di har att koma ve. Men ve feck ås jo i gou skratt.

Seran vare dags å äta. Såltströmingen o fäeile oså i klådd so var felakliine, so he var båra å been strömingen o läägg’n opa bröre o stopp åltihåop ini måon. Huri gott so helst.

O opa döi so var e ju i köko o kjafe, för å stjyli nii.

Eet hedän so var e att håål åsta ve allsång. Ja, a Maj Lindgren bordi Ändjesböin - men a jär jo ve rätta bordi Nybori – försökt å få ve se åll teill o sjåong. Men att läsa kölismåle ini i häft o seran sjåong, he jär et så lätt när man jär ovan. Men ve försökt så gott ve koot.

Hån Kjarl-Frerik kåom öutan a Reseda de här gjaka. A har lämnt’n o fyri åt Göteborg för he var so läindj seran hö har träffe barnbårne. Men a Ester bordi Rosch var et na sember. Di har in står nöiheet att koma ve. Nö jär e klårt voni di skå häva rondelln so kölispolitikan ha så svårt för å placer. He bläi att’n far åt Puling. Å fäinns e ät väan din så jär e båra att djåra nöia.

Fåån tråot !

Åså vare skåollerarn bordi Puling, ja hån båo veiist  ini Röisbelt nagost, Börje Isaksson.

Hån har no drömt ållt hån har att koma ve. Å he var ät så läte he. He hanle om n’Göusta så löure tjälinga att hån har skuti in åorr så a stekt när e i sjölva verke var in korp så har flugi ini strängan å dåoe.

Å i anar gjaak att he var kjatta  so var ini gröita i stääl för in håra – eler om e var tvörtom.

Ja trei täim he gja fort när’n ha råolit – o he haar ve !

Förresten, jär'e e nan so kjan raapp opa kölismåle?

He sköull siti bråå trou je.

 

Hån så var din: Bengt-Göran Nilsson

 

 

Evert Nilsson och Verna Wallsten

Nöjd boss för Kalix Bygdemål, Sten Rönnberg: -Hehän, he djär kultur.

Åter till startsidan